Vad har hänt i jul?

Jag antar att det är vad alla ni nu frågare er eftersom jag inte varit närvarande på min blogg de senaste dagarna. Jo efter att vi invigt skinkan på kvällen den 23 december och kontaterat att den var saftig och god gick vi och la oss utan att ha vunnit en bil på bingolottos uppesittarkväll i år igen. Julafton kom och gick med mys och pys. Morfar och Eva dök upp vid ett tiden och vi njöt av julmaten (fast jag äter mest skinka och smörgås med lite omelett vid sidan av) och älskade Kalle dök som vanligt upp i rutan kl 15.00. När tomtarnas julverkstad hade varit gick morfar och la sej för att sova och för ett tag var det bara jag och Eva som var vakna. Det är konstigt hur mycket jag älskar Kalle... Vad vore julen utan Disney?

Nyheten för jonssonfamiljens julfirande i år var att vi befriade morfar från bördan att dela ut julklappar. Tänk dej en "tomte" (vi har liksom inte tomte) som delar ut julklappar bara för att få det överstökat, inte så kul.. Därför delade pappa ut klapparna och det tog sin lilla tid efter det kom överraskningen numero dos; Elina och jag fick inget spel! Var försvinner alla traditioner? Så vi fick helt enkelt göra andra saker såsom äta gröt (fast jag skulle aldrig äta gröt), prova kläder, titta lite på tv och slutligen tog vi en liten promenad innan vi knoppade. Du kanske undrar vad Emma fick i julklapp?

Hugo Boss parfymen "Femme" (uttalas famm)
Snö of Sweden halsband
En tröja
En vattenkokare från OBH Nordica
Matteböcker från min mattelärare
En bok (Confession of St Patrick)
Ny handväska och lite annat

På annandagen kom släkten på pappas sida och vi åt kalkon, såg på film, lekte den berömda julklappsleken och mådde gott. Som vanligt började vi bråka när vi spelade Jeopardy men det gick över ganska fort. Maja och Tomas och deras lilla knodd (noah) är ju hemma från Indien nu och dom stannade länge. Vi tittade på "Sagan om Konungens återkomst" ch dessa filmen förtjänar ett blogginlägg helt om sej själva.

Man kan säga att julen har varit grymt skön och jag träffar så många av mina gamla vänner och bara njuter av att få vara hemma lite. Imorgon ska jag inventera och det ser jag fram emot!

Teamarlivet vs. Expedition Robinson

Jess box! I tisdags förmiddag begav sej tre glada tjejer vid namn Emma, Anna och Lina på väg till Västergötland och Falköping (utom Anna som skulle till Vårgårda). Det var nämligen så att den första terminen som teamare på Ny Generation var slut och vi var redo för lite jullov. Denna terminen har varit minst sagt spännande och speciell. Och jag har levt mina första månader utanför skolans murar och börjat få känna på själva livet; spä-nnan-de!

Det är ju lite konstigt får man väl säga att kastas in i ett teamarliv och med människor man inte vet vilka de var (förutom "Arash i bibeln" HAHA) och så förväntas man jobba med dessa människor och allt ska liksom funka och man ska äta samma mat och sånt. Trots att det har varit väldigt jobbigt emellanåt har det varit så nyttigt. Gång på gång tvingas man ställas inför sin spegelbild och se hemska saker som har flytit upp till ytan (och då snackar vi inte typ dålig hy även fast detta också är ett resultat av extremt dåligt hyvatten i Malmö) utan mer att man har fått svälja sin stoltet och se sina fel och brister och jobba på dom. Man skulle kunna säga att teamarlivet är som en helgad version av Robinson.

17 augusti anländer 24 teamare till Robinsonön Ribbingebäck där tävlingar, snack, exotiska utflyckter i kanot, utmaningar både för kropp och själ och ande äger rum. Vi delas upp i olika väderstreck som alla har samma mål; att överleva på ön men som samtidigt ansvarar för olika områden. (Vi tävlar ju dock inte rent officiellt mot varandra). Dagarna avlöser varandra med mer eller mindre exotiska maträtter och efter ett tag kommer den mytomspunna jokern in för att röra om i grytan. Månader senare har lagen placerats ut i den mer moderniserade världen (där det till och med finns täckning till mobilen) och börjar ha sina ö-råd. Inte där vi röstar ut varandra utan mer tvingas ta kritik och beröm och påallvar börja interagera med de andra individerna i laget. Men till skillnad från Robinson älskar vi varandra som systrar och bröder och accepterar varandras olikheter. Vi behöver sällan utbrista "Varför springer Joel?" och "Vad sa Sara som fick Arash att åka till McDonalds"... Skönt...Men i natt har jag faktiskt fått erfara hur det är att drömma om sina teamarvänner. Hela natten drömde jag att hela NG 06/07 skulle sätta upp ett julspel och Arash hamnade i nån sorts livskris för han hade aldrig gjort nåt julspel förut och Joel var svinarg på Arash och Sara var arg på mej för att jag höll med Joel och Isak sprang på toa hela tiden och det var en stor cirkus. Men ganska kul...

Fick just höra att min mor råkade tappa en tårta i golvet och behöver mer ägg. Och eftersom jag känner minst för att åka och handla och eftersom jag är den enda som fortfarande inte har ducshat och sitter i pyjamas bad hon mej att åka till affären. Det är väl det som står näst på agendan antar jag. Annars har familjen Jonsson ganska bra koll på julen i år tror jag. Kanske kanske kommer Herr Julgran få komma in i vardagsrummet redan idag faktiskt.

Till alla er där ute önskar jag er riktigt härlig jul!

Ang. gårdagens inlägg

Vid halv tio igår kväll lokal tid fick jag ett argt samtal från en mamma som gastade "DUMMA UNGE" i mitt öra när jag svarade. Hon var väldigt stött över min antydan att jag skulle dö i gårdagens inlägg. Dessa "uppgifter dementeras härmed och jag vill bara säga förlåt mamma.

