You've got a friend in me

If you haven't noticed it yet I'm writing in English today. The reason is a new friend of mine. Her name is Julie and I met her during our "leaderweekend" that we had a couple of days ago here in Malmö. Since then I've run ínto her a couple of times and last Saturday we had a conversation about blogging and she promised to visit my blog (which she already has) and I promised to write a post in English so that it would be easier for her to understand. Maybe I should tell you that she's from the states. You know where all the moviestars and rich people live (opps! prejudice). It's so cool to have an American friend! (It's always like this, I think it's so great to meet people from other countries because I have this really sick idea that all countries I haven't visit don't really exist because I haven't seen them with my own two eyes so it's always great when you meet "a living proof" haha) And as a blogger it's important to satisfy all your readers :) So what's going on here down south? Arash and Sara are gone (like Joel said "the parents are gone so we're having a party in the office") and Joel and I are trying to meet our groups nereby. You might think that we are lazy and all that but we're not. See, this morning we walked to a school to join them on one of their meetings and we left the apartment at 7.15 and walked for like half an hour (is that one word?) and it was, as usual, raining. On our way home we bought some ingridients for the pie that we are making later today. We've invited all our gruops in Malmö to a fika (such a swedish word but I really think we can promote it abroad) so that they can learn to know eachother and just have a good time. As I'm writing today I'm actually feeling frustation. It's not as easy as I remember it to write in English and it's making me sad. I really have to start using my English again... Maybe I can take a course or something? It's scary how you lose knowledge if you don't use it frequently. One year ago I was thinking in English just because I had an exam comming up and my friends and I spoke Englinsh in the cafeteria, in the library, during lessons and all the time! I constanly used new idiomatic exspressions that I heard just to get used to them, I watched BBC and looked up every word I encountered that I didn't know. But like Arash often says "It's time to stop talking and begin walking" so I might as well take my English book and dive into it now. I just want to dedicate this post (even though I haven't written anything of intrest) to my new friend Julie and if you read this I want you to know that I'm glad I met you and that I like you a lot! Something just hit me... It's almost February and I don't know what to do after the summer. Should I continue with New Generation? Is it better to begin studying but if that's the case what would I study? Maybe I can move to England and do something there or go to a bibleschool... Why isn't God keen on writing things with fire on walls in front of His children when they need answers? What will become of me...Anyway, Joel and I are having a siesta right now and next week we're going to vistit all our groups in Blekinge so we better start planing that trip.

Att kommunicera med män Del 3

Jag börjar så smått ana att det inte går faktiskt. Eller, jag börjar få en annan vinkling på problemet tror jag. För att vi kvinnor ska kunna börja tala med arten man måste mannen i sin tur ha ett intresse av att kommunicera med kvinnan. Män har ju ett visst problem med det kvinnliga uttrycket så att säga så vårt första steg blir alltså att få mannen intresserad av att tala med oss. För att hänvisa till mina tidigare upptäckter gäller det att inte tala för detaljerat och vara rak i sitt uttal. Lägg heller ingen vikt i vad mannen egentligen säger eftersom han bara blir arg när man försöker förstå vad han menar. När mannen inser att han talar med en kvinna som verkar förstå honom (trots att vi inte förstår ett dyft) blir han intresserad av vad kvinnan har har att säga och där! Där har vi den kontakt med det motsatta könet vi behöver för att bygga vidare på en kommunicerande relation.

Det är viktigt för kvinnan att inse sina egna och mannens begränsningar. Som Svenska och Norska. Vårt språk låter så klart och så rent och inte komplicerat alls medan männen uttrycker sej aningen, vad ska man säga, luddigare och med underliga tonlägen som gör det lite svårare, ja ibland helt omöjligt, att fatta poängen. Men när man väl är medveten om skillnaderna kan man acceptera olikheterna. Låt mej ta ett exempel: Jag, Arash och Joel satt härrom kvällen och spelade ett strategispel (som har med pengar att göra) och Joel utbrast helt plötsligt "Det går faktiskt bra för Emma den här gången". Saken är den att jag har vunnit 60% av alla gånger jag spelat och jag tyckte liksom att "faktiskt" och "den här gången" antydde att det skulle ha gått dåligt tidigare gånger så jag gjorde misstaget att utbrista "Bara den här gången?!" Suck! Den missförstådda mannen svarar "ÅHHH det där var en typiskt tjejig komentar 'bara den här gången'," Men ur-säk-hta mej då att jag är tjej och råkar tänka som en tjej.

