I got home!

Sådär ja! Då var det avklarat och det känns otroligt bra faktiskt. Resan har varit rolig och lärorik och man har sett så många olika städer, sovit på så många olika ställen och träffat så mycket underbara människor! Under 10 dagar har vi avverkat Nybro, Kalmar, Högsby, Vimmerby, Gamleby, Västervik, Oskarshamn, Mönsterås, Karlskrona, Karlshamn, Olofström & Bromölla. Dagarna har vi fördrivit med 8 pastorsträffar & 15 gruppträffar. Grupperna är så olika. Vissa bara pladdrar på om allt möjligt. Ibland inget väsentligt alls men ändå. Andra sitter tysta och förväntar sej att vi ska hålla en monolog framför dom. Vissa är 10 st och andra är helt ensamma. Många har egna rum men vi har ofta fått sitta i korridorer och i cafeterian och prata med grupperna. Vissa träffar har tagit 20 minuter andra har dragit över timmen. Gud har verkligen varit med ända från start och har lett oss rätt hela tiden. Bara en sån sak som att vi har hittat rätt och kommit i tid varje träff är helt otroligt tycker jag. (Kanske för att jag själv inte är världsbäst på att hitta i nya städer). Det är så coolt när man träffar en grupp eller en pastor/präst och man får känna att man ger dom nånting. Det jobbiga är att ibland träffar man människor på sånna här resor som man skulle vilja ha kontakt med privat. Som nu i veckan träffade vi en jättemysig tjej som var hur rolig som helt. Henne skulle man liksom vilja lära känna lite bättre och inte bara umgås med genom "jobbet". Och en pastor som vi träffade var så vis och jag skulle kunna ha suttit och pratat med honom i timmar om jag fick men vi var tvugna att åka vidare. Sånt är synd. Förhoppningsvis kommer vi att ha kontakt iframtiden på ett eller annat vis. När Sara och jag var i Kalmar hade vi en stund över så då tog vi lillbilen och åkte till Öland. Det var nästan läskigt att åka över bron med Sara bakom ratten för hon blev eld och lågor när hon insåg att hon skulle få återse sitt kära Öland. Det blev en rolig eftermiddag när jag ficj äta Nasi Goreng. Gott. Jag gick och frågade om jag fick mer och det fick jag, snällt. Helgen spenderade vi hos familjen Sundkvist i Karlskrona och vi hade så mysigt! Bakade julgodis, kollade på film, pratade med älskade Linn och var med på gudstjänten. Julmarknad var det också. Sundkvistarna är ju lite av min extrafamilj. Har ju växt upp med dem. Natten till tisdagen spenderade vi hos min gamla dagisfröken. Det är så coolt att man kan knyta sånna starka band när man är ett barn. Jag har liksom inte pratat med Helena sen jag var 5 år och så träffade jag henne på "Växthuset (mitt dagis) 15 år" tidigare i höstas och lovade att jag skulle höra av mej om jag kom till Karlskrona. Hon öppnade upp sitt hem och bäddade i sin dubbelsäng med duntäcken och gjorde det så mysigt! Så beställde hon pizza åt oss. Vi hade en jättemysig kväll och pratade gamla minnen. Stackars Sara fick lyssna. Tänkte visa lite bilder från resan. Idag kommer syrran hit och det ska bli urkul. Innan dess ska jag julpynta! JIPPIE!

I'm on my way...

Tomorrow is the day when it will happen! Vi ger oss ut på Ny Generations första tvåveckors non-stop turné! Det ska bli kul jag ser med förväntan fram emot allt som kommer hända. Vi kommer träffa massa nya människor och kommer säkert ställas inför många hemska situationer men kommer nog få va med som saker vi aldrig trodde skulle hända. Jag har verkligen förväntningar på min Gud. Att Han när Han äntligen får chansen ska använda mej att göra bra saker. Först imorgon ska vi vara i Nybro. Pastorsträff och sedan ett möte med alla skolgrupper i Nybro på kvällen. Sova i kyrka den natten och sen vidare uppåt. När vi kommer hem är det december. Det är lite konstigt. Julen kom i år igen liksom.