Skön tjej

Inom NG är väldigt många människor sköööna. Ni förstår vad jag menar när jag säger skön person. Men min fråga till allmänheten idag är: Hur exakt är man när man är skön? Så där skön så alla bara säger med ett sånt där leende "Asså du ä ju så sköööön asså"...

Imorgon drar vi till Uppsala på julavslutning och det ska bli skööönt (förstå va ja menar) och träffa alla sköna människor... Så nästa gång jag bloggar är jag hemma i Falköping eller hemma i himmlen beroende på om Herren låter mej leva eller inte. De senaste dagarna har jag varit lite seg med allt arbete med On the Road och allt. Men jag ska jobba lite på vägen imorgon och om jag inte hinner klart då så fortsätter jag väl hemma... Men om jag sammarfattar denna höst så har det varit en spännande och utvecklande höst. Jag kan inte fatta att jag faktiskt har flyttat hemmifrån och har bott i en storstad i 4 månader. Jag är ganska ball (hellre ball än skön)... Men ialla fall så vill jag bara från Malmö önska en god jul och ett riktigt gott nytt år...

Glöm ej skänka pengar på www.live8live.com och make poverty history and make promises happen!

Disney on Ice

Idag är det en Herrens söndag och Sara och jag har precis kommit hem från kyrkan. Det blev Europaporten idag eftersom barnen skulle göra en julmusikal... Den var hur mysig som helst, ja, jag blev till och med lite rörd emellanåt. Nu är det verkligen snart jul och alla paket är färdighandlade. Eller rättare sagt, nu har jag inga pengar kvar att handla för så nu måste jag helt enkelt vara klar med inköpen. Igår hade jag en dag för mina julkort. Temat för iår är hjärtan tror jag och jag gjorde julkort hela dagen och bara njöt. Vi får väl se om det dimper ner nåt kort hos alla er därute. Själv känner jag mej iallafall nöjd och glad och julig. "Christmasy". Malmö har vi i teamet utsett till världens bästa julstad (vi har ju trots allt inte varit i New York eller London) och här kommer mer bilder från vår lilla skridskotur. När mamma såg dessa bilder messa hon mej och skrev "Disney on ice?" vilket resulterade i att jag blev helt överlycklig för jag trodde att hon och pappa efter kanske 6 års tjat om att "kan vi inte åka på Disney on Ice i år" hade insett hur viktigt det var för mej och beställt biljetter. Men när jag svarade "JAAA Äntligen!" skicka hon tillbaka "Nej! Ja menar era bilder!". Buuuuuhuuuu..... Föresten har min vän Gabbe tagit körkort och till det säger jag GRATTIS! Gabbe, om jag inte hinner innan du drar får du en påse salmiak som välkommen hem present. Med dessa ord vill jag bara önska alla där ute en härlig andra advent och att ni kommer ihåg att njuta nu lika mycket innan jul som under julhelgen...

Dear Santa Claus

"Dear Santa Claus, Jag önskar mig ett farligt djur i julklapp. Till exempel en hummer" Safor, Slovenien

"Dear Santa, Jag önska att farfar ska få nya tänder till jul, så att han kan äta kött tillsammans med oss." Cora, Belgien

"Dear Santa Claus, Jag önskar mig norska kronor i julklapp." Morita, Japan

"Til Julenissen, Jag önskar mig leksaker som låter, saker på bordet som går sönder när de ramlar ner på golvet och Spindelmannenhandskar som skjuter ut spindelväv och slem." Petter, Norge

"Querido Papá Nöel, Större bröst, större bröst, större bröst. Men inte muggar!" Carolina, Spanien"

"Hej Tomten! Det är jag! Jag önskar mig många fler nallar. Vet du vad? Mamma säger att jag har 100 nallar men jag har bara 40!" Julia, Sverige

Ja här ser ni några av de önskningar som har stigit till nordpolen där Tomten bor. Här i Malmö njuter vi av den stundande julen och har varit ute och promenerat i denna ljuvliga julstad! Ser ni oss på bilden? Vi är på en isbana i en park, sug på den! Isbana! I so totaly love it! Vi hade en jättemysig stund då faktiskt. Imorgon ska vi ha julmys i teamet eftersom vår älskade teamledare lämnar oss andra att själva sköta fabriken fram till jul. I fönstret hänger min röda stjärna så fint och mitt liv brar glimmar just nu...

Det är ganska så mycket att göra nu eftersom vi har "On the Road" efter jul, dvs en turné där vi ska sköta typ allt och ja..... Jag börjar få lite ångest faktiskt. På riktigt. Så är det alltid när jag ska göra saker som bara inte får gå fel som jag inte kan. Det sköna är ju då att jag får lita på att Gud kommer med så mycket mer hjälp när jag kan desto mindre. Snart är det jul HURRAH!

Strålande jul!

Nu har arbetsveckan dragit igång igen men jag har fått avnjuta en underbar helg här nere tillsammans med min lillasyster som var här på besök. Vi har shoppat och fikat och mysigt och varit på bio och bara varit tillsammans. Sen har har ju Arash och Joel kommit hem också och det var ju såklart jätteroligt att äntligen få träffa dom igen. Malmö har under tiden jag varit borta förvandlats till en skimmrande sagostad! Det finns tre stora julgranar med ljus, kulor och en stor stjärna på topp. Utmed hela gågatan hänger det ljus från himmlen och stora ljustält som gör att det känns som man går i värsta palatset! Maschaller som sticker upp ur marken och sitter i behållare i olika former överallt OCH små stugor säljer munkar, brända mandlar, glögg och pepparkakor och det luktar jul i hela luften. Jag blir så glad! Det skänker frid in i själen verkligen... Ja, imorgon ska jag ta lite kort och lägga upp så ni får se. Tills vidare får ni fortsätta visualisera och ha en trevlig kväll!

