Jag är förlamad

Jag vet inte vad det är, kanske vet ni, men mina muskler i benen är typ döda! Ja döda! Sara och jag tvättar lite kläder i dag och för att komma ner till vår stackars tvättmaskin måste man gå ett par ynkliga sju steg ner och sedan följaktligen sju steg upp igen. Man kan tro att det inte är några problem för mej, atleten, men mina muskler fullkommligt skriker. Döda oss! Till råga på detta i-landsproblem (för många steg till tvättstugan), så hade jag planerat att springa idag. Jag tar ganska ofta små mysiga joggingturer runt i denna vackra stad och tanken var att jag skulle göra just det. Som en kommande ångestframkallande händerlse låg joggingturen i mitt tankecentra och klockan tickade och jag kände mej som en missbrukare som på alla möjliga sätt försökte komma på anledningar att göra fel, i mitt fall att skippa joggningen. "Nu är det bara 50 minuter tills jag MÅSTE springa"..."Okej, men en kvart till kan jag vänta"... Varför är man så dum? Typ som om nåt skulle hända under den kvarten som gjorde att jag bara inte kunde ut och springa... För att göra denna kvinnliga utläggning aningen manlig så hoppar jag över att beskriva varje skeende av joggningspasset och avslutar med att säga att sitter här förlamad i mina ben och bara tanken på att ta mej in i duschen är så motbjudande att jag vet inte vad. Imorgon bär det av från Malmö på nya äventyr och jag kommer återse min lägenhet först 8 november och ikväll kommer min idol och hälsar på och då ska jag ta honom till ett falafelställe. Jag tror typ inte att han har ätit falafel men det har han säkert för min pappa har typ gjort allt och kan typ allt. På återseende!

There is a redeemer...

Snart är det dags för Nordic igen. Den sista Nordic för i år och jag måste ändå passa på att säga att det har varit en härlig tid. Men tröttsam. Jag har lärt mej väldigt mycket praktiskt men även mycket om mej själv. Tänker dock inte skriva ner min personliga utvärdering av Nordic06 nu då jag känner på mej att jag kommer vilja göra det i ett mer sentimentalt tillstånd om en vecka eller så.

Livet på NG är väldigt växlande. Ibland går det lätt ibland går det svårt. Ibland är man trött, ibland pigg, ibland glad, ibland ledsen. Jag tror att det är höstmörkret, men just nu är jag lte så där...seg. Jag tänker och känner och funderar och drar slutsatser och ibland kommer jag fram till ljusa saker och ibland känns saker bara helt hopplösa. Jag antar att detta är vad som kallas livet. Det är lite jobbigt faktiskt när jag känner mej som att jag vill göra något betydelsefullt för någon eller förändra saker med mej själv och så står man där och ....bara står. Varför gör man ingenting? Porque? Eller när man tänker att "nästa gång mamma ringer ska jag inte låta uttråkad och less utan jag ska låta som den glada pigga, alerta Emma som jag vet att mamma vill prata med för att hon saknar och älskar mej" och när mamma ringer så låter det som att jag dööööörrrr av tristess för att hon ringer. Å så tänker man att "jag ska nog ringa upp och säga förlåt och prata lite mer" men, nä jag vill inte. Det är svårt det där när man inte är som man vill och inte gör som man vill heller för den delen.

There is a redeemer, Jesus Gods own son

Precious lamb of God, Messaiah, holy one

Thank you oh my Father for giving us our son

and leaving your spirit till the work on Earth is done.

When I stand in glory, I will see His face

And there I'll serve my King forever

in that holy place

By Keith Green

Från mej till alla er!

Arash i illustrerad predikan...
Lovsångsteamet sitter och väntar på att få sjunga..
Flaggparad på lördageftermiddag. Ser ni mej :)
Wandeby och Elin, vilka små pärlor!
På fredagkvälle åkte vi till McDonalds och fick köpa massa mat för 100 kronor. Detta är Lovisa och Madde. Lovisa som förövrigt tiggde till sej en "Bea och en Cheddar-dip". Men det var chiiiillll sa älskade Madde! Puss på er!

Vi drar till Malmö...

