I'll be home for Christmas

Ja, Emma jonsson har nu landat hemma i fkp. Dagarna i uppsala var jättehärliga men hektiska. jag klippte ollies hår mitt i natten, allt för att få henne tjusig till julfesten. det var det ena med det tredje som behövdes fixas och jag gjorde mitt bästa. men jag måste nu säg att det känns bra att vara hemma. ska baka julgodis idag vilket är ett stort steg för mej. jag är ingen bakmänniska men jag känner att jag behöver utveckla denna sida av mej...

Dessutom har jag pyntat min julgran och satt upp alldeles för många saker som blinkar, lyser eller glittrar i mitt rum... det är så det ska vara helt enkelt....julen är äntligen här igen och jag ska verkligen njuta. OCH! det glömde jag. jag flög till stockholm i tisdags. lyftningen var lite jobbig. Milla satt och asgarvade åt mej... "förlåt att jag skrattar, förlåt att jag skrattar" var det hon sa under hela lyfningen. men sen gick det bra...stolt jag är!!!

Detta är btw lite bilder från när elina var och hälsade på mej i malmö. det var en underbar helg med mycket ljus och pys...hon är underbar ibland, syrran min...men, ha nu underbara dagar innan jul och minns jesus mitt i allt. utan honom skulle inget av detta vara till...

Glimtar!

tja tja tja! eller som pappa säger tjabba tjabba tjabba! ska flyga till stockholm om två timmar. ghahhaaa! men jag ska inte dö. jag kan flyga, jag är inte rädd! varför är jag rädd? förslag kan lämnas på komentarsidan.

nu lämmnar jag malmö för i år och nästa gång jag kommer hit har jag firat jul, montrat på nyår, varit i singapore och har bara två dagar kvar till ledarkonferensen. helt stört! tiden springer bort... ja tänkte lägga upp lite bilder här från hösten som gått...

Från Nordic till allt strul med lägenheten till teamet till alla resor och grupper och ungdomar och möten.... har varit en verkligt rolig höst och jag hoppas på våren också!

Hat gött!

allting har ett slut!

Tack och lov för det! det har varit en liten tuff tid här det senaste. mycket som ska göras, en del press och många tankar inför framtiden, endel sömnlösa nattetimmar men allt det börjar lösa sej. mitt största problem just nu är att vår skrivare och internet krånglar. skruuuutt! jag blir så tröööttt! men det är väl bara att ordna på någe vis. Det som känns väldigt bra nu är att det snart är jul, kollar på julkalendern på nätet och äter lydigt min choklad varje dag... milla kommer på måndag och det känns bra. hej hej milla! ska bli kul at du kommer! milla har tänkt att vi ska göra den första stora ng-satsningen ute på stan. nämligen dela ut nåt (utdelningar är väldigt poppis i ng-samanhang) på nobeltorget på Nobeldagen... vi får se vad det blir..

Igår var jag lite social igen. det går i vågor det där. var på hemgruppen ialla fall (ibland låter det ju som typ fattigjonen..hemgrupp liksom) men i alla fall, det var jättekul. skrattade mycket! annars är det fullt upp med att planera julklappsinköp och sådär. har till och med bakat knäck! (stina och becca har bakat knäck)...

bra bra! är lite avis på arash och joel som är i england och julshoppar! jag vill också! ska ta och åka dit i vår, right eva och milla?

julen är här!!! typ...

Home again! Det var ett tag sen nu. Jag spenderade hela förra veckan i kalmar län där jag gjorde vissa upptäckter. som t.ex att julen verkligen är här igen och att det inte syns att man har fett hår om man sätter upp det i en knut mitt på hövvet... Becca och jag fick också gå en kurs i Småländska och blev uppdaterade av inneorden där. Vi säger numera inte en enda mening utan att lägga in lite "feting" och " fett lätt, lätt fett" till stinas stora förtret...idag har varit en bra dag. skrattat mycket. jag ser för sunkig ut asså men vad gör det? imorgon ska jag ha en morgonsamling på en skola här i malmö och jag är faktiskt lite nervös. varför är jag det? jaja, det är bra då skärper man sej har jag hört... har ju föressten prekat några gånger till nu och inte dött denna gången heller. långt över förväntan kan jag ju säga.

imorgon kommer alla malmögrupper hem till oss på fika. vi ska baka knäck och scones och mysa och spela spel tror jag. hoppa sdet kommer mycket folk... jag längtar till julen som en tok... och efter julenkommer SINGAPORE! wohooho! var och besprutade mej i går. 550 spänn! för att få lite hepatit i sej....

vill idag hälsa till Arash, den förlovade sonen, min bror. arash, jag är verkligen så glad för din skull, tänk om vi skulle vetat detta förra året under alla våra samtal om den stora dagen i livet. men det är ju perfekt, då kan du ju sjunga alla låtar du hade tänkt=). Saknar dej by the way! Come home!

Till alla andra, saknar er också! Fråga min mamma om min adress så ni vet vart ni ska skicka alla julkort=)

home from the road!!! still american style!!!

jepp jepp!!! nu har vi kommit hem från en ljuvlig turnévecka. vi har haft 5 konserter på 3 olika skolor och 2 ungdomsmöten. jag har prekat och inte dött, vilket är en prestation i sej. allt har flytit på väldigt bra, jag nästa för bra för att vara ny generation. i och för sej så kom vi till en kyrka som inte hade tillräckligt mycket ström och lite andra småproblem men det hela flöt som sagt väldugt bra. Becca & Stina var så himla duktiga när dom snacka på u-mötena och en grupp startades. sen var det ju hur kul som helst att spendera tid med konsertteamet och skratta & skämta och bara va sej själv för en stund. alex, ollie & madde ni är mina små pärlor! jag tror jag har världens bästa jobb... kanske inte alltid men just nu. och dessutom är jag lite förvånad för jag känner verkligen sån glädje för att jag får göra detta och jag har inte alls blivit nertryckt i skorna av allt sunkit väder och regn som är så här i november... wonderful...

för er som undrar så har jag nu läst ut boken om de överkäcka amerikanskorna, men känner att jag inte helt och fullt landat efter den euforiska bokupplevelsen...(?).... MEN! jag har ju glömt att berätta! den 16 januari åker jag till SINGAPORE! med ny generation för att vara med på den stor kick-offen i ASIEN, hur coolt är inte det? så nu är det bestämt och jag försöker att inte tänka så mycket på de 11 timmar jag kommer behöva spendera i ett flygplan... vi ordnar det då va? BRA!Detta är förresten jag & Milla när vi montrar på konferens i Uppsala för några veckor sedan. Är jag inte hur cool som helst i min chockrosa t-shirt så säg...

på g!!!! american style!!!!

yessss! jag är laddad som få...Idag har Gud igen bevisat att han är verklig... Vi ska ha konsertvecka här denna veckan och det har väl inte varit helt smärtfritt. först ställde 75% av de redan inbokade konserterna in och vi fick greja det på nåt sätt. så vi började be och helt plötsligt var det grejat igen! gött! en sån klockren kommentar från en gruppmedlem "asså emma det är så konstigt, nu när vi pratade med rektorn så går det helt plötsligt att ha konsertern på onsdag ändå. så konstigt att han ändrade sej" ja jätte konstigt. Tack Gud... men då brakar hela konsertbilen samman... phu...living on the edge.. men så ringer dom idag och säger att det har ordnat sej med bilen och att vi inte behöver ställa in konserterna.. det är bara så värt det...(på boråska)...

