Att kommunicera med män Del 2

Idag kände jag att jag på något sätt fick kontakt. På ett djupare sätt nådde fram till Arash. Inte Arash som teamledare. Inte heller Arash som person utan Arash som den missförstådda mannen han är och vill vara. Barkom de där till synes bara mörka ögonen fanns en människa. En människa som blir lättare att förstå sej på just därför att Arash precis som de flesta andra män bara vill en sak. Många män ser det som sin uppgift att vara just ...man. Att få vara manlig, att få utstråla manhood so to speak. Ingen tjaffs, inget tjat bara man.

Man kan i dagens samhälle fundera över en väldigt väsentlig fråga, nämligen Vad försegår innuti mannens huvud? Vad finns bakom den där avskalade fasaden, det håriga ansiktet? Idag tänkte jag därför koncentrera mej på ett viktigt ämne inom kommunikationen mellan male and female. Vi snackar problemlösning. För att svara på min senaste ställda fråga tänker jag svara; en längtan. En längtan efter att inte behöva resonera och lyssna utan bara lösa problem på ett okomlicerat sätt. Män vill se beyond the complicity of female nature och bara fokusera på "att" inte "hur". Varför är det annars så att kvinnor innan de löser problemen måste filosofera över vägen till att börja lösa problem?

Det kanske bara är jag, men det är ju mina tankar om mannen som reflekteras i denna serie så det är väl helt okej, men när jag ser ett problem börjar jag direkt fundera på en lösning. Hittils reagerar kvinnan och mannen på samma sätt men till steg två tar de olika arterna olika vägar. Mannen "bara gör det", problemet måste lösas så varför vänta? Jag i egenskap av kvinna vet bara från början att lösningen jag söker ska vara en bra bra lösning. Den ska vara genomtänkt. Den ska vara "rätt". Den ska inte vara si och så men jag bara vet att den ska vara på ett visst sätt. Jag kan visualisera den i mitt huvud. Medan jag visualiserar har mannen redan börjat arbeta. Kanske inte den bästa lösningen, kanske inte den smartaste och kanske inte den som kommer hålla men ändå, en lösning. Jag respekterar mannen för det men kära läsare ser ni problemet vi möter här? Som när en hydrofob möter en hydrofil. Det skär sej aningens. Det sker ingen reaktion mellan de båda partena.

För att ta ett exempel ur NG-vardagen skulle jag vilja belysa när NG:s kvinnor och män på varsitt håll planerade de kommande tjej/killkonferenserna. Under vårt möte kom vi jättelångt tyckte vi för vi pratade om dels vad vi skulle göra under konferensen men även vilken nyans vi ville ha på talarna, vilka teman som skulle genomsyra helgen och vilka budskap vi ville få fram. När jag och min vän Sara glatt berättade om detta i bilen på väg till Malmö möttes vi av de så väl igenkännande hånskratten från Mr Svanberg och Herr Pers. De kunde inte visualisera vår lösning. De kunde inte se de steg vi hade tagit mot "problemets" lösning. När det sedan var deras tur att delge vad de hade planerat svarade de: "Renkel ska fixa det, Samuel ska ringa dom, Persson ska kolla upp med dom och Ville ska hyra lokal". Som sagt, männen vill se att konferensen blir av inte hur det ska ske.

Så låt oss nu bli medvetna om varandras sätt att tänka. Kanske kan vi någon dag mötas på vägen och förbli vad som förenar oss alla...bara individer.



P.S Jag vill tacka för alla läsarmail och frågor som fyller min inkorg var dag. Har du frågor om män eller är det ett särskillt ämne du vill att jag tar upp i detta forum, maila! D.S