Ännu en Nordic avslutad och oj oj oj vilken härlig helg! Man skulle kunna säga så här att välsignelsen kom... Jag behövde inte laga mat, Joel behövde inte äta korv, Persson behövde inte fixa sovsalar och vi fick 18 nya grupper! Hur bra som helst! Ungdomarna är så mysiga... Vi har fått massa mail om hur roligt de tyckte att det var och hur peppade de blev och att de tycker om oss och allting! Känns huuur bra som helst... Det var roligt hela tiden och alla teamare har varit så uppmuntrande hela helgen. Jag har aldrig känt mej så uppskattad som denna denna helg. Typ i hela mitt liv. Sen var det så kul att få visa de andra teamarna vår lägenhet. På fredagkvällen fick vi för oss att åka till McDonalds fem i tolv vilket resulterade i att vi fick två kassar mat för 100 spänn, skitkul. Sen satt vi här och åt hamburgare till sent på natten med tända ljus och allting...

Jag har fått lite förfrågningar på min serie "Att kommunicera med män" och del 2 är på väg men jag måste vara säker på att all fakta stämmer först innan jag lägger ut det på bloggen. Just nu ligger materialet på ett konfidentiellt ställe och väntar på att publiceras.

Lost ikväll då...Så bra att teamledaren också har fastnat så slipper jag kämpa ensam mot fotbollen. Stackars Joel och Sara, men dom kan ju ta en månskenspromenad eller något annat mysigt så länge.

Om en stund lägger jag upp lite mer bilder från Nordic... Vill hälsa också till Wallis som är världens gulligaste och be om ursäkt till Elina för att jag inte ville prata med henne igår...Elina jag älskar dej...

Att kommunicera med män Del 1

Det är inta annat än att man ser tillbaka på sommaren och blir lite glad. Faktiskt är det så... Ser ni denna ljuvliga bild? Det är ett träd i min trädgård. Jag vet inte vilket träd för jag är inte så bra på sånt där men ett fint, mysigt, sommrigt träd i alla fall. Ser ni att himlen är blå? Typisk Falköpingsommar...Jag kan minnas hur jag tittade på klockan på jobbet halv fyra. Bara 30 min tills jag slutade. Jag hinner nog skala lite ägg innan jag går tänkte jag alltid. När klockan sedan var fem över fyra satt jag i bilen på väg hem och lyssnade på BWO och "Can you feel the raindrops in the desert have you seen the sun raise in the dark..."Där hemma väntade min stor lummiga trädgård på att jag skulle lägga mej och sola... Det var faktiskt bra väder typ hela sommaren hemma. Helt perfekt väder hela året! Fast jag längtar inte till sommaren, jag längtar till julen. Åhhh! Vad jag längtar. Jag längtar så jag blir galen till julen asså. Det gör jag alltid vid den här tiden på året. Lite höstigt i luften, massa höstgrejer i butikerna och tända ljus och mysipys och te och mörka kvällar... Jag vill ha jul nu! Sara och jag satt och pratade om hur vi firar jul härrom kvällen. Eller, rättare sagt, jag satt och berättade om hur jag firar jul och hon lyssnade... Du kan va lugn, jag ska inte skriva ner det här, eller... jo. Jag kan skriva ner det på ett manligt sätt. När man skriver något på ett manligt sätt plockar man ut de väsentliga delarna och utelämnar alla detaljer. Så vi firar jul så här; Vi firar jul med familjen och Morfar och Eva kommer till Kalle Anka och sen äter vi julmat och efter det delar vi ut julklappar, det är kul och mysigt sen på kvällen tar alltid jag och Pappa och Elina en promenad när det har blivit mörkt. Sådär!

Det har faktiskt visat sej berikande att teama med två killar. De liksom ger mej insyn i den art som kallas man och som är mer komplicerad än man tror. Eller rättare sagt, den komplicerade kvinnan tycker att den enkla mannen är komplicerad just för att den är så enkel. Vi kvinnor förstår inte hur man inte kan vilja veta vilken tid Morfar och Eva kommer eller i vilken ordning saker och ting händer. Som idag frågade Sara mej (eller oss alla) "Vad handlar egentligen 'Lost' om?" Då tittade Arash på mej och såg i sitt inre den kommande katastrof som skulle uppstå om jag förklarade och tog snabbt till orda "Jag kan förklara!" vidare beskrev han Lost; "Det är ett flygplan som störtar och människorna som överlever lever alltså nu på den här ön och så händer det massa skumma saker." Ja okej... Det stämmer väl...

