Thursday, May 31, 2007
Teamare no more
Wednesday, May 23, 2007
Att komunicera med män del 4
Män asså! Denna uppseéndeväckande grupp av människor som vi ser varje dag... Detta blir nog en av de sista delarna i "att komunicera med män"serien... Året har varit lärorikt och jag hoppas att du som trogen läsare har tagit in kunskap av detta slag...
Visst kan det vara svårt att förstå vad en man menar när han inte säger vad han menar utan pratar suck och stön-språket. Min pappa gör det när vanliga ord blir för svåråtkommliga. Efter ett tag lär man sej att "öhhm" betyder "jag orkar inte" och "mheee" är ungefär som "snälla, kan vi ta det sen"... Svåraste kanske är när mannen säger nåt som han inte menar. Eller förväntar sej att man ska läsa tankar. Som att det är en universell lag att ett par uppspärrade ögon och ett besvärat ansiktsuttryck betyder "jag ska faktiskt handla sen och har bättre saker för mej nu". Eller när man känner att männen bara fattar inte! Hur man än förklarar stanna budskapet i farsdun och vägrar ta av sej skorna. Jag börjar förstå min mamma när hon i frustration utropar "prata med mej Lennart, snälla prata med mej!" till pappa... Män gillar inte att prata. Ja, jag tror nog att man skulle kunna sammanfatta det så. Mannen kan inte lyssna och ta in när kvinnor gång på gång kommer fram, suckar och säger "vi måste prata"... Och där sitter vi kvinnor och öppnar våra själar för honom och förklarar, förvänger, diskuterar, går in i detalj på hur det känns just nu och ger en utläggning (utan att hanen bett om det) om varför vi tror att det är på ett visst sätt. "Jag tror jag känner att..., eller jag vet inte hur jag ska förklara..., det är inte det att du inte lyssnar men..., jag tror det beror på det du sa igår du vet?..., kan vi inte prata om det här..., jag skulle uppskatta om vi kunde prata ut..." Och så tror vi sen att mannen har förstått. Sanningen är den att män talar mänska och kvinnor tala kvinnska. Men lär man sej bara några få glosor så går det att komunicera ganska skapligt.
Nu ska jag erkänna en sak som kan bli en stor chock för er. Jag är faktiskt inte gift. Fast jag har jobbat i team, vilket är typ samma sak. Så jag har inte haft en man att utöva mina teorier på (den stackarn går fortfarande inget ont anande nånstans i världen) men jag har haft två andra män som har fått utstå och varit observationsobjekt. Skulle bara vilja kasta i väg en liten hälsning till dom (ni vet vilka ni är, borat och hans manager) och tacka dom för den otroliga manliga karisma de har utstrålat under detta år! I er ser jag anledningen till varför Gud skapade mannen. För att avsluta denna serie med det ultimata rådet till du kvinna som fortfarande söker vägen till din mans hjärta så är det nog så lätt som att bara älska honom för den man han är.
Tack och hej, fortfarande singel-tjej!
Tuesday, May 22, 2007
MÅSTE FÅ ÖPPNA MUNNEN!
Jag vet att det inte är lätt att tro på Honom. VARFÖR skulle han finnas, VARFÖR skulle Han va den enda Guden när det finns så många olika att välja bland? VARFÖR är just kristendomen "den rätta religionen"? På alla dessa frågor skulle jag egentligen vilja svara "jag vet inte"... MEN, och detta säger jag dej helt ärligt och uppriktigt, Han har förvandlat mitt liv. Inte genom att jag har sett coola mirakler, inte för att jag har läst teologi och har "bevis" för att Han finns, inte för att jag har "lärt" mej det, inte för att många roliga kristna har kommit i min väg, utan för att att Han GER MEJ LIV SOM INGEN ANNAN!
Det är som om han har bränt mitt hjärta med sin kärlek och att jag inte kan glöma bort den. Sååå många gånger har jag tyckt att det har varit jobbigt att vara kristen i skolan! Har känt mej så töntig och utanför, särbehandlad och annorlunda. Jag har önskat att "om jag bara kunde sluta tro på Jesus hade allt blivit så mycket lättare". Va! Då hade jag inte haft några problem, hade kunnat forma min egna Gud och följa eller levt för att förverkliga mej själv genom kläder, pengar, sex, sprit, fester, vänner, lyxvillor....listan kan göras lång. Så varför har jag inte gjort det? Kan nån svara mej varför jag inte har gjort det?