annars är allt bra, jag känner mej uppåt! jag längtar efter julen och ser fram emot allt vad livet erbjuder. jag ska preka vid 7 olika tillfällen innan jul. HOW SICK IS THAT? nu 2 gånger i helgen, veckan efter det har jag både fredag, lördag och söndag, och innan jul en morgonsamling plus seminarier under en ungdomsdag. kul att få träffa mycket ungdomar. hur skulle jag kunna sluta jobba med ungdomar? they bring joy! du får ursäkta min käcka attityd och engelska uttryck men jag läser en överkäck amerikans bok för unga kvinnor skriven av en överentusiastisk amerikans kvinna (oh my god!) som använder onödigt många utropstecken när hon skriver. exempel "and I was soooo tired!!!! then I thought to myself, Holly you've got to shape up!!!!"och jag blir lite smittad. på gott och ont! allt är bra i alla fall och jag längtar lite hem till familjken och släkten!

alla ni som är släkt med mej, kusiner, fastrar, mostrar, farbröder, morbröder, morfar, mor, far och syskon jag älskar er och saknar er. Ska bli underbart att träffa er till jul då jag kommer var så snygg i en kjol jag syr just nu!!!!

Tio bra dagar

Jag måste börja med att skriva att jag har haft roliga tio dagar! Först bröllop hemma i FKP och sen roliga utb.dagar i Uppsala. Har fått träffa massa vänner och skratta och prata och fika och pyssla och bara njuta av lite miljö ombyte, skönt! Här kommer lite bilder från mina dagar...Duktiga Sara och Joel hade fixad en rolig Nordic-fest på Måndagkvällen vilket var uppskattat av alla. Här läser de upp nomineringarna för Ny Generations hemmafru (Emma Brakel), karriärskvinna (Emma Hellbom), svärmorsdröm (Petrus) och svärmorsmardröm (Jonathan Persson). Mycket skojjigt!

Sara, Hayen, Jocke, Milla och jag kände att det var dags att smaka höstens första glögg! Så jag sprang gladeligen och köpte glögg, pepparkakor och saffransgifflar till fikat som vi avnjöt tillsammans med youtube på kontoret i Uppsala. Jocke hade plockat fram klipp med tilteln "fairytale proposals" som vi tittade på och "awww"-ade åt.

Titta vad glad Sara blir när hon ska få äta pepparkakor. Det var verkligen en mysig onsdag!

Sara och Kalle ska låta oss få njuta av deras singstar tävling. Det var helt...ja underbart. Typ... Roligt var det i alla fall. Denna kväll hade också diverse teamare övat in små imitationer av sina teamledare vilket var väldigt kul att se...

Här är brudparet Moensjö. Rasmus och jag gick i samma klass på gymnasiet och båda var med i kristna skolgruppen. Så kul att få vara med på deras bröllop! Här får de dansa sin första och antagligen sista vals.

Att kommunisera med en dansk. Del 1

Ibland kan man liksom se sej själv i situationer som skulle passa bra in i en humoristisk film. Ett sånt tillfälle var det i söndags när jag gjorde helgen goda gärning, nämligen att vara med på den årliga höststädningen.

För en vecka sen damp det ner ett papper med den käcka rubriken "Dax för höststädning" i brevinkastet på Celsiusgatan. Den käcka rubriken följdes av den inte lika trevliga texten "du som inte deltar får betala 100 kr i straffavgift". Genast sjönk den mysiga "hej-vad-mysigt-vi-ska-ha-tillsammans-känslan" i bott. Slutraden "Men styrelsen bjuder på fika!" övertygade inte riktigt så mycket som jag tror styrelsen hade hoppats.Tydligen träffas alla grannar för en gemytlig stund ute på bakgården varje höst för att röja upp. Och jag tänkte att jag ska minsan vara den goda granne jag låtsas vara och deltaga. Göra ett gott intryck på dom som faktiskt inom de närmsta veckorna ska ta beslutet om jag får bo kvar i lägenheten helst enkel. Ja, du kan kalla det suck up, kort och gott jag ska inte hymla...

Så ut stövlade jag på söndag morgon och hälsade på diverse grannar. En norsk, två eller tre danska, en liten nervös dam, Stockholms-morsan som svor sådär som bara stockholmare kan göra och de andra i styrelsen som vara glada för hur många de kunde skicka straff-avgift till sen.
Uppgifterna började delas ut av en inflyttad tysk som nekade mej och den nervösa damen att både städa vinden och tvättstugan. Han tyckte att damen inte skulle bära så tungt så han satte en kratta i händerna på henne. Och jag blev ansvarig för att ställa i ordning och flytta och slänga gamla cyklar. "Snälla inte med dansken, snälla inte med dansken snälla inte med..." tänkte jag samtidigt som den danske mannen i sällskapet säger .......ja, jag förstod ju inte va han sa men jag fattade att han skulle va med mej alla fall...

Jag lyckades föra en konversation med den danske mannen i en timme utan att veta ett dyft vad vi hade prata om. Bra gjort! Ibland pratade vi om cyklarna vi flyttade så jag pratade på om luft i däcken och allt möjligt... När han prata sa jag mitt vanliga "jahhha! Åhhh! Jassså! Va kul! Jag det är klart, säger du det så..." och hoppades att jag skulle matcha in rätt tonfall... När allt var klart blev det dags för den utlovade fikan. Med en platsmugg earl grey i handen stod jag och socialiserade med ett mina grannar. Idylliskt, inte sant? Kände mej som ett UFO och tänkte "kan jag gå nu utan att dom tycker jag är otrevlig?" när mannen bredvid mej sa "jag måste gå in nu tack för idag", lämnade även jag min plats på den nykrattade gräsmattan (SÅÅÅ onödigt då alla löv på det stora trädet fortfarande inte rammlat av!) och kände att jag varit en god medborgare den dagen...

Kanske kommer det kännas gemytligare vid vårstädningen... Den som lever får se...

Höst höst höst

Nu är det verkligen höst i Malmö och fram tills idag har det varit ljuvlit väder! Oranga och röda och gula löv ligger överallt och allt är fint! Annars är Becca och jag här i krokarna och har idag rest i Lund och Landskrona. Imorgon är det stora listans dag och vi har gjort en fin lång lista med stora rutor att kryssa i när vi har gjort en uppgift. Sånt gillar vi, listor! Smaka på ordet llliiisstttorrrrr!

Igår kom jag även på att tiden går fort igen. Jag tände ljus och komoch tänka på att det var inte läng sedan Sara (min ex sambo) sa "nu behöver vi ju inga ljus längre, nu är det ju typ vår" och så insåg jag att jag helt missat våren och sommaren och jag beslutade mej för att det är dags för ljus igen. Snart är det jul! And how I long for Christmas! Nån gång ska jag blogga om bara julen... Om det bara ville bli november snart så att jag kunde få börja köpa julklappar med gott samvete...

Prekandet är klart!

Jag har två saker att ta upp med dej kära läsare... För det första tycker jag att det ont om komentarer på komentarsidan. Kom igen ,ni tänker ju massa, SKRIV till mej...

Det andra då...Igår prekade (predikade, talade...what ever) på ett ungdomsmöte i Oskarshamn. Ville bara säga det. Nu är det gjort! Isen är bruten! I'm on my way så att säga...

Glimtar från hösten

Mina nyförvärv!
På jakt efter lägenheten=)
Saran och jag äter varma mackor innan Nordic. Kolla in snyggt nagellack!
Friserar Becca!

