Thursday, November 09, 2006

Blubb...


Jo då va man back in the south så att säga... Det har varit härliga dagar i Uppsala och under utbildningsdagarna. Det var nog tur det för jag behövde bli lite peppad. Det kan vara så ibland att trots att man tror att det man gör är betydelsefullt för ungdomarna och trots att man bär på visionen på insidan så kommer man ibland till en punkt då man behöver vakna upp liksom. Att det börjar brinna på nytt.

Helgen i Uppsala var mysig. För det första bodde jag och Sara hos mysiga Fredrik och Liz som bjöd på färskpressad juice och äggröra och nybakat bröd till frukost och för det andra fick jag träffa resten av NG familjen och man kommer närmare människor för var gång man träffar dom. Jag älskar verkligen människor. Just nu saknar jag också människor. Jag saknar Evis framförallt. På bilden. Hon bor i Spanien och är så duktig och pluggar och jag är så glad för hennes skull. Hon förtjänar verkligen att få ha det bra...

Under tiden jag var hemma var det ju också Alla helgons dag (som firas till minne av alla helgon, remember!) och då tog Jossan och jag en promenad till Annas (förlåt, Anna-Effies) grav och kom ihåg henne. Jag vet inte hur många gånger Jossan och jag har pratat om Anna och varje gång säger vi bara samma sak. "Det är så sjukt att hon faktiskt dog". Undra om det kommer en dag då jag kommer förstå att hon är död? För jag tror inte att jag har gjort det än riktigt. Härrom dagen läste jag brev som jag själv skrev till Anna när hon hade dött (jag gjorde det som en slags terapi, typ) och det gjorde ont i mej faktiskt. Jag saknar henne.

Till något helt annat nudå. Om en vecka ger vi oss ut på en lång resa! Sara och jag ska till Blekinge och Kalmar län. Ser verkligen fram emot det, ska bli så otroligt kul att träffa grupper och få känna att man verkligen gör något. Vi håller på att planera denna resa förfullt!

Det är ganska många som frågar mej när fortsättningen av min kommunikationsserie kommer och den kommer snart. För att kunna undervisa andra om det manliga släktet måsta jag själv komma till insikt om djupare och djupare hemligheter. Det uppstår då en viss konflikt mellan den enkla mannen och mej själv, den komplexa kvinnan.

3 comments:

Anonymous said...

Jag önskar jag hadde ditt bildarkiv!

Anonymous said...

Snygg bild på min favorit man. Jag har två hjärte favoriter och det är ca 55 år emellan dom. Ett förslag är att jämföra kontakten komunikationrn mellan små och stora män nu tänker jag på ålder och kropps storlek.

Anonymous said...

oj vilket hemskt kort! ja ser ut som en gris! du ar sa poetisk nar du skriver emma, som vanligt. ja va helt inne i texten. horde inte nar klockan ringde in :P love you!