Därför att friden och friheten jag har i mej vittnar om något helt annat. Därför att det LIV JESUS GER är inte som något annat. Därför att Han ger strömmar av levande vatten. Därför att det spelar ingen roll hur jag är, vad jag äger vad jag jobbar med eller hur det känns för dagen, för jag vet att berättelsen om mannen från Nasaret är mer än en historia. Därför har jag alltid sagt att jag är kristen i skolan. Därför gick jag upp en timme tidigare innan skolan och bad för mina vänner. Därför anordnade vi "Jesusdagar" på gymnasiet. Det var aldrig tänkt så, men det blev så. Jag kunde inte bara titta på och hålla tyst (och jag önskar jag hade gjort så mycket mer)... Min tro var helt enkel för sann och viktig för att kompromissa med.
Och detta säger jag dej i kärlek. Det finns inga fullkomliga människor och därav inga fullkomliga kristna. Kanske har du blivit sårad av nån i kyrkan, tycker att det inte var så glamigt som det verkade. Kanske tycker du kristna är dömande och TRÅNGSYNTA?Du kanske bara har svårt att tro, svårt att våga söka. Du kanske säger "men Emma jag känner dej och du är inte så perfekt heller!" och jag är sannerligen den mest operfekta...Kanske orkar du inte bry dej? Men när jag gick i skolan tycke jag att jag hörde detta:
" Jesus är skit, kristna dömmer andra, varför har inte muslimerna rätt?, jag ska inte va bunden, jag hatar trångsynta människor, skulle aldrig be, jag har bett till Gud och han svarade inte, jag ska upptäcka världen, följa min dröm, skaffa mej en karriär...ETC" Men samma personer gick på anti-depressiva...samma personer led av ångest...samma personer är bittra på människor, kan inte förlåta, kan inte gå vidare, vet inte vad de ska göra med sina liv.. och söker SANNERLIGEN efter något att bygga sitt liv på och finna DET DÄR som faktiskt mättar den GRIPANDE hungern efter något som mättar och tillfredställer!
Jag är alltid hungrig efter mer. När jag har nya jeans bara MÅSTE jag ha en ny topp till. Och när jag har den vill jag ha pengar så jag kan köpa snygga skor, halsband cd-skivor.. Vill träffa människor, vill lära känna folk vill vill vill ha ha ha ha ha! Min själ längtar efter nåt att fylla sej med, men mina vänner, Jesus mättar. Jo det är sant.
Ta en tugga av honom, han ger ljuvlig mättnad och han älskar dej alltid!
Monday, May 21, 2007
Friday, May 18, 2007
Jo annars är de fullt upp!
| Hej. Hoppas du mår bra. Jag mår bra. Var det inte alltid så man inledde sina brev när man var liten så säg? Förrutom min grannes kompis. Min granne på 8 år fick ett kort från Mallorca från sin kompis för ett tag sen men det kom fel och hamnade i vår brevlåda i stället. Och det är verkligen inte så att jag läser andras kort från glada semesterfirare med mening det är bara det att jag inte har nån skam i kroppen. Hon ialla fall, började sitt brev såhär : "Hej här är det sol, hoppas det regnar hemma hos dej"... HAHAHA Snacka om skadegkädje. Vad hemskt att önska någon regn på det viset... Förövrigt ringer Sara och jag som om det var det enda vi var kapabla att göra... Verksamhetsrapporter, uppdaterar meddlemmar o.s.v. Men det går bra nu kompis, det går bra nu. Solen börjar hitta hit igen och har vi tur kommer vi spendera morgondagen på stranden. På kvällen har vi ett u-möte i en kyrka i Malmö. Förresten! Vi hade möte i Mönsterås i tisdags och det var helt och hållet fantastiskt. Pastorsparet var så mysiga, gödde oss med korv och choklad och lät oss sova så gott. Dessutom tyckte de om ny generation och ville gärna att vi skulle komma tillbaka. Ibland träffar man människor som typ är från Gud. Som änglar! Det var nog dom! Hat gött, ät kött, väl mött, jag är trött! |
Monday, May 14, 2007
Numera i 20-25 årsåldern
Detta är jag och Sara på min 20 årsdag! Visst kan man se en gnutta vuxendom över mej? I stunden då bilden togs var det ca 19 minuter kvar tills jag var exakt 20 år. Vi var i Oskarshamn och fördrev tid så gott det gick innan vi skulle åka över till Gotland för vår första gruppträff! Vi gick och åt på ett ställe och firade med en ordentlig glass på eftermiddagen... Lite fest ska det ju va!