Som sagt är det Lost-kväll i kväll och efter Lost-kvällen ska teamsyd ta med våra bilar till en mack och tvätta dom nu innan Nordic i Malmö. Om ni undrar varför vi ska göra det mitt i natten så är det för att vi är ekonomiska. Det är billigare efter 22.00.

Kvinnan på den nerdersta bilden är min Farmor

Vilka minnen man har! Jag har kommit fram till att min skoltid var en väldigt bra tid på många sätt... I början var det lite tufft förståss... Jag och Wallis (tjejen på bilden) satt ensama i bibblan med våra nyss införskaffade Algebra böcker och hade det så jobbigt! Sen gick tiden och vi tog oss igenom prov efter prov, hål efter hål och hinder efter hinder. Tills studenten kom och allt var över. De flesta unga människorna i världen blir glada över att allt är över och det är väl jag med, men asså...jag saknar min skola nåt så fruktansvärt. För man får liksom en liten familj i sin klass och man har så mycket gemensamt med dom man studar med. En speciell tanke vill jag sända till Wallis då som har varit världens bästa study-buddy...Jag älskade mina lärare också. De var så duktiga och inspirerande! Verkligen... Du kanske undrar varför jag helt plötsligt blir så sentimental, kanske kan det ligga nåt i att det är ett år sedan vi åkte till England. Det var ett ganska stort steg för mej att bo hos en främmande människa i ett främmande land under en vecka. Dessutom skulle vi flyga dit och jag var (och är tyvärr fortfarande) extremt flygrädd. Jess box... England var förövring ett ganska så trivsamt land. Helt i min smak faktiskt. Vilken tur att jag har tid kvar i mitt liv att utforska det brittiska livet också.

Annars har vi i team syd en lugn dag i dag. Avocadosallad och hamburgare till lunch. Just nu håller vi i ng på att fördjupa våra kunskaper inom mobbning (alltså rent teoretiskt, inte i praktiken) men det går lite trögt. Den information som går att få tag på är samma överallt och dom frågorna vi vill ha svar på finns inte någonstans. Svårt! På ett sätt är det väl bra att samla lite krafter tills Nordic nu då. Det kommer bli mycket efterarbete, hoppas vi på i alla fall.

Ett stort grattis också till Gabbe Henning som klarade sin uppskrivning i går...

Signerat E

Life is life lalalala...

Dessa bilder skulle jag vilja tillägna mina två manliga vänner och kollegor Arash och Joel... Tidigare under dagen uttryckte de båda en upprördhet, liknande och kanske snarare en irritation över att jag aldrig lägger upp bilder på mej själv på min blogg! De tyckte liksom att det måste ju synas vems bloggen är! Och det håller jag ju fullständigt med om, att jag inte kommit på det tidigare. Så voíla!

Idag mötte jag en underlig känsla. Känslan av att livet liksom springer iväg. Jag fick ett mess av en gammal vän (sen den gamla goa gymnasiettiden ni vet) och hon skrev så här: "Hej då dej gamle vän! Jag flyttar till England på måndag. Bara så du vet vart du har mej" Bara flytta till England så där. Det hade ju jag också tänkt att göra. Inte var tanken att jag skulle sitta i Malmö i alla fall. Konstigt hur det aldrig blir som man tänkt sej... Det är inte lätt när man har Gud som boss! Då får man liksom räkna med att han har koll, fast ibland undrar man ju... Typ att jag ibland känner att man säger till Gud att "Jaja, jag gör det om du vill men asså, jag vill bara ditt bästa, är det säkert att jag inte ska....istället?" Undra om man någon gång kommer fatta hur stor Gud är? Och så kom Han hit till jorden och tvättade läriungarnas fötter. Jag vet inte hur det är med dej men för mej är det stort.

Man vet inte vart man hamnar i världen tillslut. Jag vet inte ens vad jag kommer göra om ett år. Jag har väl lite tankar men som sagt... Livet liksom drar en in i massa olika riktningar och man hamnar i situationer som man "bara inte skulle hamna i". Jag har redan gjort två "tabbar" på det området. För det första skulle jag inte gå natur på gymnasiet. Men det gjorde jag. För det andra skulle jag aldrig i livet jobba som voluntär i en kristen organinstation. Men det gör jag. Jag har sagt så mycket sånna saker som jag får äta upp hela tiden.

Just nu saknar jag mina vänner lite. Speciellt Evis. Hon flyttade till Spanien efter gymnasiet och det är typ jättelång här i från. Kärlek till alla som vill ha!

