Jorå, nämmen såatte...

Hmmm... Varför är det alltid så att när saker och ting inte får gå fel så går det alltid fel? Som idag... Vi planerade in ett möte med en ungdomsledare i svenska kyrkan för typ 4 veckor sedan och det var då idag. Tanken var att vi skulle vara med på söndags gudstjänsten och sedan grilla med henne och hennes konfirmander och berätta om Ny Generation. När vi glada i hågen och laddade går ut för att åka i väg i morses hittar vi inte bilen. Kan låta som ett underligt problem men så var fallet. Bilen var borta! När vi hade letat efter bilen i en kvart (I know!) bestämde vi oss för att det är lika bra att börja gå eftersom det tar ungefär 25 minuter att komma till kyrkan. Samtidigt som vi tar detta beslut tar himlen beslutet att öppna sej och som Sara sa "det var den frisyren det". Efter 10 minuter vinkar jag in en taxi (så där som på film haha) och vi får åka med i typ 3 minuter innan vi är där. Taxichaffisen ger oss värsta visitkortet och säger at deras taxibolag är billigast i stan. Gissa vad de minutrarna kostade..60 spänn! Varje minut kostade 20 svenska kronor... För att göra en lång historia kort kom vi 10 minuter försent, men det märkte ingen.

Nu i eftermiddags har vi varit på en talk-show-aktig grej i United. Det var jättekul och kändes bra att träffa lite nytt folk. Tyvärr var så trött så jag var nog inte så social ändå är jag rädd. Men man får väl fler chanser hoppas jag. Det är så svårt det där. Man ska liksom bo här i ett år och det kanske börjar bli på tiden att hitta sej lite nya vänner och nya hobbisar här i Malmö. Men hur gör man det? Jag har en tanke på att hitta ett bra gym tills nu i vinter där man i alla fall kan gå och träna men gymmet kanske inte är bästa stället att umgås med folk. Vad som gör det ännu svårare för mej är ju att jag inte har någon hobby. Det kanske finns en matteklubb någonstans? Eller en studiecirkel, bokstavligt talat? En cellgrupp vore kul att hitta men i vilken församling? Man vill ju inte kastas in var som helst bland massa främlingar bara för att man är socialt desperat. Efter Nordic ska jag tag tag i mitt liv... Vi lämnar det där...

P.S Jag känner stor press på mej att börja dricka kaffe för annars hamnar man liksom lite utanför. Men det är ju såå äckligt. Hjälp mej! mvh. "Förvirrad tedrickare" D.S