För att inte fastna i onödiga dissusioner var jag tvungen att bara inse att jag la lite väl mycket vikt i vad han sa istället för att tänka "han är man och lägger ingen vikt i vad han säger". Å andra sidan kan jag ju tycka att hanen kunde ha sett min reaktion som en chans att lära sej några till bokstäver i det kvinnliga alfabetet. Det jag borde ha gjort istället i situationen som uppstod var att ha tagit meningen och skalat av den som en banan för att se vad mannen egentligen menade nämligen "det går faktiskt bra för Emma den här omgången". Ser ni skillnaden?

Skulle bara vilja tillängna dagens inlägg till Joel som i denna del blev lite utelämnad men han har nog redan glömt det, han är ju trors allt en, ja, man.

Back on track

Hej på er! Nu är On the Road avklarat och även en underbar SSS helg. Alltså Skolan Staden Sverige helg som vi kallar våra ledarhelger för. Det har varit så grymt kul att fått ha träffat alla dessa underbara människorna! Skolkonserterna har varit ljuvliga och nu är jag så trött som jag aldrig varit förut men glad och lycklig. Denna veckan har jag växt som människa och utvecklats och det känns så bra. Har också varit grymt kul att få träffa konsertteamet igen. Det har skrattats många skratt och skämtats och kramats och allt möjligt bland oss allihopa och det har varit en underbar stämmning. Ni kanske hör att jag låter lite väl euforisk men ja... jag känner mej euforisk. Nu ska det bli spännande att höra vad alla ungdommar kommer göra ute på sina skolor. Det kommer bli en så bra vår denna våren...

Skriver mer nån dag då jag är mer vid mitt sinnes fulla bruk.

The answer is blowing in the wind

Ja nu har orkanen kommit till södra sverige. Det blåser väldigt mycket nu faktiskt. Känns ju verkligen jättebra att vi ska ut och köra i detta vädret. Varför är det alltid så att så fort jag är jättenervös inför någonting så blir det alltid jättemycket värre av t.ex. trafikgrejer. Jag är en såndär människa som tycker att man ska ta det väldigt försiktigt när man är ute och kör, köra lagligt och så. Och om det är så att man varnar för att åka ut idetta vädret så ska man liksom ha den mentaliteten att resan kanske inte kan genomföras precis då man hade tänkt eller på samma sätt som man tänkt.

I alla fall, med orkan eller inte, börjar On the Road idag. Nu är det dags asså och det ska på ett sätt bli väldigt skönt att sätta igång. Jess box... Vi kommer vara borta nu några dagar och nästa helg har vi ju en ledarhelg. Den ska bli grymt intressant och grymt kul! Att få "skämma bort" alla våra unga ledare och få lära känna dem lite bättre och så.

Idag vill jag hälsa till min underbara familj som jag saknar otroligt mycket.

Soon on the road!

Samtalen är ringda, lokalerna är fixade, programmmet är spikat och talarna börjar förbereda sej. Snart är vi på väg! Eller som det så käckt heter på engelska; on the road! Det första glädjande beskedet är att den första paniken i mitt inre börjar lägga sej. Till och med tror jag att det nånstans inom mej börjar bryta fram...bryta fram...kanske ...jag vet inte...förväntan... förväntan sa jag... jag sa FÖRVÄNTAN ! Jag tror jag börjar se fram emot det. Jag börjar lukta mej till utmaningar och tror att jag är sugen på att än en gång ge mej i kast med en ja...utmaning. Då kan jag säga när jag blir intevjuad i en en eller annan tidning " Jo det är ju så att jag gjorde det här projektet för att jag såg det som en utmaning, för jag, Emma Jonsson, gillar utmaningar"...

