Monday, December 22, 2008

Att kommunicera överhuvidtaget

Risen from the grave so to speak... Efter många om och men har jag alltså satt mej och dammat av det gamla tangentbordet igen för att ge er, mina kära läsare något att suga på så här innan jul (inte mitt tangentbord alltså, det vore ju äckligt). Många av er har varit flitiga att påpeka att jag inte varit så aktiv här och jag är väl beredd att hålla med. men det är bara för att jag varit så himla aktiv överallt annars i livet. många av er har också önskat en del till i att kommunicera med män och jag har tänkt på det där mycket. jag tror att denna kommunikation, som jag vigt min blogg åt att noggrant undersöka, kanske bara egentligen är den stora grötiga gråa sörjan i samhället som ingen vaken vill smaka på, lära sej tycka om eller ens bry sej om. man lär sej komunicera till en viss grad och sen går det liksom inte mer och det får vara ok.

varför är det annars så att både män och kvinnor tro att de är de smartaste och mest överlägsna släktet? mina föräldrar t.ex. vi satt och hade en ljuvlig diskussion över en (betoning på bara en) lussebulle för ett tag sen när pappa utbrister "det sägs ju att tjejer väljer en make som är lik sin pappa. men det måste ju göra det svårt för er (syftade på mej och syrran) eftersom det inte finns så många som är lika fulländade som jag" varav mamma skrattar för sej själv och säkerligen känner glädje över att hon fått denna fulländade man på kroken. pappa känner sej i nuläget som den som precis har gjort ett sakligt och objektivt uttlade och är ganska nöjd medan mamma direkt går in i nån form av medömkantillstånd över att hennes fulländade make uppenbarligen har en förvrängd verklighetsuppfattning. "ja lennart du är verligen fantastisk, tänka att just jag fick gifta mej med dej..." mamma och pappa är experter på att kommunicera så att båda känner att de har överläget och däridriver igenom sina poänger så länge de stannar utanför den stora gröten. så fort de snuddar vid den och faktiskt försöker förstå innebörden i de uttaladen som kommer hör man saker som "vad menar du med det?" eller "men lennart prata med mej, säg vad du menar!" och kanske ännu desperatare från min pappa "MEN JAG GÖR JU DET!" varpå mamma (som vet allt och kan allt) svarar "NEJ det gör du inte!" det är det jag säger, det finns en stor grå gröt av missförstånd att ploga sej igenom och jag ska försöka hitta den plogbil som kan ta mej fram där.

Friday, June 13, 2008

life goes on here in västergötland


hej hej hallo! jag visste att det skulle ta min vän sara att få mej att blogga igen. har precis kommit hem från studentfirande. min kusin tog idag och syrran tog förra veckan, det är bara det att det är lite jobbigt. jag är så himla sentimental hela tiden. lite så där att vid varje student påmins man om att det var ännu ett år sedan man själv tog och att livet rullar på och jag blir lite så där tårögd av det ibland. inte att livet rullar på ( det bore väl hemskt om det stog still eller rullade bak) men man inser lite att det verkligen bara är ett liv man har fått att leva och att det är jag som bestämmer vad jag vill fylla det med. och att man måste hålla kontakten med alla vännerna. jag saknar verkligen många av mina vänner! tiden går så snabbt och jag önskade att man kunde träffa alla mycket oftare än vad jag gör nu...


ja detta inlägg får väl bli en sorts hyllning till livet och vänskapen eller nåt sånt. och kärleken

Monday, May 12, 2008

paranoid?

jag är en sån där person som ibland har svårt att skilja på film och verklighet... förra veckan såg jag en beck-film och den var ju spännande och så...lite för spännande. den var så spännande att jag nu tittar mej en extra gång över axeln för att försäkra mej om att den kvinna som jag utbrast "nämen stackarn!" åt i filmen inte ska komma springandes med en kniv mot mej, eftersom det visade sej att hon var mördaren... jag får för mej att av alla psykon som går omrkring här i stan så ska en av dom minst en gång om dan söka upp just mitt hus, gå upp i just min trappuppgång, stanna utanför just min dörr natten då jag just är ensam hemma... därför blir jag så lättad varje gång det är morgon och jag har sovit ensam, riktigt stolt över mej själv blir jag då!