Blir tvingade att äta äcklig surströmming! Bläk!

Godisets baksida...

Tillbaka till verkligheten i Malmö... Veckan som gick spenderade jag i västergötland, faktiskt i mina hemtrakter. Teamade med herr Persson i Falköping, Skövde, Töreboda, Mariestad, Tibro med flera vilket var väldigt roligt. Under en teamvecka samlar man alltid på sej ny kunskap och erfarenhet och det är en sådan erfarenhet jag vill dela med er nu kära vänner.

Det hela började i onsdags när Persson och jag hade haft en gruppträff i Skövde och skulle åka hem till FKP för att avnjuta en kväll med arbete framför datorn. Milla ringer då och meddelar den glada nyheten att hon vill sponsra oss med pengar till lite godis. (Coolt att det var just denna dag då jag några timmar tidigare nämt för Persson att jag nog tyckte det var dags för Gud att ge mej ett ekonomiskt mirakel). Glada i hågen kommer vi hem och börjar visionera om vad vi ska köpa. Godis? Chips? Hyra film? När klockan väl blir så mycket att vi får tummen ur och ska åka och handla inser vi med skiftande reaktioner att allt är stängt utom Statoil så vi åker helt enkelt dit. För de 100 kr vi har tillgodo tänker vi att vi kan hyra en film för och köpa lite godis var för. Sagt och gjort, filmen väljs ut (blades of glory) och godiset plockas. Framme i kassan ser vi med skräckblandad förtjusning att kalaset gick på 165 kr, helt sjuka pengar för godis och film om ni frågar mej.

När chocken hade lagt sej och vi kommit hem och börjat kolla på filmen hammnar vi i det träsk som har försatt Sverige i djup depression. Hetsätning, muffande, en högre grad av panikätning ja kalla det vad du vill, filmen var 90 min och vi åt konstant under 90 min. Persson gjorde då en upptäckt nämligen att hjärtat rusade fast det enda man hade gjort var att titta på tv. Själv gungade golvet när jag gick och en sockerhuvudvärk började smyga sej på. Mycket läskigt! För att dämpa sockerchocken åt vi lite grovt bröd och gick och la oss. Man kunde känna hur allt godis bara låg som en klump i magen och ville helst av allt komma upp, men, tänkte jag, det är nog bättre imorgon.

Grejen är den att det var det inte alls! Jag vaknade på morgonen och ville spy och hade fortfarande sockerhuvudvärk och hörde mej själv lova att "aldrig mer"... Vi konstaterade att det är nog tur att vi inte dricker alkohol eftersom vi nog då skulle ha grava aloholvanor...

Så aldrig mer godisfrossa! Aldrig igen!

Nya tag!

Ja, nu ska här tas nya tag! Jag erkänner att jag har varit kass på att blogga densenaste tiden vilket ni kära läsare har varit duktiga på att låta mej få veta (hej Bosse) så nu tar jag nya tag.

Här till vänster ser ni en typisk bild ur vår nya lägenhet. Då kan man ju undra varför vi har valt att ställa alla våra (!) glasfigurer och porslinsfåglar så här tätt? Ja, sannerligen, det undrade vi också varför ägarinnan av vår lägenhet hade gjort. Särskillt bedrövade blev vi när vi insåg att alla hyllor i hela lägenheten såg ut så här och att det var vi som skulle bli tvugna att plocka ner allt i lådor om vi inte ville behålla dom, och tro mej, det var vi överens om att vi inte vill göra... Vänner, för att ni verkligen ska förstå vad det är ni ser på bilden så låt mej säga såhär; det såg ut som om det hade snöat på dom för det var så sjukt mycket dam! Och så undrar man, hur länge har detta stått här? Sekunden efter det ser man ett vykort på kungafamiljen där dom så fridfullt tittat ur kortet. Där är kronprinsessan Victoria typ 8 år och nu är hon 30 (elle?) och ja, jag skulle inte vara förvånad om det har stått sen dess...

Denna kära tant vi hyr av är 96 år gammal och har sparat varje marmeladburk hon någonsin ätit slut på. Utan att skölja ur den! Och därmed lockat till sej alla larver fick fick äran att diska ur dom. Sen har hon även av någon anledning (förslag kan lämnas ipå komentarsidan) sparat clementinskal bland hennes hårnålar... Som hennes dotter uttryckte det "Mamma är ju en liten ekorre som samlar på sej saker". Jag vet inte om jag gillar ekorrar!

I all fall har vi kommit till ro och nu ska arbetet dra igång på riktigt! Emma handlar dock alldeles förmycket saker och vill köpa ett gymkort men vet ej om jag har råd. Vill du sponsra kampanjen "Slimma Emma på friskis & svettis" så hör av dej!

Har saknat er mina trogna läsare!

Ett nytt liv

Ja hej allihopa. Nu blev ni förvånade va? Att det var ett nytt inlägg på min blogg... Ja det kunde man inte tro. Sen förra gången vi hördes har jag blivit teamledare surru. Det är grejer det. Nä men det är faktiskt hur kul som helst. Vi har precis kommit hem från Ribbingebäck utanför Uppsala och ska sätta igång med Nordic jobb. Wehooo! Det känns som det var ganska nyss vi jobbade med Nordic06 men det är ändå ett helt år sedan. I år är jag info-nisse och gruppreseansvarig. Hoppas inget går fel för då blir jag nog avskedad. Nä men jag hoppas på att kunna va duktigare med bloggen. Jag har varit slavig och inte tagit mitt bloggansvar. Men no more!

Inte så uppäten

Hej svejs i lingonskogen! Är och hälsar på min farmor i Norrland och det är hur gött som helst. Har blivit lite biten av alla djur (broms, mygg, knott...) men är ändå vi gott mod får jag säga. Igår badade vi bastu i fjällsjön och det var ömsom varmt, ömsom kallt... Det är sol och regn och vi har det så jättebra... Idag är vi på internetcafét det är därför jag har internet...Snart ska vi åka till Vilhelmina och "shoppa".. Så roligt att åka till en liten större by för att "shoppa" (Vilhelmina är nog ingen stad, Arash och Joel, för dom har verkligen ingen McD eller Burgerking, inte ens Max på några mils avstånd)... Hoppas ni har det bra där ute! Saknar er alla!

Bananarama och Robert De niro

Ja här sitter jag efter en lång dag på jobbet och lyssnar på Bananarama av alla 80-talsgrupper. Det händer inte alltid men det är ju ändå fredag så..."Listening to Robert De Niro speaking italian" djup text... Imorgon är jag ledig. Typ.. Ska uppdatera de sista medlemmarna åt NG. Eller det är ju inte de sista men jag har min sista dag då jag kan göra det imorgon och jag räknar inte med att hinna ringa 787 stycken på hela dagen.

På kvällen(imorgon) ska vi även till morfar som har fyllt 73 år. Nu kom en verkligt käck låt "if you walk away you'll regret it some day, I want you back, baby we had love...Iwant you back I want you back ohhhh...." BTW ska ju Spice Girls återförenas! Till jul, det måste ju bli årets julklapp. God has once again proved that he is real! Asså det vore ju minst sagt gemytligt att få se en konsert med dom asså. Det skulle ju va som att bli 10 år igen. Tänk va sjukt, när dom släppte sin första skiva var jag 9 år. Nu är jag 20. Tänk dom som är 9 år nu föddes liksom 98 och vet typ bara nästan vilka Spice Girls var... Nu måste jag nog sätta på lite SG musik... Åhh sicken nostalgi... Fast nu förstår man ju vad låtarna betyder... Inte lika gemytligt...Fast ändå!

