Wednesday, February 20, 2008

pinsam jag är...


ja här sitter jag framför min dator och är förgrymmad på att jag inte kan skriva ut massa papper jag behöver skriva ut...skrutt... å sen behöver jag gör amassa saker som jag inte har hunnit. och det som känns allra jobbigast är sommarjobben. jag hatar, eller ogillar skarpt, att ringa och snacka sommarjobb med massa ställen. man känner sej bara sååå jobbig och det skaver överallt när man ska ringa liksom... bläääääääääääääääääääääää!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

men. solen går upp ändå och jag är positiv. jag är positiv. jag ska börja bli ännu mer positiv. det är ju vår i allsin dar... och! jag måste även få ur mej lite känslor. läste en bok härrom veckan och jag är en sån där person som blir vän med karaktärerna i boken och tycker det är jobbigt när en bra bok tar slut. och denna boken var verkligen gripande. jag var så himla sentimental och nostalgist när den var slut att jag inte visste vad jag skulle göra. tyckte det var lite väl att börja läsa om boken på en gång igen... så jag gick ut på facebook och sökte på huvudpersonens namn. och gissa vad! hon hade facebook! sen insåg jag hur patetisk och fullkomligen dum i huvudet jag är så jag stängde snabbt ner fönstret och forgot all about it!

ja. sån är jag. take it or leave it. (please take it)

Friday, February 08, 2008

mitt singapore...


Idag saknar jag singapore. jag har ju berättat för er lite granna av allt fantastiskt som hände där. om att singaporianer är helt underbara och att vi hade kul och mysigt och sådär. vad gjorde vi kanske ni undrar...och eftersom jag längtar tillbaka dit så tar jag er härmed med på en tillbakablick.

första kvällen när chocken av värmen lagt sej togs vi till newton circus och där åt vi massa mat. bläckfisk och stingrocka var det mest exotiska tror jag. dagen därefter var shopping som gällde. skor för 100 spänn, halsband 20 spänn, örhängen 25 spänn.... rena paradiset! vi gick omkring och provade sjukt mycket skor. MEN! dom däringa asiaterna har mycket mindre fötter än vi hade så i vissa affärer tog biträderna bara en titt på våra fötter och sa "no sorry we don't have anything for you" hahaha! mobbad! på kvällen var sverigefesten som jag pratade om. hur kul som helst!

på morgonen efter århundradets kallaste natt gick alex och jag runt i en fin park och tog bilder, det är jättefin natur därborta, sånt som man bara trodde fanns i disneyfilmer. vid lunch tog domoss till the ritz! hur coolt som helst. sara var helt i extas och gick omkring och provade hela garderoben för att se perfekt ut. hon är så rolig, hon gick in på deras hemsida och läste på lite om stället och gav mej och alex en lektion innan bussen kom och hämtade oss. där var det sjukt mycket mat från sjukt många olika delar av världen och sjukt sjuka saker. jag blev även lite småsjuk... (tur att jag har massa piller med mej)... på eftermiddagen åkte vi till chinatown och little india. Jättemysigt! Typ som att gå på en liten kinesisk marknad och titta på allt. Det var ju "Chinese New Year" tider när vi var där så det smällde och bakades och var dekorerat överallt...

sista dagen innan konferensen spenderades på ön sentosa som jag berättat om. vit sand, palmen, blått vatten och varmt. som på bild. det var då jag matade stingrocka (under kontrollerade former)! hur ballt som helst!

Helgen var det IGNITE som gällde och Gud är bäst. Vet ni det att jag älskar Jesus. Du kanske tycker det låter skumt men jag kan inte hjälpa det. jag älskar Jesus... coolt att se 2000 ungdomar bli tända för att ta Jesus till sina skolor. Plus att jag har fått så många singaporianska "syskon". jag kunde inte sluta gråta när vi åkte hem. the trip of my life....

Tuesday, February 05, 2008

Hur störd får man bli?


ja den frågan ställde jag mej idag... har erkännt för mej själv att jag har en tendens att stoppa fingrar i saker och rör och sånt... och det är himla dumt för jag fastnar alltid och det gör ont... idag när jag pratade med persson så stoppade jag, bara för att jag var nyfiken, i mitt ringfinger i en, håll i er nu, vattenkanna. ja och den fastnade och satt där ett tag och jag han lova etthundrafjorton gånger att jag aldrig skulle göra så igen. men nu när den kom av (vattenkannan, inte fingret) så har jag redan glömt smärtan, paniken och mina löften. kommer antagligen göra om samma sak nästa gång jag hittar ett passande rör.