Sunday, May 11, 2008

Livet Livet Livet....



När jag gick i fyran fick vi se filmer om kroppen som hade rubriken i dagens inlägg som intro. Och jag fullkomligt hatade det introt. Det var små röda och vita blodkroppar som åkte omkring i kroppen och sjöng "livet, livet, livet livet"... ja, nog om det och nog av minnen från barndommen för idag.

min mamma åkte hem idag från malmö. snyft! vi har haft underbara dagar här nere och shoppat och solat och ätit glass å bara myst så som en mamma och hennes dotter kan göra... det har verkligen varit underbart!

helgen innan denna hade vi tjejkonferens i JKP och det blev en panghelg det me! massa tjejer och lite killar och lite rosa och mycket kul och fnitter å sånt. mycket pizza. bläk. gillar inte pizza så mycket.

nu är snart detta ng-år slut och om några veckor får jag väl sammanfatta mitt år i nån form av krönika... kanske hinner jag få till en del sex i min kommunicera med män. Sex-Att kommunicera med män? Nä förlåt asså, humorn är låg just nu, men erkänn att det va lite roligt... har ni gjort egna studier på mannen eller vill att jag tar upp nåt särskillt ämne så är ni välkomna att kommentera...







hur har ni det annars där ute i världen?

Saturday, April 12, 2008

Att kommunicera med män. Del 5 (tror jag)

tja tja tja! då var det dags för emma att dyka upp på sin egna blogg igen...jag vet inte vad det är med mej riktigt, bloggandet har inte riktigt varit sej likt detta år. många uppmuntrar mej att skriva fortsättning på "att kommunicera med män" men jag vet inte... mina två mest inspirerande källor delar jag ju inte varken måltider eller vardagen med på samma sätt så det blir lite svårt... helgen som gått har jag till största delen spenderat med karla-karlen Renkel, vilket i och för sej borde ha varit en stor anledning till att faktiskt skriva en del 5 eller vad det nu skulle bli.

Ibland tror jag att mannen behöver få känna att han har kontroll. Liksom över allt. Kontroll över situationen, över jobbet över vad som händer. Han behöver få känna sej som den där bokhyllan Ivan Stabil. Och i dessa situationen gör nog kvinnan rätt i att bara nicka och humma ett uppmuntrande hmmmumm och låta mannen få tro att allt är som sej bör. som idag när jag lät renkel tro att ng äger en bil för mycket. han oroade sej (eller var förvirrad) över vart den ena östbilen hade tagit vägen (bilen som inte existerar) detta blev ett sånt stort problem att han gång på gång under kvällen utbrast "men jag FÖRSTÅÅÅR inte vart den sista bilen är" och jag (efter att ha gett upp mina komentarer om att jag inte trodde att den bilen faktiskt fanns) bara sa "nej du det är sannerligen konstigt (NOT! eftersom den inte finns)" han verkade så nöjd och harmoniskt när han liksom fick det bekräftat. nu vill jag bara påpeka att jag inte har kollat upp om det är så att denna mytomspunne bil faktiskt existerar, jag går bara på min kvinnliga intuition... vi får se...

jag har alltid fått höra att kvinnor analyserar mer än män, vilket förvisso jag kan hålla med om ,men det finns ingen annan som kan fundera så mycket som män. när en man ställs inför ett val "ska jag vi ta den svarta eller den röda bilen" så börjar en långsam process där för och nackdelar tillsammans med mannen humör dagen vid beslutsfattandet ska vägas samman och ge ett beslut. en kvinna hade sagt "vi tar den röda, det spelar ju ingen roll ändå" medan mannen hade börjat "om vi tar...den svarta...måste vi tanka den nu...annars får vi tanka den sen...men om ni tar...den nu...så kan vi byta förare sen...och då kan dom...ta den till verkstaden.. och den röda kan stå kvar hemma......eller så tar vi den röda...och så får ni gå hem...eller ta bussen så kan vi... byta bilnycklar vid lunch, ja vi tar den röda!" jag vet att det ibland kan vara bra att tänka igenom saker, så all ära. detta är inte en serie att klanka ner på varesej kvinnan eller mannen, bara en guide att kunna förstå varandra.