I got home!

Sådär ja! Då var det avklarat och det känns otroligt bra faktiskt. Resan har varit rolig och lärorik och man har sett så många olika städer, sovit på så många olika ställen och träffat så mycket underbara människor! Under 10 dagar har vi avverkat Nybro, Kalmar, Högsby, Vimmerby, Gamleby, Västervik, Oskarshamn, Mönsterås, Karlskrona, Karlshamn, Olofström & Bromölla. Dagarna har vi fördrivit med 8 pastorsträffar & 15 gruppträffar. Grupperna är så olika. Vissa bara pladdrar på om allt möjligt. Ibland inget väsentligt alls men ändå. Andra sitter tysta och förväntar sej att vi ska hålla en monolog framför dom. Vissa är 10 st och andra är helt ensamma. Många har egna rum men vi har ofta fått sitta i korridorer och i cafeterian och prata med grupperna. Vissa träffar har tagit 20 minuter andra har dragit över timmen. Gud har verkligen varit med ända från start och har lett oss rätt hela tiden. Bara en sån sak som att vi har hittat rätt och kommit i tid varje träff är helt otroligt tycker jag. (Kanske för att jag själv inte är världsbäst på att hitta i nya städer). Det är så coolt när man träffar en grupp eller en pastor/präst och man får känna att man ger dom nånting. Det jobbiga är att ibland träffar man människor på sånna här resor som man skulle vilja ha kontakt med privat. Som nu i veckan träffade vi en jättemysig tjej som var hur rolig som helt. Henne skulle man liksom vilja lära känna lite bättre och inte bara umgås med genom "jobbet". Och en pastor som vi träffade var så vis och jag skulle kunna ha suttit och pratat med honom i timmar om jag fick men vi var tvugna att åka vidare. Sånt är synd. Förhoppningsvis kommer vi att ha kontakt iframtiden på ett eller annat vis. När Sara och jag var i Kalmar hade vi en stund över så då tog vi lillbilen och åkte till Öland. Det var nästan läskigt att åka över bron med Sara bakom ratten för hon blev eld och lågor när hon insåg att hon skulle få återse sitt kära Öland. Det blev en rolig eftermiddag när jag ficj äta Nasi Goreng. Gott. Jag gick och frågade om jag fick mer och det fick jag, snällt. Helgen spenderade vi hos familjen Sundkvist i Karlskrona och vi hade så mysigt! Bakade julgodis, kollade på film, pratade med älskade Linn och var med på gudstjänten. Julmarknad var det också. Sundkvistarna är ju lite av min extrafamilj. Har ju växt upp med dem. Natten till tisdagen spenderade vi hos min gamla dagisfröken. Det är så coolt att man kan knyta sånna starka band när man är ett barn. Jag har liksom inte pratat med Helena sen jag var 5 år och så träffade jag henne på "Växthuset (mitt dagis) 15 år" tidigare i höstas och lovade att jag skulle höra av mej om jag kom till Karlskrona. Hon öppnade upp sitt hem och bäddade i sin dubbelsäng med duntäcken och gjorde det så mysigt! Så beställde hon pizza åt oss. Vi hade en jättemysig kväll och pratade gamla minnen. Stackars Sara fick lyssna. Tänkte visa lite bilder från resan. Idag kommer syrran hit och det ska bli urkul. Innan dess ska jag julpynta! JIPPIE!

I'm on my way...

Tomorrow is the day when it will happen! Vi ger oss ut på Ny Generations första tvåveckors non-stop turné! Det ska bli kul jag ser med förväntan fram emot allt som kommer hända. Vi kommer träffa massa nya människor och kommer säkert ställas inför många hemska situationer men kommer nog få va med som saker vi aldrig trodde skulle hända. Jag har verkligen förväntningar på min Gud. Att Han när Han äntligen får chansen ska använda mej att göra bra saker. Först imorgon ska vi vara i Nybro. Pastorsträff och sedan ett möte med alla skolgrupper i Nybro på kvällen. Sova i kyrka den natten och sen vidare uppåt. När vi kommer hem är det december. Det är lite konstigt. Julen kom i år igen liksom.

Med tanke på att jag kommer leva i och från bilen från och med imorgon vet jag ej när jag kommer kunna sitta vid sånna här nymodigheter som en dator. Mina kära läsare får därmed hålla tillgodo med detta ilägg tills jag kommer åter och kan berätta vad som har hänt under resan. Jag skulle dock vilja uppmana er alla att kommentera! Det finns nästan inget roligare än när jag har fått ett nytt inlägg så snälla, skriv! Skulle gärna vilja ha lite förslag på bra julklappar. Den ultimata julklappen, vilken är det?

Blässings

Bio

Då var det dags för ett biobesök. Flags of our fathers blir det ikväll och det ska bli mysigt. Dagen har varit lugn eftersom vi har jobbat på så denna veckan. Det är nog tur det eftersom vi ska ut och resa i 10 dagar på måndag. Det ska också bli kul att komma ut och träffa alla ungdomar och prata med ungdomsledare och få jobba sej slut ett tag. Vi har ju inte varit ute och rest så jättemycket på skolorna eftersom vi har haft nordic att tänka på. Tänk! Sen när vi kommer hem är det bara två veckor till jullovet och då har vi liksom gjort hälften av teamåret. Konstigt! Livet är så konstigt!

I helgen ska jag bara slappa! Ska bli rätt gött faktiskt. Har sovit så dåligt hela denna veckan. Vet ej varför... Annars är hjärnan ganska så tom just nu.

Ang. Arash och Joel

För att svara på inlägget "Får man fråga om Arash och Joel är singlar?" svarar jag; ja och vill vedebörande frågeställare ha kontakt med någon av dom är dom välkomna att maila mej på jonemma@gmail.com

Va säger du Lena, ska du ha en PANNKAKA?