Till alla mina vänner vill jag bara säga att ni är underbara. Särskillt hej till mitt gamla team. Jag saknar er faktiskt. (Och vad jag menar är att jag faktiskt saknar er och inte att det är otroligt men sant att jag faktiskt gör det... ja ni fattar) Sara, Joel och Arash (morsan, brorsan och fars(hi)an) hahaha

Bröllop, student och pojkvänner

Jessbox här kommer ett efterlängtat inlägg! För att förklara mej kan jag bara säga att det har varit mycket på senaste tiden! Jag jobbar på MBG och på min fritid jobbar jag åt ny generation och på nätterna gör jag sånt som jag har lust med... Idag är jag dock ledig till kl 15.00 vilket känns så gött som det kan bli. Senast jag skrev hade vi precis haft möhippa. Efter det har jag grattat mina vänner på studenten (gabbe bland annat som syns på bilden) och Sara och Jimmy gifte sej i helgen. Det var faktiskt ett väldigt roligt bröllop, väldigt lyckat och fint på alla sätt och vis... Jag är så väldigt glad för Saras skull (Jimmys också men ja ni fattar) hon (hatar att skriva de på detta vis men) förtjänar verkligen...kärlek...från en man liksom. Ja, nog om det, jag blir så himla sentimental av bröllop... Kanske lägger upp lite bilder sen? Vi får väl se... Annars rullar allt på. På midsommar ska jag jobba. FÖRESTEN! Jag har träffat min vän Jossans pojkvän nu och han är verkligen en sån bra kille! Och Matildas kille också! Och så träffade jag en gammal vän från några år tillbaka och det var så mysigt att prata med henne. Plus att Maja och Tomas har kommit hem från Indien och det är jättekul. Ja, livet leker helt enkelt!

Pöss

Britney in town!

Ja igår var dagen då Britney Spears för första gången öppnade sina ögon i Falköping. Nä fy vad töntig jag har blivit, så är inte roligt att inleda men asså vi hade möhippa för Sara i går och klädde ut henne till Britney... Det blev en jättelyckad dag. Hon fick knacka dörr och samla ingredienser till en sockerkaka, "hoppa" bungyjump, massera brandmän i bar överkropp och fotas i diverse kreationer till en årskalender... Mycket kul, mycket kul... Det kommer bilder, jag lovar men min dator verkar vara jag störd...

Teamare no more

Tja! Är hemma i Fkp nu och håller på att unpack... Har avslutat mitt första år på ny generation och ska kastas in i en sommar innan nästa år börjar. Mycke att stå i plus att mammas gripande goda muffins ligger och frestar mej i köket hela tiden... JOBBIGT! Skriver mer inom kort...

Att komunicera med män del 4

Män asså! Denna uppseéndeväckande grupp av människor som vi ser varje dag... Detta blir nog en av de sista delarna i "att komunicera med män"serien... Året har varit lärorikt och jag hoppas att du som trogen läsare har tagit in kunskap av detta slag...

Visst kan det vara svårt att förstå vad en man menar när han inte säger vad han menar utan pratar suck och stön-språket. Min pappa gör det när vanliga ord blir för svåråtkommliga. Efter ett tag lär man sej att "öhhm" betyder "jag orkar inte" och "mheee" är ungefär som "snälla, kan vi ta det sen"... Svåraste kanske är när mannen säger nåt som han inte menar. Eller förväntar sej att man ska läsa tankar. Som att det är en universell lag att ett par uppspärrade ögon och ett besvärat ansiktsuttryck betyder "jag ska faktiskt handla sen och har bättre saker för mej nu". Eller när man känner att männen bara fattar inte! Hur man än förklarar stanna budskapet i farsdun och vägrar ta av sej skorna. Jag börjar förstå min mamma när hon i frustration utropar "prata med mej Lennart, snälla prata med mej!" till pappa... Män gillar inte att prata. Ja, jag tror nog att man skulle kunna sammanfatta det så. Mannen kan inte lyssna och ta in när kvinnor gång på gång kommer fram, suckar och säger "vi måste prata"... Och där sitter vi kvinnor och öppnar våra själar för honom och förklarar, förvänger, diskuterar, går in i detalj på hur det känns just nu och ger en utläggning (utan att hanen bett om det) om varför vi tror att det är på ett visst sätt. "Jag tror jag känner att..., eller jag vet inte hur jag ska förklara..., det är inte det att du inte lyssnar men..., jag tror det beror på det du sa igår du vet?..., kan vi inte prata om det här..., jag skulle uppskatta om vi kunde prata ut..." Och så tror vi sen att mannen har förstått. Sanningen är den att män talar mänska och kvinnor tala kvinnska. Men lär man sej bara några få glosor så går det att komunicera ganska skapligt.

Nu ska jag erkänna en sak som kan bli en stor chock för er. Jag är faktiskt inte gift. Fast jag har jobbat i team, vilket är typ samma sak. Så jag har inte haft en man att utöva mina teorier på (den stackarn går fortfarande inget ont anande nånstans i världen) men jag har haft två andra män som har fått utstå och varit observationsobjekt. Skulle bara vilja kasta i väg en liten hälsning till dom (ni vet vilka ni är, borat och hans manager) och tacka dom för den otroliga manliga karisma de har utstrålat under detta år! I er ser jag anledningen till varför Gud skapade mannen. För att avsluta denna serie med det ultimata rådet till du kvinna som fortfarande söker vägen till din mans hjärta så är det nog så lätt som att bara älska honom för den man han är.

Tack och hej, fortfarande singel-tjej!

MÅSTE FÅ ÖPPNA MUNNEN!

Ibland drabbas jag av en så stark övertygelse av att inte stänga munnen och hålla tyst utan att jag bara måste få nåt sagt! Idag är en sån dag! Jag MÅSTE få säga nåt om Jesus!

Jag vet att det inte är lätt att tro på Honom. VARFÖR skulle han finnas, VARFÖR skulle Han va den enda Guden när det finns så många olika att välja bland? VARFÖR är just kristendomen "den rätta religionen"? På alla dessa frågor skulle jag egentligen vilja svara "jag vet inte"... MEN, och detta säger jag dej helt ärligt och uppriktigt, Han har förvandlat mitt liv. Inte genom att jag har sett coola mirakler, inte för att jag har läst teologi och har "bevis" för att Han finns, inte för att jag har "lärt" mej det, inte för att många roliga kristna har kommit i min väg, utan för att att Han GER MEJ LIV SOM INGEN ANNAN!

Det är som om han har bränt mitt hjärta med sin kärlek och att jag inte kan glöma bort den. Sååå många gånger har jag tyckt att det har varit jobbigt att vara kristen i skolan! Har känt mej så töntig och utanför, särbehandlad och annorlunda. Jag har önskat att "om jag bara kunde sluta tro på Jesus hade allt blivit så mycket lättare". Va! Då hade jag inte haft några problem, hade kunnat forma min egna Gud och följa eller levt för att förverkliga mej själv genom kläder, pengar, sex, sprit, fester, vänner, lyxvillor....listan kan göras lång. Så varför har jag inte gjort det? Kan nån svara mej varför jag inte har gjort det?