Jag har så mycket att berätta så jag vet inte hur jag hinna... Färjan över till Gotland gick förståss bättre än väntat. Det är inte det att jag är negativ utan jag är bara orolig så fort jag ska åka nånstans. Men båten sjönk inte... Det första som hände på Gotland var att vi blev stoppade av polisen. Men Sara var både nykter och fastspänd så det gick bra. I mina unga år har jag ju faktiskt varit en del på Gotland så det var lite deja vu att komma tillbaka. Från färjeterminalen till den kyrkan vi skulle sova i kunde jag inte låta bli att dela med mej av mina gamla minnen och bravader för en trött Sara och en ännu tröttare ungdomsledare. Nu i efterhand inser jag att deras "jaha" och "mhm" och "va kul" kanske mer var ett tecken på uttråkning än på ett genuint intresse...
Tyvärr vaknade jag med magsmärtorna Urban på morgonen. Så jag ringde sjukan på Visby, åkte till apoteket och köpte medicin och överlevde även denna dag. Vi hann gå på Visbys gator en timme innan det var dags att jobba. Gruppträffen vi hade var jätterolig. Har nog aldrig garvat så åt en grupp! Båten sjönk inte på hemvägen heller så allt gick hem!
Helgen hemma i Falköping har jag spenderat med familj och vänner och släkten. Jag har avverkat tre kalas och fått många fina presenter. Lägger in lite bilder från hemvistelsen sen. Vill passa på att hälsa till Maja och Tomas i Indien! Maja läser min blogg VARJE DAG! (Ja du Maja både Anne-lie och Bosse hälsade detta till mej haha och jag är sååå tacksam). Nu är det bara två veckor kvar på NG året och vi har nog läget under kontroll tror jag!
Friday, May 04, 2007
Asså det tror ja iiiinte
Har precis varit och tränat och det gick lite segt idag. Men det som känns jobbigast är att jag har blivit en slowblogger. Det har publicerats 4 inlägg av mej på 8 veckor. Det är ju goripande fruktansvärt! Vad hände med min entusiasm? Min vision om ett ständigt växande bloggande och god gemenskap med mina bloggläsare? Ja med lite moll i blicken vill jag ändå återge lite av den senaste tiden.Förra veckan förberede vi inför tjejkonferensen. Det var pyssel och telefonsamtal och det skulle bakas och fixas och donas. Jag och Sara blev tillfrågade om vi ville ha hand om killpanelen på lördagskvällen (vilket vi gjorde och var glada för!) och mycket sistaminuten grejer. När vi i alla fall anlände till Jönköping på fredag förmiddag känndes det rätt lungt. Vi skulle ändå inte kunna börja packa upp förrän kl 16.00 so why bother nu liksom? När klockan sen närmade sej fyra var det kaos som vanligt. Alla sprang omkring och Lina och jag åkte fram och tillbaka från Ica Maxi till ÖB tillbaka till Ica Maxi...
Måste ändå säga att det var en fantastisk helg! Så många härliga tjejer och så roliga inslag och bra talare roliga grejer på aktivitetsområdet....Mycket skratt, skrik och tårar såklart. Det var verkligen så roligt att ha killpanelen! Tjejerna var så på och grabbarna var riktigt duktiga. Jag fick lite ideér till min del fyra av "att kommunicera med män" serie, men jag kanske väntar ett tag med att publicera den...Det jobbigaste under konferensen var efteråt när vi skulle städa. Har aldrig kännt en sån motvilja till att packa och städa någon gång i hela mitt runda liv. Det var en lättnad Urban när det var klart!
Nu blickar jag bara framåt! På tisdag ska Sara och jag ut och resa igen och på kvällen tar vi färjan över till Gotland! Jepp, känns rätt gött faktiskt! Sen åker jag hem till Falköping igen (ja vet, ett himla farande).. Sen är det två veckor kvar av NG drömmen 06/07...