Min syster ringer mej ganska så ofta... Och det är inget fel med det för hon har ofta mycket roliga saker att berätta och idag delgav hon att hon, against all odds, har blivit en bloggare. Det gladde mitt hjärta en kort stund tills jag insåg att hennes blogg kommer bli så mycket snyggare än min blogg. I min till synes oskyldiga lillasyster finns en datanörd, en datahacker och en dataobsessive människa. Hon lever sitt liv genom den där burken. Jag har liksom aldrig fattat det där med datorer och det har liksom aldrig tilltalat mej att ha lunarstorm. Syrran blev alldeles till sej den dan jag stolt annonserade att jag hade msn. Hon har redan kommit mycket längre i sin computerdevelopment än jag. Det kan man ju se på Elinas profilbild. Jag har inte ens listat ut hur man sätter upp profilbilden på sin sida!!! (Nej! Det är inte mycket enklare än vad man tror, jag har verkligen försökt men det går inte!) Men nåväl... Det som gör mest ont i mej är att höra pappa säga "Elina är faktiskt mycket bättre på att köra bil än du, hon hittar dragläget så lätt och är så modig. Hon vågar redan köra på de stora vägarna" Jaha men... jättekul för henne! Skämt o sido, jag unnar henne allt gott. Vill bara berätta att jag igår fick bekräftat att vi lever i ett sketet manssamhälle :) Jag var ute och sprag och så mötte ja ett gäng killar typ7-8 st. När vi möts vänder sej den ena om och slår mej (ashårt) på rumpan! VILKEN GRIS! GGGRRRIIIIIIIIIIIIIIIIIIISSSS!!!!!!! Kristen som man är vände jag bara andra skinkan till. hahah... faktiskt inte alls kul egentligen. Arash sa att om han hade vart med hade det blivit bacon av killen. Dagens tips till er alla är att kolla in syrrans blogg: www.nogg.se/elinae Pöss och kräm

Att kommunicera med män Del 2

Idag kände jag att jag på något sätt fick kontakt. På ett djupare sätt nådde fram till Arash. Inte Arash som teamledare. Inte heller Arash som person utan Arash som den missförstådda mannen han är och vill vara. Barkom de där till synes bara mörka ögonen fanns en människa. En människa som blir lättare att förstå sej på just därför att Arash precis som de flesta andra män bara vill en sak. Många män ser det som sin uppgift att vara just ...man. Att få vara manlig, att få utstråla manhood so to speak. Ingen tjaffs, inget tjat bara man.

Man kan i dagens samhälle fundera över en väldigt väsentlig fråga, nämligen Vad försegår innuti mannens huvud? Vad finns bakom den där avskalade fasaden, det håriga ansiktet? Idag tänkte jag därför koncentrera mej på ett viktigt ämne inom kommunikationen mellan male and female. Vi snackar problemlösning. För att svara på min senaste ställda fråga tänker jag svara; en längtan. En längtan efter att inte behöva resonera och lyssna utan bara lösa problem på ett okomlicerat sätt. Män vill se beyond the complicity of female nature och bara fokusera på "att" inte "hur". Varför är det annars så att kvinnor innan de löser problemen måste filosofera över vägen till att börja lösa problem?

Det kanske bara är jag, men det är ju mina tankar om mannen som reflekteras i denna serie så det är väl helt okej, men när jag ser ett problem börjar jag direkt fundera på en lösning. Hittils reagerar kvinnan och mannen på samma sätt men till steg två tar de olika arterna olika vägar. Mannen "bara gör det", problemet måste lösas så varför vänta? Jag i egenskap av kvinna vet bara från början att lösningen jag söker ska vara en bra bra lösning. Den ska vara genomtänkt. Den ska vara "rätt". Den ska inte vara si och så men jag bara vet att den ska vara på ett visst sätt. Jag kan visualisera den i mitt huvud. Medan jag visualiserar har mannen redan börjat arbeta. Kanske inte den bästa lösningen, kanske inte den smartaste och kanske inte den som kommer hålla men ändå, en lösning. Jag respekterar mannen för det men kära läsare ser ni problemet vi möter här? Som när en hydrofob möter en hydrofil. Det skär sej aningens. Det sker ingen reaktion mellan de båda partena.

För att ta ett exempel ur NG-vardagen skulle jag vilja belysa när NG:s kvinnor och män på varsitt håll planerade de kommande tjej/killkonferenserna. Under vårt möte kom vi jättelångt tyckte vi för vi pratade om dels vad vi skulle göra under konferensen men även vilken nyans vi ville ha på talarna, vilka teman som skulle genomsyra helgen och vilka budskap vi ville få fram. När jag och min vän Sara glatt berättade om detta i bilen på väg till Malmö möttes vi av de så väl igenkännande hånskratten från Mr Svanberg och Herr Pers. De kunde inte visualisera vår lösning. De kunde inte se de steg vi hade tagit mot "problemets" lösning. När det sedan var deras tur att delge vad de hade planerat svarade de: "Renkel ska fixa det, Samuel ska ringa dom, Persson ska kolla upp med dom och Ville ska hyra lokal". Som sagt, männen vill se att konferensen blir av inte hur det ska ske.

Så låt oss nu bli medvetna om varandras sätt att tänka. Kanske kan vi någon dag mötas på vägen och förbli vad som förenar oss alla...bara individer.



P.S Jag vill tacka för alla läsarmail och frågor som fyller min inkorg var dag. Har du frågor om män eller är det ett särskillt ämne du vill att jag tar upp i detta forum, maila! D.S

Blubb...

Jo då va man back in the south så att säga... Det har varit härliga dagar i Uppsala och under utbildningsdagarna. Det var nog tur det för jag behövde bli lite peppad. Det kan vara så ibland att trots att man tror att det man gör är betydelsefullt för ungdomarna och trots att man bär på visionen på insidan så kommer man ibland till en punkt då man behöver vakna upp liksom. Att det börjar brinna på nytt.