Därför att friden och friheten jag har i mej vittnar om något helt annat. Därför att det LIV JESUS GER är inte som något annat. Därför att Han ger strömmar av levande vatten. Därför att det spelar ingen roll hur jag är, vad jag äger vad jag jobbar med eller hur det känns för dagen, för jag vet att berättelsen om mannen från Nasaret är mer än en historia. Därför har jag alltid sagt att jag är kristen i skolan. Därför gick jag upp en timme tidigare innan skolan och bad för mina vänner. Därför anordnade vi "Jesusdagar" på gymnasiet. Det var aldrig tänkt så, men det blev så. Jag kunde inte bara titta på och hålla tyst (och jag önskar jag hade gjort så mycket mer)... Min tro var helt enkel för sann och viktig för att kompromissa med.

Och detta säger jag dej i kärlek. Det finns inga fullkomliga människor och därav inga fullkomliga kristna. Kanske har du blivit sårad av nån i kyrkan, tycker att det inte var så glamigt som det verkade. Kanske tycker du kristna är dömande och TRÅNGSYNTA?Du kanske bara har svårt att tro, svårt att våga söka. Du kanske säger "men Emma jag känner dej och du är inte så perfekt heller!" och jag är sannerligen den mest operfekta...Kanske orkar du inte bry dej? Men när jag gick i skolan tycke jag att jag hörde detta:

" Jesus är skit, kristna dömmer andra, varför har inte muslimerna rätt?, jag ska inte va bunden, jag hatar trångsynta människor, skulle aldrig be, jag har bett till Gud och han svarade inte, jag ska upptäcka världen, följa min dröm, skaffa mej en karriär...ETC" Men samma personer gick på anti-depressiva...samma personer led av ångest...samma personer är bittra på människor, kan inte förlåta, kan inte gå vidare, vet inte vad de ska göra med sina liv.. och söker SANNERLIGEN efter något att bygga sitt liv på och finna DET DÄR som faktiskt mättar den GRIPANDE hungern efter något som mättar och tillfredställer!

Jag är alltid hungrig efter mer. När jag har nya jeans bara MÅSTE jag ha en ny topp till. Och när jag har den vill jag ha pengar så jag kan köpa snygga skor, halsband cd-skivor.. Vill träffa människor, vill lära känna folk vill vill vill ha ha ha ha ha! Min själ längtar efter nåt att fylla sej med, men mina vänner, Jesus mättar. Jo det är sant.

Ta en tugga av honom, han ger ljuvlig mättnad och han älskar dej alltid!

asså

ja funderar på att sluta ny generation.. missnöjd med styrelsen

asså

ja funderar på att sluta ny generation.. missnöjd med styrelsen

asså

ja funderar på att sluta ny generation.. missnöjd med styrelsen

asså

ja funderar på att sluta ny generation.. missnöjd med styrelsen

Jo annars är de fullt upp!

Hej. Hoppas du mår bra. Jag mår bra. Var det inte alltid så man inledde sina brev när man var liten så säg? Förrutom min grannes kompis. Min granne på 8 år fick ett kort från Mallorca från sin kompis för ett tag sen men det kom fel och hamnade i vår brevlåda i stället. Och det är verkligen inte så att jag läser andras kort från glada semesterfirare med mening det är bara det att jag inte har nån skam i kroppen. Hon ialla fall, började sitt brev såhär : "Hej här är det sol, hoppas det regnar hemma hos dej"... HAHAHA Snacka om skadegkädje. Vad hemskt att önska någon regn på det viset... Förövrigt ringer Sara och jag som om det var det enda vi var kapabla att göra... Verksamhetsrapporter, uppdaterar meddlemmar o.s.v. Men det går bra nu kompis, det går bra nu. Solen börjar hitta hit igen och har vi tur kommer vi spendera morgondagen på stranden. På kvällen har vi ett u-möte i en kyrka i Malmö. Förresten! Vi hade möte i Mönsterås i tisdags och det var helt och hållet fantastiskt. Pastorsparet var så mysiga, gödde oss med korv och choklad och lät oss sova så gott. Dessutom tyckte de om ny generation och ville gärna att vi skulle komma tillbaka. Ibland träffar man människor som typ är från Gud. Som änglar! Det var nog dom! Hat gött, ät kött, väl mött, jag är trött!

Lite bilder

Numera i 20-25 årsåldern

Detta är jag och Sara på min 20 årsdag! Visst kan man se en gnutta vuxendom över mej? I stunden då bilden togs var det ca 19 minuter kvar tills jag var exakt 20 år. Vi var i Oskarshamn och fördrev tid så gott det gick innan vi skulle åka över till Gotland för vår första gruppträff! Vi gick och åt på ett ställe och firade med en ordentlig glass på eftermiddagen... Lite fest ska det ju va!

Jag har så mycket att berätta så jag vet inte hur jag hinna... Färjan över till Gotland gick förståss bättre än väntat. Det är inte det att jag är negativ utan jag är bara orolig så fort jag ska åka nånstans. Men båten sjönk inte... Det första som hände på Gotland var att vi blev stoppade av polisen. Men Sara var både nykter och fastspänd så det gick bra. I mina unga år har jag ju faktiskt varit en del på Gotland så det var lite deja vu att komma tillbaka. Från färjeterminalen till den kyrkan vi skulle sova i kunde jag inte låta bli att dela med mej av mina gamla minnen och bravader för en trött Sara och en ännu tröttare ungdomsledare. Nu i efterhand inser jag att deras "jaha" och "mhm" och "va kul" kanske mer var ett tecken på uttråkning än på ett genuint intresse...

Tyvärr vaknade jag med magsmärtorna Urban på morgonen. Så jag ringde sjukan på Visby, åkte till apoteket och köpte medicin och överlevde även denna dag. Vi hann gå på Visbys gator en timme innan det var dags att jobba. Gruppträffen vi hade var jätterolig. Har nog aldrig garvat så åt en grupp! Båten sjönk inte på hemvägen heller så allt gick hem!

Helgen hemma i Falköping har jag spenderat med familj och vänner och släkten. Jag har avverkat tre kalas och fått många fina presenter. Lägger in lite bilder från hemvistelsen sen. Vill passa på att hälsa till Maja och Tomas i Indien! Maja läser min blogg VARJE DAG! (Ja du Maja både Anne-lie och Bosse hälsade detta till mej haha och jag är sååå tacksam). Nu är det bara två veckor kvar på NG året och vi har nog läget under kontroll tror jag!

Asså det tror ja iiiinte

Yo! Här sitter jag nu ett väldigt soligt och varmt Malmö. Har precis varit och tränat och det gick lite segt idag. Men det som känns jobbigast är att jag har blivit en slowblogger. Det har publicerats 4 inlägg av mej på 8 veckor. Det är ju goripande fruktansvärt! Vad hände med min entusiasm? Min vision om ett ständigt växande bloggande och god gemenskap med mina bloggläsare? Ja med lite moll i blicken vill jag ändå återge lite av den senaste tiden.

Förra veckan förberede vi inför tjejkonferensen. Det var pyssel och telefonsamtal och det skulle bakas och fixas och donas. Jag och Sara blev tillfrågade om vi ville ha hand om killpanelen på lördagskvällen (vilket vi gjorde och var glada för!) och mycket sistaminuten grejer. När vi i alla fall anlände till Jönköping på fredag förmiddag känndes det rätt lungt. Vi skulle ändå inte kunna börja packa upp förrän kl 16.00 so why bother nu liksom? När klockan sen närmade sej fyra var det kaos som vanligt. Alla sprang omkring och Lina och jag åkte fram och tillbaka från Ica Maxi till ÖB tillbaka till Ica Maxi...