Idag är det fredag och en liten melodi dyker upp i mitt huvud "På torsdag äts det ärtsoppa på lördag är det fest, men fredag är ändå den dagen som känns bäst, kyckling på fredag det gillar jag mest, kyckling på freda: det enda jag vill ha, kyckling på fredag då mår jag riktigt bra, kyckling på fredag: vad var det jag sa, jag vill ha fredag idag." Och det nästan läskiga är att: VI HAR ÄTIT KYCKLING IDAG! Kan du tänka dej! Som om det vore Guds plan eller nåt att vi skulle äta kyckling idag?! Tokigt...

Fredag är nästan alltid min favoritdag. Det vilar liksom en frid över fredagar. Imorgon är det helg men jag måste ändå fixa lite grejer inför nästa vecka. Vi har kommit på så många lustiga små roliga och finurliga grejer till vår ledarkonferens nästa vecka som måste tas omhand.

I kväll blir det lite spel i form av "Speculation" (hett speltips) och mysipys med apelsiner.

ha!

this website has been hacked.. every person who visit it will get a monster virus in their computer.

so be it.. / Darth Wader

Nybörjare på rinken igen?

Hej på er. Nu ska jag börja blogga igen. Äntligen. Tanken var liksom att jag skulle gjort det under jul också men det liksom just inget av det där med bloggeriet då. Kom ner till Malmö i måndags morse efter att ha avnjutit en 4 timmars bilresa med min älskade pappa. Det var ju en del att packa upp också så det tog väl sin lilla tid. De resterande 75% av mitt team kom inte ner förrän på tisdag så vid lunch igår fick jag återse dom allihopa. Det är ganska så mycket att göra nu, vi ska ju ut på turné nästa vecka: MAGSÅR! säger jag bara. Men det ordnar sej alltid, det är bara att göra det, men jag är ju som jag är och förstorar allting så... Jag är nog lite magsårsaktig när jag ska göra saker jag aldrig gjort förut.

Som när jag var 6 år och skulle åka skridskor för första gången. Pappa hade köpt ett par fina nya "tjejskridskor" och packat ner dom med en fin röd jaffa-hjälm i en gul-svart-randig väska och kört mej till lekis. När grindarna stängdes bakom mej och pappa skulle åka gjorde jag värsta dramaqueen grejen och sprang efter pappa och rasslade i grinden som jag inte visste hur man öppnade och stortjöt som bara jag kan. Åka skridskor liksom! Nu ska jag vara ansvarig för en dag på On the Road och prata och dona på scenen och det enda som skiljer denna dramaqueen reaktion från den när jag var 6 är att jag nu kan öppna grinden. Men när dagen var slut och jag hade provat att stå på de gripande skridskorna tyckte jag att det var rätt kul. Och idag kan jag till och med åka baklänges! HA! Så vi får väl se vad jag bloggar om en vecka eller två framåt.

Mina teampartnes är sej ganska så lika. Joel har idag sagt saker som "Jag måste ju ofta dra ner på min karisma när jag träffar folk" och Arash har rent spontant skrivit en dikt innehållande frasen "Livet utan Gud är som när en häst kastar sej ut för att flyga och upptäcker att den inte har vingar, utan Gud är jag ledsen". Sara har räser (racer) -planerat en teamresa till Örkelljunga som bara hon kan och ja...det mesta är sej likt. Det enda jag önskar mej nu är mammas fläskfilé med limesås och basmatiris...Ahhhh...

Jag vill bara säga ett stort grattis i efterskott till Maja som fyllde 27 år igår! Och ja, det är ett litet kalkonhjärta på bilden...

Guldglims och glams från julen

Mina godingar Valdemar Torsten Bertil & Noah Bo Arne
Hampus & Jag på nyår
Kosinerna de första sekunderna av 2007
Jossan & Evis (back from Spain!)
Jag och pappsen innan julklappsutdelningen...
Elina och pappsen på julafton