Helgen i Uppsala var mysig. För det första bodde jag och Sara hos mysiga Fredrik och Liz som bjöd på färskpressad juice och äggröra och nybakat bröd till frukost och för det andra fick jag träffa resten av NG familjen och man kommer närmare människor för var gång man träffar dom. Jag älskar verkligen människor. Just nu saknar jag också människor. Jag saknar Evis framförallt. På bilden. Hon bor i Spanien och är så duktig och pluggar och jag är så glad för hennes skull. Hon förtjänar verkligen att få ha det bra...

Under tiden jag var hemma var det ju också Alla helgons dag (som firas till minne av alla helgon, remember!) och då tog Jossan och jag en promenad till Annas (förlåt, Anna-Effies) grav och kom ihåg henne. Jag vet inte hur många gånger Jossan och jag har pratat om Anna och varje gång säger vi bara samma sak. "Det är så sjukt att hon faktiskt dog". Undra om det kommer en dag då jag kommer förstå att hon är död? För jag tror inte att jag har gjort det än riktigt. Härrom dagen läste jag brev som jag själv skrev till Anna när hon hade dött (jag gjorde det som en slags terapi, typ) och det gjorde ont i mej faktiskt. Jag saknar henne.

Till något helt annat nudå. Om en vecka ger vi oss ut på en lång resa! Sara och jag ska till Blekinge och Kalmar län. Ser verkligen fram emot det, ska bli så otroligt kul att träffa grupper och få känna att man verkligen gör något. Vi håller på att planera denna resa förfullt!

Det är ganska många som frågar mej när fortsättningen av min kommunikationsserie kommer och den kommer snart. För att kunna undervisa andra om det manliga släktet måsta jag själv komma till insikt om djupare och djupare hemligheter. Det uppstår då en viss konflikt mellan den enkla mannen och mej själv, den komplexa kvinnan.

Vilken cirkus!

Ja då var alltså 4 Nordicar avklarade! Helt sjukt egentligen. Det har gått så fort. Vi har liksom hållt på med Nordic varanan vecka sen vi började på NG. Konstigt. Men det har varit en rolig resa och nu i efterhand märker jag att jag nog har växt lite som människa. Det enda motstånd jag kände efter Nordic i Ö-vik var att min väska kom bort. Jag var verkligen helt övertygad om att någon skulle ha packat in den i någon av alla kärror och lastbilar men så var icke fallet. Alltså åkte jag från ö-vik med en liten handväska och utan vetskap om var min stora väska befann sej. Väl framme hos konserttjejerna i Uppsala fick jag sova i Alex säng. Jag fick låna smink och schampoo och handduk och hela kittet dan därpå, jag skulle ju nämligen hem till Falköping vid lunchtid. Jag var förvånandesvärt lugn. Det var ju bara materiella ting om man ser det så. Det värsta som kunde hända var ju att jag aldrig fick se min packning igen och det skulle jag inte avlida av i alla fall. 20 minuter innan mitt tåg går så kommer tjuven, eller hjälten, med min väska i sin bil och jag får hem min packning i sista minuten.

Väl på tåget kan man ju tro att alla bekymmer tog slut men aj så jag misstog mej! Baklänges på ett X2000 är ingen bra position för fröken Jonsson och när jag hade en och en halv timme kvar på tåget börjar det gunga väldigt. Det spelar ingen roll om jag blundar eller tittar, det vill bara inte sluta gunga. "Jag måste verkligen spy!". Av erfarenhet vet jag att när jag är åksjuk behöver jag bara spy och sen är det bra, då mår jag bra sen så jag började helt enkelt springa fram och tillbaka som en galning till toaletten och bad till min Gud att "Låt mej spy"... (Inom NG är denna fras förövrigt väldigt utsliten)... Tillslut så fick jag bönesvar och vilken befrielse det var! Nyspydd och glad hoppade jag ur tåget på Falköping Central och mötte min mor och syster.

Under mina dagar här har jag hunnit med ganska mycket. Träffat vänner och tagit det lugnt, sett på tv och ätit kycklingtortillas. Vintern har kommit hit också och familjen Jonsson är alltid sena med att inse det så vi får börja varje morgon med att tända en brasa. För att öka julstämmningen lite till har jag och mamma bakat lussekatter idag. Och köpt skumtomtar. Och en julklapp till morfar. Jag vet men jag längtar så!

Jag är förlamad

Jag vet inte vad det är, kanske vet ni, men mina muskler i benen är typ döda! Ja döda! Sara och jag tvättar lite kläder i dag och för att komma ner till vår stackars tvättmaskin måste man gå ett par ynkliga sju steg ner och sedan följaktligen sju steg upp igen. Man kan tro att det inte är några problem för mej, atleten, men mina muskler fullkommligt skriker. Döda oss! Till råga på detta i-landsproblem (för många steg till tvättstugan), så hade jag planerat att springa idag. Jag tar ganska ofta små mysiga joggingturer runt i denna vackra stad och tanken var att jag skulle göra just det. Som en kommande ångestframkallande händerlse låg joggingturen i mitt tankecentra och klockan tickade och jag kände mej som en missbrukare som på alla möjliga sätt försökte komma på anledningar att göra fel, i mitt fall att skippa joggningen. "Nu är det bara 50 minuter tills jag MÅSTE springa"..."Okej, men en kvart till kan jag vänta"... Varför är man så dum? Typ som om nåt skulle hända under den kvarten som gjorde att jag bara inte kunde ut och springa... För att göra denna kvinnliga utläggning aningen manlig så hoppar jag över att beskriva varje skeende av joggningspasset och avslutar med att säga att sitter här förlamad i mina ben och bara tanken på att ta mej in i duschen är så motbjudande att jag vet inte vad. Imorgon bär det av från Malmö på nya äventyr och jag kommer återse min lägenhet först 8 november och ikväll kommer min idol och hälsar på och då ska jag ta honom till ett falafelställe. Jag tror typ inte att han har ätit falafel men det har han säkert för min pappa har typ gjort allt och kan typ allt. På återseende!