Med tanke på att jag kommer leva i och från bilen från och med imorgon vet jag ej när jag kommer kunna sitta vid sånna här nymodigheter som en dator. Mina kära läsare får därmed hålla tillgodo med detta ilägg tills jag kommer åter och kan berätta vad som har hänt under resan. Jag skulle dock vilja uppmana er alla att kommentera! Det finns nästan inget roligare än när jag har fått ett nytt inlägg så snälla, skriv! Skulle gärna vilja ha lite förslag på bra julklappar. Den ultimata julklappen, vilken är det?

Blässings

Bio

Då var det dags för ett biobesök. Flags of our fathers blir det ikväll och det ska bli mysigt. Dagen har varit lugn eftersom vi har jobbat på så denna veckan. Det är nog tur det eftersom vi ska ut och resa i 10 dagar på måndag. Det ska också bli kul att komma ut och träffa alla ungdomar och prata med ungdomsledare och få jobba sej slut ett tag. Vi har ju inte varit ute och rest så jättemycket på skolorna eftersom vi har haft nordic att tänka på. Tänk! Sen när vi kommer hem är det bara två veckor till jullovet och då har vi liksom gjort hälften av teamåret. Konstigt! Livet är så konstigt!

I helgen ska jag bara slappa! Ska bli rätt gött faktiskt. Har sovit så dåligt hela denna veckan. Vet ej varför... Annars är hjärnan ganska så tom just nu.

Ang. Arash och Joel

För att svara på inlägget "Får man fråga om Arash och Joel är singlar?" svarar jag; ja och vill vedebörande frågeställare ha kontakt med någon av dom är dom välkomna att maila mej på jonemma@gmail.com

Va säger du Lena, ska du ha en PANNKAKA?

Min syster ringer mej ganska så ofta... Och det är inget fel med det för hon har ofta mycket roliga saker att berätta och idag delgav hon att hon, against all odds, har blivit en bloggare. Det gladde mitt hjärta en kort stund tills jag insåg att hennes blogg kommer bli så mycket snyggare än min blogg. I min till synes oskyldiga lillasyster finns en datanörd, en datahacker och en dataobsessive människa. Hon lever sitt liv genom den där burken. Jag har liksom aldrig fattat det där med datorer och det har liksom aldrig tilltalat mej att ha lunarstorm. Syrran blev alldeles till sej den dan jag stolt annonserade att jag hade msn. Hon har redan kommit mycket längre i sin computerdevelopment än jag. Det kan man ju se på Elinas profilbild. Jag har inte ens listat ut hur man sätter upp profilbilden på sin sida!!! (Nej! Det är inte mycket enklare än vad man tror, jag har verkligen försökt men det går inte!) Men nåväl... Det som gör mest ont i mej är att höra pappa säga "Elina är faktiskt mycket bättre på att köra bil än du, hon hittar dragläget så lätt och är så modig. Hon vågar redan köra på de stora vägarna" Jaha men... jättekul för henne! Skämt o sido, jag unnar henne allt gott. Vill bara berätta att jag igår fick bekräftat att vi lever i ett sketet manssamhälle :) Jag var ute och sprag och så mötte ja ett gäng killar typ7-8 st. När vi möts vänder sej den ena om och slår mej (ashårt) på rumpan! VILKEN GRIS! GGGRRRIIIIIIIIIIIIIIIIIIISSSS!!!!!!! Kristen som man är vände jag bara andra skinkan till. hahah... faktiskt inte alls kul egentligen. Arash sa att om han hade vart med hade det blivit bacon av killen. Dagens tips till er alla är att kolla in syrrans blogg: www.nogg.se/elinae Pöss och kräm

Att kommunicera med män Del 2

Idag kände jag att jag på något sätt fick kontakt. På ett djupare sätt nådde fram till Arash. Inte Arash som teamledare. Inte heller Arash som person utan Arash som den missförstådda mannen han är och vill vara. Barkom de där till synes bara mörka ögonen fanns en människa. En människa som blir lättare att förstå sej på just därför att Arash precis som de flesta andra män bara vill en sak. Många män ser det som sin uppgift att vara just ...man. Att få vara manlig, att få utstråla manhood so to speak. Ingen tjaffs, inget tjat bara man.

