life goes on here in västergötland

hej hej hallo! jag visste att det skulle ta min vän sara att få mej att blogga igen. har precis kommit hem från studentfirande. min kusin tog idag och syrran tog förra veckan, det är bara det att det är lite jobbigt. jag är så himla sentimental hela tiden. lite så där att vid varje student påmins man om att det var ännu ett år sedan man själv tog och att livet rullar på och jag blir lite så där tårögd av det ibland. inte att livet rullar på ( det bore väl hemskt om det stog still eller rullade bak) men man inser lite att det verkligen bara är ett liv man har fått att leva och att det är jag som bestämmer vad jag vill fylla det med. och att man måste hålla kontakten med alla vännerna. jag saknar verkligen många av mina vänner! tiden går så snabbt och jag önskade att man kunde träffa alla mycket oftare än vad jag gör nu...

ja detta inlägg får väl bli en sorts hyllning till livet och vänskapen eller nåt sånt. och kärleken