There is a redeemer...

Snart är det dags för Nordic igen. Den sista Nordic för i år och jag måste ändå passa på att säga att det har varit en härlig tid. Men tröttsam. Jag har lärt mej väldigt mycket praktiskt men även mycket om mej själv. Tänker dock inte skriva ner min personliga utvärdering av Nordic06 nu då jag känner på mej att jag kommer vilja göra det i ett mer sentimentalt tillstånd om en vecka eller så.

Livet på NG är väldigt växlande. Ibland går det lätt ibland går det svårt. Ibland är man trött, ibland pigg, ibland glad, ibland ledsen. Jag tror att det är höstmörkret, men just nu är jag lte så där...seg. Jag tänker och känner och funderar och drar slutsatser och ibland kommer jag fram till ljusa saker och ibland känns saker bara helt hopplösa. Jag antar att detta är vad som kallas livet. Det är lite jobbigt faktiskt när jag känner mej som att jag vill göra något betydelsefullt för någon eller förändra saker med mej själv och så står man där och ....bara står. Varför gör man ingenting? Porque? Eller när man tänker att "nästa gång mamma ringer ska jag inte låta uttråkad och less utan jag ska låta som den glada pigga, alerta Emma som jag vet att mamma vill prata med för att hon saknar och älskar mej" och när mamma ringer så låter det som att jag dööööörrrr av tristess för att hon ringer. Å så tänker man att "jag ska nog ringa upp och säga förlåt och prata lite mer" men, nä jag vill inte. Det är svårt det där när man inte är som man vill och inte gör som man vill heller för den delen.

There is a redeemer, Jesus Gods own son

Precious lamb of God, Messaiah, holy one

Thank you oh my Father for giving us our son

and leaving your spirit till the work on Earth is done.

When I stand in glory, I will see His face

And there I'll serve my King forever

in that holy place

By Keith Green

Från mej till alla er!

Arash i illustrerad predikan...
Lovsångsteamet sitter och väntar på att få sjunga..
Flaggparad på lördageftermiddag. Ser ni mej :)
Wandeby och Elin, vilka små pärlor!
På fredagkvälle åkte vi till McDonalds och fick köpa massa mat för 100 kronor. Detta är Lovisa och Madde. Lovisa som förövrigt tiggde till sej en "Bea och en Cheddar-dip". Men det var chiiiillll sa älskade Madde! Puss på er!

Vi drar till Malmö...

Ännu en Nordic avslutad och oj oj oj vilken härlig helg! Man skulle kunna säga så här att välsignelsen kom... Jag behövde inte laga mat, Joel behövde inte äta korv, Persson behövde inte fixa sovsalar och vi fick 18 nya grupper! Hur bra som helst! Ungdomarna är så mysiga... Vi har fått massa mail om hur roligt de tyckte att det var och hur peppade de blev och att de tycker om oss och allting! Känns huuur bra som helst... Det var roligt hela tiden och alla teamare har varit så uppmuntrande hela helgen. Jag har aldrig känt mej så uppskattad som denna denna helg. Typ i hela mitt liv. Sen var det så kul att få visa de andra teamarna vår lägenhet. På fredagkvällen fick vi för oss att åka till McDonalds fem i tolv vilket resulterade i att vi fick två kassar mat för 100 spänn, skitkul. Sen satt vi här och åt hamburgare till sent på natten med tända ljus och allting...

Jag har fått lite förfrågningar på min serie "Att kommunicera med män" och del 2 är på väg men jag måste vara säker på att all fakta stämmer först innan jag lägger ut det på bloggen. Just nu ligger materialet på ett konfidentiellt ställe och väntar på att publiceras.

Lost ikväll då...Så bra att teamledaren också har fastnat så slipper jag kämpa ensam mot fotbollen. Stackars Joel och Sara, men dom kan ju ta en månskenspromenad eller något annat mysigt så länge.

Om en stund lägger jag upp lite mer bilder från Nordic... Vill hälsa också till Wallis som är världens gulligaste och be om ursäkt till Elina för att jag inte ville prata med henne igår...Elina jag älskar dej...

Att kommunicera med män Del 1

Det är inta annat än att man ser tillbaka på sommaren och blir lite glad. Faktiskt är det så... Ser ni denna ljuvliga bild? Det är ett träd i min trädgård. Jag vet inte vilket träd för jag är inte så bra på sånt där men ett fint, mysigt, sommrigt träd i alla fall. Ser ni att himlen är blå? Typisk Falköpingsommar...Jag kan minnas hur jag tittade på klockan på jobbet halv fyra. Bara 30 min tills jag slutade. Jag hinner nog skala lite ägg innan jag går tänkte jag alltid. När klockan sedan var fem över fyra satt jag i bilen på väg hem och lyssnade på BWO och "Can you feel the raindrops in the desert have you seen the sun raise in the dark..."Där hemma väntade min stor lummiga trädgård på att jag skulle lägga mej och sola... Det var faktiskt bra väder typ hela sommaren hemma. Helt perfekt väder hela året! Fast jag längtar inte till sommaren, jag längtar till julen. Åhhh! Vad jag längtar. Jag längtar så jag blir galen till julen asså. Det gör jag alltid vid den här tiden på året. Lite höstigt i luften, massa höstgrejer i butikerna och tända ljus och mysipys och te och mörka kvällar... Jag vill ha jul nu! Sara och jag satt och pratade om hur vi firar jul härrom kvällen. Eller, rättare sagt, jag satt och berättade om hur jag firar jul och hon lyssnade... Du kan va lugn, jag ska inte skriva ner det här, eller... jo. Jag kan skriva ner det på ett manligt sätt. När man skriver något på ett manligt sätt plockar man ut de väsentliga delarna och utelämnar alla detaljer. Så vi firar jul så här; Vi firar jul med familjen och Morfar och Eva kommer till Kalle Anka och sen äter vi julmat och efter det delar vi ut julklappar, det är kul och mysigt sen på kvällen tar alltid jag och Pappa och Elina en promenad när det har blivit mörkt. Sådär!