Måste ändå säga att det var en fantastisk helg! Så många härliga tjejer och så roliga inslag och bra talare roliga grejer på aktivitetsområdet....Mycket skratt, skrik och tårar såklart. Det var verkligen så roligt att ha killpanelen! Tjejerna var så på och grabbarna var riktigt duktiga. Jag fick lite ideér till min del fyra av "att kommunicera med män" serie, men jag kanske väntar ett tag med att publicera den...Det jobbigaste under konferensen var efteråt när vi skulle städa. Har aldrig kännt en sån motvilja till att packa och städa någon gång i hela mitt runda liv. Det var en lättnad Urban när det var klart!

Nu blickar jag bara framåt! På tisdag ska Sara och jag ut och resa igen och på kvällen tar vi färjan över till Gotland! Jepp, känns rätt gött faktiskt! Sen åker jag hem till Falköping igen (ja vet, ett himla farande).. Sen är det två veckor kvar av NG drömmen 06/07...

Tillvaron o.s.v.

Nu sitter jag här igen i ett soligt Malmö... Det var ett tag sedan jag var här sist. Den senaste tiden har jag varit ute och flängt runt mycket mer än förut, varit i Göteborg och teamat där, vi har haft ett ungdomsmöte i Helsingborg som blev jättebra och jag har varit hemma på påsklov och jobbat från Falköping. Bilden är tagen från påskafton när vi var i Linas stuga och grilla och flumma.

Förresten måste jag bara berätta att jag har skakat hand med Jessy Dixon! Asså typ en ganska känd gospelmänniska som har sjungit med självaste Diana Ross och Mr Simon i Simon and Garfunkel! Wow wow wow! D-e-s-s-u-t-o-m, vinkade han till mej för jag vinkade till honom från läktaren i kyrkan! Ha! Han var hur trevlig som helst. Jag sa "thank you so much" och då sa han "you're welcome, nice to meet you"... Ha! Jag har pratat med Jessy Dixon...Jaja..

Till andra artister då, konsertteamet har gästat oss igen med konsertter under antimobbningsveckan som precis passerat. Det var kul faktiskt trots att det har varit svårt att boka in konserterna.

Nu är det inte långt kvar mina damer och herrar innan detta teamår tar sej till ända. Det är ännu några veckor kvar med tjejkonferens och annat kul att se fram emot men snart bär det hem till Falköping för åtminstonne några månader. För er som inte vet så kommer jag stanna i Ny Generation ett år till och blir teamledare i Syd. Jippie!

I'm alive!

Tro det eller ej men här kommer ett livstecken från mej! Jippie! Är i Falköping och jobbar med det ena och det tredje. Har idag fått en brännblåsa på vänster knä och igår bestämde jag mej för att sluta vaxa benen p.g.a. svällande, kliande utslag av typen röda varningstecken.

Det är mycket soligt och varmt här, jag solar emellanåt. Min vän ska flytta till Monaco och bli au pair och jag har fått sommarjobb och högre lön (moohaha) än förra året. Skriver mer snart.....

p.s jag vet inte varför vissa av er ibland inte kan läsa min blogg p.g.a. att texten lägger sej på varandra, men jag forska i det d.s

snuttegull_789@crossnet.se

Japp ni läste rätt! Mycket att göra just nu...Dagarna spenderar vi framför datorn och lägger in medlemmar, svara på mail etc. Kvällarna spenderar vi i telefon för att uppdatera våra medlemmar. Det blir sjukt många samtal man ringer. "Hej jag heter Emma och ringer från Ny Generation. Det är så att vi uppdaterar vårt medlemsregister och tänkte höra om det går bra att jag rabblar dina uppgifter så säger du till om nåt inte stämmer? Bra! Långåkravägen 17 i Glimåkra, din email är snuttegull_789@crossnet.se?..." Men det är sånt som behöver göras. Förra veckan var Sara och jag ute på en härlig resa! Jag gjorde en underbar upptäckt nämligen de första vårblommorna och solen tittade fram. Asså jag blir så lycklig av solen. Euforiska floder av glädje bara sköljer in över min ande, själ och kropp. Ja jag vet att det kanske låter lite väl men jag vet inte hur jag ska beskriva det. Dessutom träffade vi massa härliga grupper och han med till och med fläskfilé i Växjö! Kan det bli bättre? Kolla förresten in den snygga Ball-Hallen i Strömsnäsbrk... Förlåt men det var faktiskt lite kul... Idag har vi spenderat en dag i Hässleholm vilken var trevligt men aningen kallare än förra veckan. Snart börjar mitt NG år dra sej mot sitt slut och ja... det är ju spännande. Jag har kommit på att jag även måste skaffa mej en hobby. Så jag kastar ut frågan till er kära läsare, vilken hobby ska jag satsa på? P.S Vill hälsa till en av min trognast läsare Sussie att jag uppskattar dej. Bara för att du är du D.S

Gå hem!

Tänkte inte skriva så mycket om denna turnén idag (kanske på freda) utan mer visa er med bilder. I morgon drar Sara och jag till Växjö och njuter av våren som har kommit hit till södra Sverige!

Allergisk reaktion!

Låt mej presentera dej för ett kvinnligt dilemma; det växer hår på benen som är oönskade av många kvinnor. Jag säger inte alla, men många, mej själv inräknad. Min kära kusin och jag har i en aktion tillsammans de senaste åren gått in för att utrota the litle suckers och börjat vaxa benen. Ja du hörde rätt. Denna smärtsamma (dock mindre smärtsam efter några gånger) metod ska enligt undersökningar utrota hårsäckarna och om man alltså håller på att bara vaxa och inte raka så kommer man en dag få uppleva synnerligen lite hår på benen. Worth a shot, absolutely så idag tyckte jag att det var dags igen för att chocka mina hårsäckar när dom trodda att jag hade gett upp. HA! Men till saken hör att jag precis innan varit på gymmet och svettats. Jag tänkte att för att bara behöva duscha en gång så vaxar jag och sen hoppas in i duschen. När jag hade tagit en del att vänster smalben fick jag kramp i höften och började lite på höger ben. Efter ett tag kände jag att det kliade nåt så förfärligt på väster benet. När jag tittar ner inser jag att min annars så ljusa vad har blivit röd och knottrig och svullen! Som att ha blivit bränd av en mannet. Efter ytterligare några minuter har jag ingen känsel i min hud på vänster ben och till min förskräckelse blir högerbenet bara mer och mer lik det andra. Eftersom jag trodde att mina dagar nog var räknade kastade jag mej in i duschen. Min teori om varför detta hände är följande: Vaxa aldrig benen med svett på dom! Nu är benen håriga fläckvis men dock ej röda. Jippie.

Idag bloggar jag om typ allt

Sitter här på kontoret och tittar ut i gråa Malmö. Det regnar och jag får panik. Seriöst. Jag blir deprimerad av väder. Men men. Ska gå och gymma idag och det är jag så glad för. Tänk egentligen vad mycket det finns att va glad för. Ett springband, tricepsmaskin, bicepsmaskin, ryggmaskin, magmaskin, rumpmaskin...you name it! Ne okej det kanske låter nördigt, vi byter ämne. Har ni hör den där historien om mannen som trodde han va en skåning fast det var han inte, han bara visste inte...ne okej... God mat idag. Köttfärs-bacon-purjolök-gryta med makaroner. Arash försöker göda mej och hävde på mer mat när jag redan var mätt och, nej "jag kunde inte alls avstå från att äta om jag hade velat" som några av er säkert tänkte.... Jag har hittat en ny hobby också, nämligen att gå in på affärers hemsidor och låtsas att jag ska köpa massa skor och blusar och klänningar och nya väskor... Idag har jag bakåtslickad hästsvans... Ingen höjdare men jag ska tvätta håret ikväll. Ikväll händer förutom mitt tvättande av hår en annan rolig grej nämligen LOST börjar JIPPIE! TVTVTVTVTVTV! Skulle vilja hälsa till min syrra just nu... Hon om nån förstår kärlek till tv i dom där stunderna man verkligen behöver dom. Hörrni, jag är inte på blogghumör idag... Ses nån annan gång!