har ni även tänkt på att jag har förklarat mej kort efter varje stycke? det är helt enkelt för att jag har lärt mej att det måste påpekas att jag kommer i fred för att inte mannen ska känna sej på nåt vis mindervärdig. ja, vi får väl se hur länge ni ska få vänta på nästa lektion, kanske är det dags att böja B-kursen som heter "Att kommunicera med kvinnor"?

Peace out

Thursday, March 20, 2008

happy easter!


ja, nu är påsken här igen! på söndag åker jag hem till falköping för att spendera lite tid med min familj och vänner och det ska bli svingött! men nu ihelgen hänger jag på påsk-konferens här i malmö...

nåt jag vill säga bara; påsken handlar om att Jesus dog för dina synder och att han gjorde det för att han älskar dej. det ä sant! hade han inte älskat dej hade han inte dött för dej. så ja, glad påsk och glöm inte detta!

ses någon gång!

Sunday, March 16, 2008

wohooho! we're on the roll!


ja det var ju det här med motivation... varför är det så att man ibland är asladdad att göra nåt och en annan dag bara känner att man nog har drabbats av apati (apatism? apatami? ja ni fattar)... i mitt liv har detta gjort sej väldigt synligt den senaste tiden. jag har dagar då jag flyger fram på moln. allvarlig, jag kan nästan se att dom är rosa och det luktar nästan rosor och hallon överallt. dessa dagar är underbara, man kan förbise alls misstag och dåliga sidor och inga problem är för stora för att förstöra min underbara dag! det är nästan så att man önskar sej lite bekymmer för att inte glädjen ska flöda fram på ett alldelses för fritt sätt.

men sen, när man minst anar det, vaknar man och bara inser att man kommer dö. ja så känns det i alla fall. idag kommer jag dö av tristess. eller " jag kan verkligen inte le, det går inte"... och varenda grej blir irriterande. man vill säga saker som " kan du ta lite mindre papper när du torkar dej för jag får altid byta rulle" eller kan du sluta använda ordet 'gött' för jag får panik varje gång". små små saker kan få mej att vilja slänga ut alla saker ur fönstret helt i linje med vilken hollywood film som helst. sen tycker man synd om sej själv (förlåt, jag menar jag, jag tycker synd om mej själv). "öh höööööö, det ä så synd om mej, jag är så ensam. jag har ingen. jag har inget. totally alone in this bitter world kind of feeling..." Det är i dessa stunder man kan bygga sin karaktär... Bygga bygga bygga! Det gäller att se det positivt!

Tänkte ni förresten på att det finns en väldigt bra rad ur perrellis låt (heja sverige) heroes? "taking the fight is the life of a hero, staying alive..." bra där!

Friday, March 07, 2008

vad ska det bli av livet egentligen?

nu sitter jag här...

oj nu måste jag visst gå.. bråttom bråttom

Wednesday, February 20, 2008

pinsam jag är...