Man kan i dagens samhälle fundera över en väldigt väsentlig fråga, nämligen Vad försegår innuti mannens huvud? Vad finns bakom den där avskalade fasaden, det håriga ansiktet? Idag tänkte jag därför koncentrera mej på ett viktigt ämne inom kommunikationen mellan male and female. Vi snackar problemlösning. För att svara på min senaste ställda fråga tänker jag svara; en längtan. En längtan efter att inte behöva resonera och lyssna utan bara lösa problem på ett okomlicerat sätt. Män vill se beyond the complicity of female nature och bara fokusera på "att" inte "hur". Varför är det annars så att kvinnor innan de löser problemen måste filosofera över vägen till att börja lösa problem?

Det kanske bara är jag, men det är ju mina tankar om mannen som reflekteras i denna serie så det är väl helt okej, men när jag ser ett problem börjar jag direkt fundera på en lösning. Hittils reagerar kvinnan och mannen på samma sätt men till steg två tar de olika arterna olika vägar. Mannen "bara gör det", problemet måste lösas så varför vänta? Jag i egenskap av kvinna vet bara från början att lösningen jag söker ska vara en bra bra lösning. Den ska vara genomtänkt. Den ska vara "rätt". Den ska inte vara si och så men jag bara vet att den ska vara på ett visst sätt. Jag kan visualisera den i mitt huvud. Medan jag visualiserar har mannen redan börjat arbeta. Kanske inte den bästa lösningen, kanske inte den smartaste och kanske inte den som kommer hålla men ändå, en lösning. Jag respekterar mannen för det men kära läsare ser ni problemet vi möter här? Som när en hydrofob möter en hydrofil. Det skär sej aningens. Det sker ingen reaktion mellan de båda partena.

För att ta ett exempel ur NG-vardagen skulle jag vilja belysa när NG:s kvinnor och män på varsitt håll planerade de kommande tjej/killkonferenserna. Under vårt möte kom vi jättelångt tyckte vi för vi pratade om dels vad vi skulle göra under konferensen men även vilken nyans vi ville ha på talarna, vilka teman som skulle genomsyra helgen och vilka budskap vi ville få fram. När jag och min vän Sara glatt berättade om detta i bilen på väg till Malmö möttes vi av de så väl igenkännande hånskratten från Mr Svanberg och Herr Pers. De kunde inte visualisera vår lösning. De kunde inte se de steg vi hade tagit mot "problemets" lösning. När det sedan var deras tur att delge vad de hade planerat svarade de: "Renkel ska fixa det, Samuel ska ringa dom, Persson ska kolla upp med dom och Ville ska hyra lokal". Som sagt, männen vill se att konferensen blir av inte hur det ska ske.

Så låt oss nu bli medvetna om varandras sätt att tänka. Kanske kan vi någon dag mötas på vägen och förbli vad som förenar oss alla...bara individer.



P.S Jag vill tacka för alla läsarmail och frågor som fyller min inkorg var dag. Har du frågor om män eller är det ett särskillt ämne du vill att jag tar upp i detta forum, maila! D.S

Blubb...

Jo då va man back in the south så att säga... Det har varit härliga dagar i Uppsala och under utbildningsdagarna. Det var nog tur det för jag behövde bli lite peppad. Det kan vara så ibland att trots att man tror att det man gör är betydelsefullt för ungdomarna och trots att man bär på visionen på insidan så kommer man ibland till en punkt då man behöver vakna upp liksom. Att det börjar brinna på nytt.

Helgen i Uppsala var mysig. För det första bodde jag och Sara hos mysiga Fredrik och Liz som bjöd på färskpressad juice och äggröra och nybakat bröd till frukost och för det andra fick jag träffa resten av NG familjen och man kommer närmare människor för var gång man träffar dom. Jag älskar verkligen människor. Just nu saknar jag också människor. Jag saknar Evis framförallt. På bilden. Hon bor i Spanien och är så duktig och pluggar och jag är så glad för hennes skull. Hon förtjänar verkligen att få ha det bra...