Min spontana action

I torsdags fick jag bara nog! Så jag åkte hem. Det låter kanske värre än det var men vi hade inte så mycket kontorsarbete så jag tänkte överraska min familj och komma hem. Satte mej på tåget vid fem, vilket var ett under i sej eftersom alla tåg innan var inställda på grund av snöstrorm och liknande. Det är alltid lika stor chock för Sveriges tågtrafik varje gripande vinter när det kommer snö... Hemma var det en fröjd att återse mina päron och Syrran som precis kommit hem från Rom. Det blev en lång helg med kusinerna, kusinbarnet Valle och hans jakt efter godisskålen, shopping i Skövde, Melodifestival, familjegudstjänst, våfflor, jordgubbar i yoghurt, mys med Blomqvistarna, omsynad av cityshorts och prat om framtiden. En välbehövlig helg. Måste bara ta upp dagens i-landsproblem. Mina fötter är olika stora! Så när jag köpte skor i helgen passade den jättefint på vänster fot men var aningens liten på höger fot. Emma har haft för små skor förr och trampat ut dom så jag tänkte liksom att det blir ju inga problem. Men... jo! Efter några timmar när jag provade skorna igen insåg jag att det finns ingen chans i världen att jag ens skulle stå ut med att ha skorna på mej upp till stan... Jag skulle dööö, jag skulle om inte annat bokstavligt talat kunnat förstå sägningen "These shoes are KILLING me". Så idag gick jag och bytte till en storlek större. Men då blev den för stor på vänser fot. Det blev bra när jag hade en sula i den vänstar skon och inte i den högra men skorna såg liksom inte alls lika nätta och fina ut. Klumpfot. Har gymmat idag igen och denna gång fattade jag hur alla maskiner funkade. Ha! Hon går att lära!

It's done!

Emma Jonsson har växt (vuxit?) som människa tror jag. I lördags gick jag och Sara helt sporadiskt (mitt nya ord) till Friskis och Svettis och började gymma. This is really something special if you knew me och idag var jag där igen och köpte ett gymkort. Till min glädje fick jag lite ungdomsrabatt så jag får träna hur mycket jag vill för 850 kr i tre månader vilket är great eftersom jag bara kommer bo kvar här i 3.5 månader. Känner mej så stolt och glad och lycklig att jag äntligen ska få bygga lite muskler och släppa lös lite endorfiner i min kropp. Skulle vilja tacka min pappa för att han alltid har tvingat mej och mutat mej och fullkomligt vart asjobbig när det kommer till att träna. Men det payar ju off sej nu så det ä ju gött! Måste bara fortsätta att berätta om mitt första gymbesök asså. Det var typ en tant på gymmet som kom kanske från Ryssland eller Polen eller så som liksom satt och tittade på mej och log när jag lyfte lite skrot (hahi) och sen så hamnade jag bredvid henne i en maskin som jag inte alls förstod hur man skulle göra med. Jag slet i spakar och tryckte på knappar och kikade och pillade men inte blev jag klokare för det. Det blev liksom som på en pinsam film när huvudpersonen börjar typ titta sej omkring och skratta lite lättsamt och nicka godkännande till alla andra som går förbi och bara önska att den gripande spaken kunde släppa så man slapp känna sej så dum...Efter ett tag fick vi ögonkontakt och jag var liksom trött på att hon bara satt och log fånigt åt mej så jag frågade "vet du hur man gör det här?" och hon kommer över till mej och säger (snarare skriker) "Nej nej nej, do kan inte ha tio kilo, de e alldeles for tongt, nej nej nej, gor inte so, du ska ha sjuan her och fem der" Tack ska du ha, jag tror inte att dom i Alaska hörde vad du sa... Men det är okej... Tanten ifråga tittade sedan på Sara och sa menande om mej "Hjälper do henne"? Jaja, jag är dålig men hur ska man bli bra om man inte är dålig först, ha?

Jag är inte det minsta bitter

Tanken är inte att min blogg ska bli nåt sorts place för filmreviews eller så men jag bara måste få skriva lite om "The Holiday" som jag och Sara såg på Alla Hjärtans Dag i Helsingborg samtidigt som några sprängde ett 7 eleven i närheten. Anyways... Den var helt underbar och handlade om ja, kärlek. Jude Law asså man vill ju bara ta en tugga! Och för ovanlighetens skull var hans karaktär inte en idiot som man bara blir arg på och vill säga svin till utan en riktigt härlig ensamstående tvåbarnspappa som man bara vill gifta sej med! Kate Winslet älskar jag också och hennes karaktär var också helt underbar och hon var olyckligt kär och så får hon sitt hjärta krossat hela tiden och... Ja den slutar lyckligt och man får en sån där ropande känsla i kroppen att "allt kommer bli bra, livet är så härligt, vilken film asså den var ju helt underbar, tänkt när han sa så och hon svarade så och vad romantiskt, så ska min man också säga till mej....och så v-i-d-a-r-e..." Men sen kommer man ju på det där att jag har ju ingen sån där...vad heter nu igen?...pojkvän/man/span/kärleksobjekt call it whatever... Men jag är inte, jag upprepar; inte, bitter! Det är så skönt att va singel! Man kan sitta där och bara njuta av sin ensamhet och att det är tyst, att man inte har nån att pussa på eller köpa goda killparfymer till. Tänk vad mycket tid och pengar man sparar på att va singel. Va!

Men ja, ha en fortsatt trevlig kväll hörrni!

Bra film igår...

Jag vet att mitt inlägg i gårkväll kanske verkar lite väl deppigt men asså det är verkligen roligt att få mail. Långa mail, korta mail, glada eller allvarliga mail... jonemma@gmail.com bara så ni vet.

Söndagskvällen igår blev en riktig höjdare! Efter att ha avnjutit lite mat och lite heta diskussioner om... (ja det vanliga) så bestämde vi oss för att knalla ner till videomix och hyra Adam Sandlers nya film "Click", vilket visade sej vara värt pengarna. För omväxlingens skull var vi hemma hos oss och tittade på filmen och det var kul. Efter att Joel hade antytt att Sara hade ett dolt funktionshinder och Arash nästan strypte mej i sin kamp att bevisa sin manlighet stillade vi oss lite inför Herren och började titta på filmen. Den var verkligen jättebra!

Han, Adam Sandler, får en universell fjärrkontroll som han typ kan göra vad han vill med, spola fram tiden, spola tillbaka, pausa, höja och sänka volym osv. Detta är ju förståss bra om man har mycket på jobbet och inte hinner med barnen och så men eftersom att det var hög nivå på sensmoralen i filmen så visar det ju sej att även denna fantastiska fjärkontroll har en baksida. Stundvisa komentarer från teamet var t.ex. "Asså fy! Jag ska aldrig missa mina barns simtävlingar"- Arash och "Nej vad hemskt! Tänk att det finns familjer som har det så!"- Sara. Ja dessa två säger ja bara... Men Click är i alla fall ett hett filmtips, jag skrattade rätt ut några gånger och för att citera Gavin Degraw " That's really something special if you knew me..."