ja här sitter jag framför min dator och är förgrymmad på att jag inte kan skriva ut massa papper jag behöver skriva ut...skrutt... å sen behöver jag gör amassa saker som jag inte har hunnit. och det som känns allra jobbigast är sommarjobben. jag hatar, eller ogillar skarpt, att ringa och snacka sommarjobb med massa ställen. man känner sej bara sååå jobbig och det skaver överallt när man ska ringa liksom... bläääääääääääääääääääääää!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

men. solen går upp ändå och jag är positiv. jag är positiv. jag ska börja bli ännu mer positiv. det är ju vår i allsin dar... och! jag måste även få ur mej lite känslor. läste en bok härrom veckan och jag är en sån där person som blir vän med karaktärerna i boken och tycker det är jobbigt när en bra bok tar slut. och denna boken var verkligen gripande. jag var så himla sentimental och nostalgist när den var slut att jag inte visste vad jag skulle göra. tyckte det var lite väl att börja läsa om boken på en gång igen... så jag gick ut på facebook och sökte på huvudpersonens namn. och gissa vad! hon hade facebook! sen insåg jag hur patetisk och fullkomligen dum i huvudet jag är så jag stängde snabbt ner fönstret och forgot all about it!

ja. sån är jag. take it or leave it. (please take it)

Friday, February 08, 2008

mitt singapore...


Idag saknar jag singapore. jag har ju berättat för er lite granna av allt fantastiskt som hände där. om att singaporianer är helt underbara och att vi hade kul och mysigt och sådär. vad gjorde vi kanske ni undrar...och eftersom jag längtar tillbaka dit så tar jag er härmed med på en tillbakablick.

första kvällen när chocken av värmen lagt sej togs vi till newton circus och där åt vi massa mat. bläckfisk och stingrocka var det mest exotiska tror jag. dagen därefter var shopping som gällde. skor för 100 spänn, halsband 20 spänn, örhängen 25 spänn.... rena paradiset! vi gick omkring och provade sjukt mycket skor. MEN! dom däringa asiaterna har mycket mindre fötter än vi hade så i vissa affärer tog biträderna bara en titt på våra fötter och sa "no sorry we don't have anything for you" hahaha! mobbad! på kvällen var sverigefesten som jag pratade om. hur kul som helst!

på morgonen efter århundradets kallaste natt gick alex och jag runt i en fin park och tog bilder, det är jättefin natur därborta, sånt som man bara trodde fanns i disneyfilmer. vid lunch tog domoss till the ritz! hur coolt som helst. sara var helt i extas och gick omkring och provade hela garderoben för att se perfekt ut. hon är så rolig, hon gick in på deras hemsida och läste på lite om stället och gav mej och alex en lektion innan bussen kom och hämtade oss. där var det sjukt mycket mat från sjukt många olika delar av världen och sjukt sjuka saker. jag blev även lite småsjuk... (tur att jag har massa piller med mej)... på eftermiddagen åkte vi till chinatown och little india. Jättemysigt! Typ som att gå på en liten kinesisk marknad och titta på allt. Det var ju "Chinese New Year" tider när vi var där så det smällde och bakades och var dekorerat överallt...

sista dagen innan konferensen spenderades på ön sentosa som jag berättat om. vit sand, palmen, blått vatten och varmt. som på bild. det var då jag matade stingrocka (under kontrollerade former)! hur ballt som helst!

Helgen var det IGNITE som gällde och Gud är bäst. Vet ni det att jag älskar Jesus. Du kanske tycker det låter skumt men jag kan inte hjälpa det. jag älskar Jesus... coolt att se 2000 ungdomar bli tända för att ta Jesus till sina skolor. Plus att jag har fått så många singaporianska "syskon". jag kunde inte sluta gråta när vi åkte hem. the trip of my life....

Tuesday, February 05, 2008

Hur störd får man bli?


ja den frågan ställde jag mej idag... har erkännt för mej själv att jag har en tendens att stoppa fingrar i saker och rör och sånt... och det är himla dumt för jag fastnar alltid och det gör ont... idag när jag pratade med persson så stoppade jag, bara för att jag var nyfiken, i mitt ringfinger i en, håll i er nu, vattenkanna. ja och den fastnade och satt där ett tag och jag han lova etthundrafjorton gånger att jag aldrig skulle göra så igen. men nu när den kom av (vattenkannan, inte fingret) så har jag redan glömt smärtan, paniken och mina löften. kommer antagligen göra om samma sak nästa gång jag hittar ett passande rör.

Monday, January 28, 2008

Ok, the real stuff...