P.S Hej pappa! Vore roligt att höra från dej! D.S

Jorå, nämmen såatte...

Hmmm... Varför är det alltid så att när saker och ting inte får gå fel så går det alltid fel? Som idag... Vi planerade in ett möte med en ungdomsledare i svenska kyrkan för typ 4 veckor sedan och det var då idag. Tanken var att vi skulle vara med på söndags gudstjänsten och sedan grilla med henne och hennes konfirmander och berätta om Ny Generation. När vi glada i hågen och laddade går ut för att åka i väg i morses hittar vi inte bilen. Kan låta som ett underligt problem men så var fallet. Bilen var borta! När vi hade letat efter bilen i en kvart (I know!) bestämde vi oss för att det är lika bra att börja gå eftersom det tar ungefär 25 minuter att komma till kyrkan. Samtidigt som vi tar detta beslut tar himlen beslutet att öppna sej och som Sara sa "det var den frisyren det". Efter 10 minuter vinkar jag in en taxi (så där som på film haha) och vi får åka med i typ 3 minuter innan vi är där. Taxichaffisen ger oss värsta visitkortet och säger at deras taxibolag är billigast i stan. Gissa vad de minutrarna kostade..60 spänn! Varje minut kostade 20 svenska kronor... För att göra en lång historia kort kom vi 10 minuter försent, men det märkte ingen.

Nu i eftermiddags har vi varit på en talk-show-aktig grej i United. Det var jättekul och kändes bra att träffa lite nytt folk. Tyvärr var så trött så jag var nog inte så social ändå är jag rädd. Men man får väl fler chanser hoppas jag. Det är så svårt det där. Man ska liksom bo här i ett år och det kanske börjar bli på tiden att hitta sej lite nya vänner och nya hobbisar här i Malmö. Men hur gör man det? Jag har en tanke på att hitta ett bra gym tills nu i vinter där man i alla fall kan gå och träna men gymmet kanske inte är bästa stället att umgås med folk. Vad som gör det ännu svårare för mej är ju att jag inte har någon hobby. Det kanske finns en matteklubb någonstans? Eller en studiecirkel, bokstavligt talat? En cellgrupp vore kul att hitta men i vilken församling? Man vill ju inte kastas in var som helst bland massa främlingar bara för att man är socialt desperat. Efter Nordic ska jag tag tag i mitt liv... Vi lämnar det där...

P.S Jag känner stor press på mej att börja dricka kaffe för annars hamnar man liksom lite utanför. Men det är ju såå äckligt. Hjälp mej! mvh. "Förvirrad tedrickare" D.S

Jossan

När jag var ute och joggade i eftermiddags ringde plötsligt telefonen. Det var min kära barndomskompis och bästa vän Josefine Rakel Blomqvist som hörde av sej. Hon är ballerina, min bästis, coolt va? Hon berättade i alla fall att hon har klippt sej. Page! Hon och jag är väldigt lika när det kommer till frisyrer. Hon hade också långt hår och det var liksom hennes frisyr; lånt hår. Hon, precis som jag, såg sej en gång i spegeln och kände att "fy vad tråkig jag är, jag måste verkligen byta frill". Och nu gjorde vi det på varsitt håll ungefär samtidigt.

Ikväll har vi träffat en stor grupp som är hur coola som helst. Älskar dom! Dom bjöd på kladdkaka. Nu ska jag gå till killarna och äta korv.

För er som inte hunnit besöka mej är här lite bilder på min lägenhet. Vardagsrum, kök och kontor..

The one and only, Emma

Vilken härlig da, nanananananananana...

Här är mitt nya jag! Ja vet, visst är Sara duktig!? Visste ni förresten att det är kanelbullensdag idag? Mysigt. Dagen började med ett skolbesök och det var jättekul. Tre tjejer som redan, sen i augusti, hade delat ut 100 biblar på sin skola. Jättedrivande tjejer. Det gillar vi. Dagen till ära fick jag laga maten. Hamburgare. Och gissa vad som händer, jo brandlarmet går så klart. Why me? Why is it always me?
Så hamburgarna som inte skulle blivit brända utan skulle ha blivit de godaste burgarna någonsin blev brända. Ja vem är förvånad, raise a hand, please... I alla fall blev dagen en bra dag för sen åkte vi till Europaporten och i jämförelse med ett visst kallt hus i Stockholm funkar allt mycket bättre här.