Idag väntar vi på att timmarna ska gå så att vi kan börja ringa som tokar senare idag. Joel och jag drar ju till Blekinge imorgon och sen på torsdag ska mina två numera britiska vänner komma och hälsa på mej vilket ska bli så grymmans kul! Sofia skrev i sitt mail "Är det något från England du vill att vi tar med oss"? Vad svarar men på det, det är såklart att man vill men vad? En man kanske?

Ursäkta!

Men varför mailar ingen mej??? Blir faktiskt ledsen...

Enough!

Så hette en film om misshandel som Jennifer Lopez gjorde för några år sen men som sagt, nog om det... Igår kväll hade vi en underbar fikastund med många av våra grupper i Malmö. Under dagen hade Joel och jag bakat paj, chokladbollar och kladdkaka och sen fixade vi tända ljus och mys pys. Det var en jättehärlig kväll och man fick sitta och berätta hur det var på sin skola (jag berättar mer än gärna om min egna skoltid:) ) och det känndes som att det verkligen gav nåt att ha träffen. Jag är för lat för att lägga upp mina egna bilder men det var ungefär så mysigt som främlingarna på bilden har det. Fast mer tända ljus och inte lika mycket svett. Men gemenskapen var ungefär den samma. I morgon väntar en till runda till Lund och nästa vecka ska jag och Joel till Blekinge. Jag har bokat in den resan idag och det gick snabbt och lätt utan större skråmor Skönt! Dessutom ska vi till Helsingborg nästa vecka och det ska också bli roligt. Dessutom igen ska vi till pastorn i Pingstkyrkan i Trelleborg nu på Lördag och käka mat och spela playstation. Han är en rolig prick den där. När vi sa "men kommer nåt ivägen för er så känn inte att ni har bokat upp er utan ring och säg att vi inte kan komma" svarade han "ja ja jag ringer om barnen blir spetälska"... Bra inställning... Vad händer mer... Jag ska äta fisk och turkisk yoghurt. På tal om turkisk yoghurt måste jag tacka min faster Maria som på Annandagen nu i julas bjöd på såm och frukt. Det var verkligen gott och det öppnade en nu kulinarisk väg för mej...Puss på dej! Men för att avsluta som jag inledde: Enough!

You've got a friend in me

If you haven't noticed it yet I'm writing in English today. The reason is a new friend of mine. Her name is Julie and I met her during our "leaderweekend" that we had a couple of days ago here in Malmö. Since then I've run ínto her a couple of times and last Saturday we had a conversation about blogging and she promised to visit my blog (which she already has) and I promised to write a post in English so that it would be easier for her to understand. Maybe I should tell you that she's from the states. You know where all the moviestars and rich people live (opps! prejudice). It's so cool to have an American friend! (It's always like this, I think it's so great to meet people from other countries because I have this really sick idea that all countries I haven't visit don't really exist because I haven't seen them with my own two eyes so it's always great when you meet "a living proof" haha) And as a blogger it's important to satisfy all your readers :) So what's going on here down south? Arash and Sara are gone (like Joel said "the parents are gone so we're having a party in the office") and Joel and I are trying to meet our groups nereby. You might think that we are lazy and all that but we're not. See, this morning we walked to a school to join them on one of their meetings and we left the apartment at 7.15 and walked for like half an hour (is that one word?) and it was, as usual, raining. On our way home we bought some ingridients for the pie that we are making later today. We've invited all our gruops in Malmö to a fika (such a swedish word but I really think we can promote it abroad) so that they can learn to know eachother and just have a good time. As I'm writing today I'm actually feeling frustation. It's not as easy as I remember it to write in English and it's making me sad. I really have to start using my English again... Maybe I can take a course or something? It's scary how you lose knowledge if you don't use it frequently. One year ago I was thinking in English just because I had an exam comming up and my friends and I spoke Englinsh in the cafeteria, in the library, during lessons and all the time! I constanly used new idiomatic exspressions that I heard just to get used to them, I watched BBC and looked up every word I encountered that I didn't know. But like Arash often says "It's time to stop talking and begin walking" so I might as well take my English book and dive into it now. I just want to dedicate this post (even though I haven't written anything of intrest) to my new friend Julie and if you read this I want you to know that I'm glad I met you and that I like you a lot! Something just hit me... It's almost February and I don't know what to do after the summer. Should I continue with New Generation? Is it better to begin studying but if that's the case what would I study? Maybe I can move to England and do something there or go to a bibleschool... Why isn't God keen on writing things with fire on walls in front of His children when they need answers? What will become of me...Anyway, Joel and I are having a siesta right now and next week we're going to vistit all our groups in Blekinge so we better start planing that trip.

Att kommunicera med män Del 3

Jag börjar så smått ana att det inte går faktiskt. Eller, jag börjar få en annan vinkling på problemet tror jag. För att vi kvinnor ska kunna börja tala med arten man måste mannen i sin tur ha ett intresse av att kommunicera med kvinnan. Män har ju ett visst problem med det kvinnliga uttrycket så att säga så vårt första steg blir alltså att få mannen intresserad av att tala med oss. För att hänvisa till mina tidigare upptäckter gäller det att inte tala för detaljerat och vara rak i sitt uttal. Lägg heller ingen vikt i vad mannen egentligen säger eftersom han bara blir arg när man försöker förstå vad han menar. När mannen inser att han talar med en kvinna som verkar förstå honom (trots att vi inte förstår ett dyft) blir han intresserad av vad kvinnan har har att säga och där! Där har vi den kontakt med det motsatta könet vi behöver för att bygga vidare på en kommunicerande relation.

Det är viktigt för kvinnan att inse sina egna och mannens begränsningar. Som Svenska och Norska. Vårt språk låter så klart och så rent och inte komplicerat alls medan männen uttrycker sej aningen, vad ska man säga, luddigare och med underliga tonlägen som gör det lite svårare, ja ibland helt omöjligt, att fatta poängen. Men när man väl är medveten om skillnaderna kan man acceptera olikheterna. Låt mej ta ett exempel: Jag, Arash och Joel satt härrom kvällen och spelade ett strategispel (som har med pengar att göra) och Joel utbrast helt plötsligt "Det går faktiskt bra för Emma den här gången". Saken är den att jag har vunnit 60% av alla gånger jag spelat och jag tyckte liksom att "faktiskt" och "den här gången" antydde att det skulle ha gått dåligt tidigare gånger så jag gjorde misstaget att utbrista "Bara den här gången?!" Suck! Den missförstådda mannen svarar "ÅHHH det där var en typiskt tjejig komentar 'bara den här gången'," Men ur-säk-hta mej då att jag är tjej och råkar tänka som en tjej.

För att inte fastna i onödiga dissusioner var jag tvungen att bara inse att jag la lite väl mycket vikt i vad han sa istället för att tänka "han är man och lägger ingen vikt i vad han säger". Å andra sidan kan jag ju tycka att hanen kunde ha sett min reaktion som en chans att lära sej några till bokstäver i det kvinnliga alfabetet. Det jag borde ha gjort istället i situationen som uppstod var att ha tagit meningen och skalat av den som en banan för att se vad mannen egentligen menade nämligen "det går faktiskt bra för Emma den här omgången". Ser ni skillnaden?

Skulle bara vilja tillängna dagens inlägg till Joel som i denna del blev lite utelämnad men han har nog redan glömt det, han är ju trors allt en, ja, man.