Kände igår att orden bara flödade ur mej utan så mycket sammanhang, så jag ska försöka berätta the real story om Singapore här ett tag...

Det första som slog mej om det singaporianska folket var att dom är sååå serviceminded. asså jag skäms lite vid tanken på att dom var i sverige och fick se hur svenska i allmänhet är på vissa punkter. i singapore om du är gäst tar du oftast inte mat själv, dom lägger upp. du bär inga väskor själv (kanske din handväska) och du kan räkna med att vara omhändertagen. vi kom dit och blev behandlade som värst kungligheterna. jag säger inte att det ska vara så men så var det och det var en ny upplevelse för oss alla.

när konferensen började (som var den primära anledningen till att vi var där) stod det en vattenflaska vid alla våra stolar varje möte. när vi skulle gå på toa och ställde oss i toakön frågade hela kön framför om vi ville gå före... när man korsade möteslokalen för att ta sej till VIP (hahaha) rummet så stannade singaporianska ungdomar upp och vinkade som tokar samtidigt som de sa " hey hey, nice to see you, nice to meet you, welcome to heart of God church". det var bara att vinka tillbaka =)
asså dessa ungdomar tog verkligen mitt hjärta med storm! och jag måste nämna KS, vår "guide". han gjorde allt för oss, tog oss vart vi ville och var verkligen ett sånt föredömme! jag fick en seriös kris när jag såg på honom och såg på mitt egna liv. HAN lever för andra människor! jag vill komma till den osjälviska attityd som han visade hela veckan.

ja, det var lite till från singapore in my heart resan. det kommer mera en annan dag!

Sunday, January 27, 2008

Livstecken!






Hej där... back in sweden... asså jag har haft en fantastisk tid i singapore! det var lätt den bästa resan i mitt liv. har verkligen fått vänner där och dom inspirerade mej verkligen. efter att ha klarat sammanlagt 14 timmar i luften var jag stolt. därefter blev jag nervös då jag insåg att jag befinner mej i ett lan där man får böter om man spottar och där man inte får tugga tuggummi... det andra som slog mej (och det bokstavligt talat) var den löjligt fuktiga värmen. så varmt det var, men så skönt! frös bara på nätterna eftersom mina rommies trilskades med att ha, håll i er nu, 16 grader på rummet. 16! det är gripande ingenting! då sa jag ifrån, jag vägrar att sova så kallt! då höjde dom till 20 och innan vi åkte låg temperaturen på 22... det gäller att utöva sin övertalningsförmåga...

först hade vi några dagar dp vi bara var turister. köpte skor och åt rolig mat (jag åt bläckfisk och stingrocka och sånt!) och ooooade och ahhhade över att det mesta i skor och klädväg var billigare än hemma. kaffe och fika pauser om vart annat och alltid nåt kul på kvällen. en kväll hade dom ordnat en sverigefest med singaporiansk buffé (kul val på en svenk fest haha) och vi åt choklad fundú med frukt och allt avslutades med att vi fick käka "durian" en frukt som luktar precis som surströmming.

vi bodde på hotel och fick hotelfrukost var dag. världens godaste jordgubbssylt! gillar inte jordgubbsylt annars men den sylten asså... under resan var vi även på finmiddag på the ritz och solade och badade på Sentosa, en ö mellan Singapore och Malaysia. Men det var ju under helgen som den riktiga raketen avfärdades nämligen i form av IGNITE! Vilken konferens. 1700 asiatiska ungdomar på samma plats, alla med en förväntan på "pastor joakim from Sweden" och det blev så bra. Jag insåg där och då hur lyckligt lottad jag är att få jobba med ny generation. golvet gungade (bokstavligt talat, pastorn fick förbjuda att folk hoppade till musiken) och efter helgen hade ny generation singapore straxt under 2000 medlemmar.

Det finns så mycket jag vill berätta men jag får inte ner allt i ett inlägg. Det kommer nog bli endel Singaporianska blogginlägg framöver. PUSS!