Det har faktiskt visat sej berikande att teama med två killar. De liksom ger mej insyn i den art som kallas man och som är mer komplicerad än man tror. Eller rättare sagt, den komplicerade kvinnan tycker att den enkla mannen är komplicerad just för att den är så enkel. Vi kvinnor förstår inte hur man inte kan vilja veta vilken tid Morfar och Eva kommer eller i vilken ordning saker och ting händer. Som idag frågade Sara mej (eller oss alla) "Vad handlar egentligen 'Lost' om?" Då tittade Arash på mej och såg i sitt inre den kommande katastrof som skulle uppstå om jag förklarade och tog snabbt till orda "Jag kan förklara!" vidare beskrev han Lost; "Det är ett flygplan som störtar och människorna som överlever lever alltså nu på den här ön och så händer det massa skumma saker." Ja okej... Det stämmer väl...

Som sagt är det Lost-kväll i kväll och efter Lost-kvällen ska teamsyd ta med våra bilar till en mack och tvätta dom nu innan Nordic i Malmö. Om ni undrar varför vi ska göra det mitt i natten så är det för att vi är ekonomiska. Det är billigare efter 22.00.

Kvinnan på den nerdersta bilden är min Farmor

Vilka minnen man har! Jag har kommit fram till att min skoltid var en väldigt bra tid på många sätt... I början var det lite tufft förståss... Jag och Wallis (tjejen på bilden) satt ensama i bibblan med våra nyss införskaffade Algebra böcker och hade det så jobbigt! Sen gick tiden och vi tog oss igenom prov efter prov, hål efter hål och hinder efter hinder. Tills studenten kom och allt var över. De flesta unga människorna i världen blir glada över att allt är över och det är väl jag med, men asså...jag saknar min skola nåt så fruktansvärt. För man får liksom en liten familj i sin klass och man har så mycket gemensamt med dom man studar med. En speciell tanke vill jag sända till Wallis då som har varit världens bästa study-buddy...Jag älskade mina lärare också. De var så duktiga och inspirerande! Verkligen... Du kanske undrar varför jag helt plötsligt blir så sentimental, kanske kan det ligga nåt i att det är ett år sedan vi åkte till England. Det var ett ganska stort steg för mej att bo hos en främmande människa i ett främmande land under en vecka. Dessutom skulle vi flyga dit och jag var (och är tyvärr fortfarande) extremt flygrädd. Jess box... England var förövring ett ganska så trivsamt land. Helt i min smak faktiskt. Vilken tur att jag har tid kvar i mitt liv att utforska det brittiska livet också.

Annars har vi i team syd en lugn dag i dag. Avocadosallad och hamburgare till lunch. Just nu håller vi i ng på att fördjupa våra kunskaper inom mobbning (alltså rent teoretiskt, inte i praktiken) men det går lite trögt. Den information som går att få tag på är samma överallt och dom frågorna vi vill ha svar på finns inte någonstans. Svårt! På ett sätt är det väl bra att samla lite krafter tills Nordic nu då. Det kommer bli mycket efterarbete, hoppas vi på i alla fall.

Ett stort grattis också till Gabbe Henning som klarade sin uppskrivning i går...

Signerat E

Life is life lalalala...

Dessa bilder skulle jag vilja tillägna mina två manliga vänner och kollegor Arash och Joel... Tidigare under dagen uttryckte de båda en upprördhet, liknande och kanske snarare en irritation över att jag aldrig lägger upp bilder på mej själv på min blogg! De tyckte liksom att det måste ju synas vems bloggen är! Och det håller jag ju fullständigt med om, att jag inte kommit på det tidigare. Så voíla!

Idag mötte jag en underlig känsla. Känslan av att livet liksom springer iväg. Jag fick ett mess av en gammal vän (sen den gamla goa gymnasiettiden ni vet) och hon skrev så här: "Hej då dej gamle vän! Jag flyttar till England på måndag. Bara så du vet vart du har mej" Bara flytta till England så där. Det hade ju jag också tänkt att göra. Inte var tanken att jag skulle sitta i Malmö i alla fall. Konstigt hur det aldrig blir som man tänkt sej... Det är inte lätt när man har Gud som boss! Då får man liksom räkna med att han har koll, fast ibland undrar man ju... Typ att jag ibland känner att man säger till Gud att "Jaja, jag gör det om du vill men asså, jag vill bara ditt bästa, är det säkert att jag inte ska....istället?" Undra om man någon gång kommer fatta hur stor Gud är? Och så kom Han hit till jorden och tvättade läriungarnas fötter. Jag vet inte hur det är med dej men för mej är det stort.

Man vet inte vart man hamnar i världen tillslut. Jag vet inte ens vad jag kommer göra om ett år. Jag har väl lite tankar men som sagt... Livet liksom drar en in i massa olika riktningar och man hamnar i situationer som man "bara inte skulle hamna i". Jag har redan gjort två "tabbar" på det området. För det första skulle jag inte gå natur på gymnasiet. Men det gjorde jag. För det andra skulle jag aldrig i livet jobba som voluntär i en kristen organinstation. Men det gör jag. Jag har sagt så mycket sånna saker som jag får äta upp hela tiden.

Just nu saknar jag mina vänner lite. Speciellt Evis. Hon flyttade till Spanien efter gymnasiet och det är typ jättelång här i från. Kärlek till alla som vill ha!