Vi kommer inte behöva laga någon mat, jag och Madde. Det fixar dom. Persson (inte ex minister utan ngteamare) kommer inte behöva fixa sovsalar, det fixar porten. Vi har dusch, vi har själva fått bestämma menyn, vi har sovplatser till alla teamare osv, osv. HUR BRA SOM HELST! Älska Europaporten asså. För att fira det och kanelbullens dag gick jag och köpte torra kanelbullar och glass. Mums! Ni kan se blider på hur gott det var på www.ngsyd.blogspot.com...

Ikväll har Sara och jag städat hela vår lägenhet och tvättat alla våra kläder... Känns gött. Det som extra gött är att jag kanske ska få smita till killarnas lägenhet och titta på sesongspremiären av Lost. Jag vill i denna stund sända ett speciellt hej hem till min tv-soffa där min älskade kusin och syster kommer sitta om 50 minuter och sakna mej på "Lost-onsdagen"... Jag vet inte om jag kommer fortsätta följa Lost detta år, man får ju akta sej för att bli för profan (haha) men det vore kul att i alla fall se klart sesong 2. Tycker att jag ändå har gett upp lite av mina gamla vanor eftersom jag inte ens tänkte tanken att titta på Desperate Housewives i går kl 21.00. (Det går ju alltid att önska sej en fet d.h dvd box i julklapp)... Nä skämt och sido, vi får väl se vad som händer.

Imorgon ska Joel och jag träffa en stor kristen skolgrupp halv åtta på morgonen. Det blir mysigt. Sen ska jag spendera resterande delen av dagen i telefon bör att hinna igenom hela kontaktpärmen. Måste bara nämna att det börjar märkas att hösten kommer till Malmö. Jag får alltid julkänslor när hösten kommer och julkänslorna bara växer sej starkare och starkar. Härrom dan lyssnade vi på "These are the special times" med Celine Dion. Då bestämde vi i teamet att innan vi åker och tar jullov ska vi ha en minijulafton bara vi i teamet. Mysigt va? Ja dom är så mysiga mina storasyskon. Tänk att jag äntligen har fått 2 storebröder och en storasyster bara sådär...

Fruktan är bruten!

Nästan i alla fall. Back from Stockholm and back to work...Men det är inte vilken dag som helst idag. Jag har nämligen klippt mej idag. Utan att lipa efteråt. Hurrah! Det var min kära rumskamrat som klippte mej och det kändes så bra. Det är konstigt det där med hår. För mej har det liksom alltid betytt så mycket vad jag har haft för frill och jag har inte vågat göra något med mitt långa hår eftersom det har varit just det, långt. Ett helt livsverk som bara klipps av kroppen liksom. Men idag är dagen då jag insåg på riktigt att hår bara är död materia på en levande kropp. (Lustigt förövrigt att något dött kan leva i så vacker symbios med nåt levande). Man skulle kunna säga att jag i alla fall lite granna har brytit lite av den fruktan som ligger över mitt liv. En dunk i ryggen till mej själv.

PÅ förmiddagen idag åkte Joel och jag för att handla på ICA Maxi... Det va kul. Vår taktik var att "ta allt det tunga i slutet" eftersomvi inte hade något mynt att stoppa i en vagn så vi hade korg. Efter det konstaterandet gick vi direkt till mejeriavdelningen och tog allt det jätte-super-duper-aslätta mjölkpaketen och juicen och filen. Sen tog vi alla fjäderlätta grönsaker och äpplen och bananer och allra sist tog vi de jätte-mega-heavy korvbröden (?)... Ibland slår det slint mina damer och herrar.

Just nu läser vi i teamet en bok som heter "Kärlekens fem språk". Mycket bra bok som talar om de fem primära kärleksspråk som finns och hur man ska vara för att visa kärlek till sina medmänniskor på det språk som dom talar so to speak. Jag ska verkligen ta det på allvar och försöka visa mina medteamare mer kärlek på deras språk så fort jag förstår vilket språk det är. Tänk liksom att en hel värld öppnar sej och man kan tala kärlekens språk. Smaka på orden; kärlekens språk. Vackert!