Under tiden jag var hemma var det ju också Alla helgons dag (som firas till minne av alla helgon, remember!) och då tog Jossan och jag en promenad till Annas (förlåt, Anna-Effies) grav och kom ihåg henne. Jag vet inte hur många gånger Jossan och jag har pratat om Anna och varje gång säger vi bara samma sak. "Det är så sjukt att hon faktiskt dog". Undra om det kommer en dag då jag kommer förstå att hon är död? För jag tror inte att jag har gjort det än riktigt. Härrom dagen läste jag brev som jag själv skrev till Anna när hon hade dött (jag gjorde det som en slags terapi, typ) och det gjorde ont i mej faktiskt. Jag saknar henne.

Till något helt annat nudå. Om en vecka ger vi oss ut på en lång resa! Sara och jag ska till Blekinge och Kalmar län. Ser verkligen fram emot det, ska bli så otroligt kul att träffa grupper och få känna att man verkligen gör något. Vi håller på att planera denna resa förfullt!

Det är ganska många som frågar mej när fortsättningen av min kommunikationsserie kommer och den kommer snart. För att kunna undervisa andra om det manliga släktet måsta jag själv komma till insikt om djupare och djupare hemligheter. Det uppstår då en viss konflikt mellan den enkla mannen och mej själv, den komplexa kvinnan.

Vilken cirkus!

Ja då var alltså 4 Nordicar avklarade! Helt sjukt egentligen. Det har gått så fort. Vi har liksom hållt på med Nordic varanan vecka sen vi började på NG. Konstigt. Men det har varit en rolig resa och nu i efterhand märker jag att jag nog har växt lite som människa. Det enda motstånd jag kände efter Nordic i Ö-vik var att min väska kom bort. Jag var verkligen helt övertygad om att någon skulle ha packat in den i någon av alla kärror och lastbilar men så var icke fallet. Alltså åkte jag från ö-vik med en liten handväska och utan vetskap om var min stora väska befann sej. Väl framme hos konserttjejerna i Uppsala fick jag sova i Alex säng. Jag fick låna smink och schampoo och handduk och hela kittet dan därpå, jag skulle ju nämligen hem till Falköping vid lunchtid. Jag var förvånandesvärt lugn. Det var ju bara materiella ting om man ser det så. Det värsta som kunde hända var ju att jag aldrig fick se min packning igen och det skulle jag inte avlida av i alla fall. 20 minuter innan mitt tåg går så kommer tjuven, eller hjälten, med min väska i sin bil och jag får hem min packning i sista minuten.

Väl på tåget kan man ju tro att alla bekymmer tog slut men aj så jag misstog mej! Baklänges på ett X2000 är ingen bra position för fröken Jonsson och när jag hade en och en halv timme kvar på tåget börjar det gunga väldigt. Det spelar ingen roll om jag blundar eller tittar, det vill bara inte sluta gunga. "Jag måste verkligen spy!". Av erfarenhet vet jag att när jag är åksjuk behöver jag bara spy och sen är det bra, då mår jag bra sen så jag började helt enkelt springa fram och tillbaka som en galning till toaletten och bad till min Gud att "Låt mej spy"... (Inom NG är denna fras förövrigt väldigt utsliten)... Tillslut så fick jag bönesvar och vilken befrielse det var! Nyspydd och glad hoppade jag ur tåget på Falköping Central och mötte min mor och syster.

Under mina dagar här har jag hunnit med ganska mycket. Träffat vänner och tagit det lugnt, sett på tv och ätit kycklingtortillas. Vintern har kommit hit också och familjen Jonsson är alltid sena med att inse det så vi får börja varje morgon med att tända en brasa. För att öka julstämmningen lite till har jag och mamma bakat lussekatter idag. Och köpt skumtomtar. Och en julklapp till morfar. Jag vet men jag längtar så!