Snart kommer Nordic till Malmö och jag känner mej trots allt inspirerad att göra denna Nordicen till den bästa Nordicen någonsin! Allt för mina skåningar! Det ska även bli kul att träffa alla andra teamare igen. Jag längtar typ alltid till att träffa dom även om det är väldigt skönt att bara vara med sydfamiljen ibland. Konstigt att jag har fått så många fina vänner på så kort tid. Dagens tack skulle jag vilja ge Rahel i konsertteamet för att hon alltid uppmuntrar mej. Hon visste säkert inte om det men under Nordic sa hon uppmuntrande saker till mej i precis de stunder jag behövde höra dom så.... Dagen ros till dej Rahel!

Why?

Måste be om ursäkt för min förra inlägg som lades in för några minuter sen. Det blev fult. Men jag är trött på datorer. Jag förstår inte deras språk. Kan inte kommunicera med dom. Vi hoppas på bättre bloggtider helt enkel!

There are no words!

Okej... datorn tvingar mej att börja här så då lyder jag väl då... Nordic i Stockholm... Smaka på orden... Nooooorrdicccc iiii SSSStockhooooolm! Vad säger det dej egentligen? Det låter som "kul helg med mycket ungdomar som blir laddade, passionerade och mycket musik, möten, roliga människor med mera, med mera." Ser ni bilden på mej längst ner till höger. En talande bild. JAG HAR ALDRIG VARIT MED OM DESS LIKE! Jag, matansvarig med Madde och Therese, har aldrig stött på så många problem under så kort tid som denna helg. Vi har haft dåliga förutsättningar minst sagt. Laga mat utan ett kök. Se berget framför dej. Jag tar det från början och tänker utelämna vissa delar som inte bör dras fram i ljuset på allmän plats som denna men i alla fall.

Vi skulle laga mat i logerna. Fine, i GBG var det ett omklädningsrum så; no probs... På fredag eftermiddag får vi veta att nej ni får inte laga mat i logerna men ni får låna den utrustning och matsal som finns till den skolan som fryshuset också driver. Nej det fick vi inte. Inte ens vistas på området som vi var lovade. Men ok, vi har sett värre saker hända och vi har ju en egen spis så vi kopplar ju bara in den. "Inte? Okej vart får vi koppla in den då? Va sa du? Sa du ba... bakom scenen?"

Fel yoghurt, får inte hämta vatten, bröd som kommer alldeles för tidigt, fejk brandlam som går, arga människor som skäller, frukost som vi tvingas sluta sälja kaka på kaka på kaka... Kan det vara så att någon förlorad själ inte ville ha Ny Generation och Jesus i Stockholm? "Jag skrattar faran rätt i ansiktet HAHAHA! HA!" För oj vad det har varit jobbigt och oj vad jag har gråtit men OJ OJ OJ vad helgen har gjort mycket. 26 nya gruppen i östra området är grymt!

Alla har jobbat så otroligt hårt och jag har inte sett en enda sur min. Alla har ställt upp till 150% och är sånna fantastiska människor. Trots att maten har blivit försenad och kall och uteblivit så har alla bara överöst mej med uppmuntrande ord och allt. Själv har jag fått lita på Gud och nu ska jag, trots att jag egentligen inte vill, använda ett ng-ord: Varenda måltid är ett enda stort goripande bönesvar! Gud finns för dej som inte vet. Jo, jag skämtar inte, Han finns som aldrig förr.

Idag har vi slappdag och jag tror det behövdes. Vi i syd åkte från Stockholm vid halv sex igår kväll och körde hela vägen. Hade en mysig tur i bilen och åt på McDonalds. "Nu åker vi till McDonalds" blev faktiskt en sanning denna gång. Tack Jesus för McFeast Fullkorn med minimorötter och vatten.Sen blev allt svart och jag vaknar upp av att Arash ropar "TJENA!". Vi har kört in i värsta åskvädret och blixtarna kommer så ofta och är så stora och starka och lyset upp hela himmelen. Jag var inte direkt rädd men lite. Jag är alltid lite rädd. Jag måste verkligen sluta med det. Rädsla är inget bra, inte alls. Det begränsar människor. Det begränsar mej ofta. Skulle vilja bli en modig tjej.

Nu regerar Herren. Han är klädd i majestät och styrka. Därför står jorden fast, och kan inte rubbas. Gud, du har regerat från urminnes tid, ja redan vid tidens början fanns du till. De stora haven brusar och dånar, de sjunger sin mäktiga sång. men din röst är mäktigare och starkare än havens alla bränningar! Herre, ditt ord är alltigenom sant och tillförlitligt, och helighet omger ditt tempel för evigt.