P.S Hej pappa! Vore roligt att höra från dej! D.S

Jorå, nämmen såatte...

Hmmm... Varför är det alltid så att när saker och ting inte får gå fel så går det alltid fel? Som idag... Vi planerade in ett möte med en ungdomsledare i svenska kyrkan för typ 4 veckor sedan och det var då idag. Tanken var att vi skulle vara med på söndags gudstjänsten och sedan grilla med henne och hennes konfirmander och berätta om Ny Generation. När vi glada i hågen och laddade går ut för att åka i väg i morses hittar vi inte bilen. Kan låta som ett underligt problem men så var fallet. Bilen var borta! När vi hade letat efter bilen i en kvart (I know!) bestämde vi oss för att det är lika bra att börja gå eftersom det tar ungefär 25 minuter att komma till kyrkan. Samtidigt som vi tar detta beslut tar himlen beslutet att öppna sej och som Sara sa "det var den frisyren det". Efter 10 minuter vinkar jag in en taxi (så där som på film haha) och vi får åka med i typ 3 minuter innan vi är där. Taxichaffisen ger oss värsta visitkortet och säger at deras taxibolag är billigast i stan. Gissa vad de minutrarna kostade..60 spänn! Varje minut kostade 20 svenska kronor... För att göra en lång historia kort kom vi 10 minuter försent, men det märkte ingen.

Nu i eftermiddags har vi varit på en talk-show-aktig grej i United. Det var jättekul och kändes bra att träffa lite nytt folk. Tyvärr var så trött så jag var nog inte så social ändå är jag rädd. Men man får väl fler chanser hoppas jag. Det är så svårt det där. Man ska liksom bo här i ett år och det kanske börjar bli på tiden att hitta sej lite nya vänner och nya hobbisar här i Malmö. Men hur gör man det? Jag har en tanke på att hitta ett bra gym tills nu i vinter där man i alla fall kan gå och träna men gymmet kanske inte är bästa stället att umgås med folk. Vad som gör det ännu svårare för mej är ju att jag inte har någon hobby. Det kanske finns en matteklubb någonstans? Eller en studiecirkel, bokstavligt talat? En cellgrupp vore kul att hitta men i vilken församling? Man vill ju inte kastas in var som helst bland massa främlingar bara för att man är socialt desperat. Efter Nordic ska jag tag tag i mitt liv... Vi lämnar det där...

P.S Jag känner stor press på mej att börja dricka kaffe för annars hamnar man liksom lite utanför. Men det är ju såå äckligt. Hjälp mej! mvh. "Förvirrad tedrickare" D.S

Jossan

När jag var ute och joggade i eftermiddags ringde plötsligt telefonen. Det var min kära barndomskompis och bästa vän Josefine Rakel Blomqvist som hörde av sej. Hon är ballerina, min bästis, coolt va? Hon berättade i alla fall att hon har klippt sej. Page! Hon och jag är väldigt lika när det kommer till frisyrer. Hon hade också långt hår och det var liksom hennes frisyr; lånt hår. Hon, precis som jag, såg sej en gång i spegeln och kände att "fy vad tråkig jag är, jag måste verkligen byta frill". Och nu gjorde vi det på varsitt håll ungefär samtidigt.

Ikväll har vi träffat en stor grupp som är hur coola som helst. Älskar dom! Dom bjöd på kladdkaka. Nu ska jag gå till killarna och äta korv.

För er som inte hunnit besöka mej är här lite bilder på min lägenhet. Vardagsrum, kök och kontor..

The one and only, Emma

Vilken härlig da, nanananananananana...

Här är mitt nya jag! Ja vet, visst är Sara duktig!? Visste ni förresten att det är kanelbullensdag idag? Mysigt. Dagen började med ett skolbesök och det var jättekul. Tre tjejer som redan, sen i augusti, hade delat ut 100 biblar på sin skola. Jättedrivande tjejer. Det gillar vi. Dagen till ära fick jag laga maten. Hamburgare. Och gissa vad som händer, jo brandlarmet går så klart. Why me? Why is it always me?
Så hamburgarna som inte skulle blivit brända utan skulle ha blivit de godaste burgarna någonsin blev brända. Ja vem är förvånad, raise a hand, please... I alla fall blev dagen en bra dag för sen åkte vi till Europaporten och i jämförelse med ett visst kallt hus i Stockholm funkar allt mycket bättre här.

Vi kommer inte behöva laga någon mat, jag och Madde. Det fixar dom. Persson (inte ex minister utan ngteamare) kommer inte behöva fixa sovsalar, det fixar porten. Vi har dusch, vi har själva fått bestämma menyn, vi har sovplatser till alla teamare osv, osv. HUR BRA SOM HELST! Älska Europaporten asså. För att fira det och kanelbullens dag gick jag och köpte torra kanelbullar och glass. Mums! Ni kan se blider på hur gott det var på www.ngsyd.blogspot.com...

Ikväll har Sara och jag städat hela vår lägenhet och tvättat alla våra kläder... Känns gött. Det som extra gött är att jag kanske ska få smita till killarnas lägenhet och titta på sesongspremiären av Lost. Jag vill i denna stund sända ett speciellt hej hem till min tv-soffa där min älskade kusin och syster kommer sitta om 50 minuter och sakna mej på "Lost-onsdagen"... Jag vet inte om jag kommer fortsätta följa Lost detta år, man får ju akta sej för att bli för profan (haha) men det vore kul att i alla fall se klart sesong 2. Tycker att jag ändå har gett upp lite av mina gamla vanor eftersom jag inte ens tänkte tanken att titta på Desperate Housewives i går kl 21.00. (Det går ju alltid att önska sej en fet d.h dvd box i julklapp)... Nä skämt och sido, vi får väl se vad som händer.

Imorgon ska Joel och jag träffa en stor kristen skolgrupp halv åtta på morgonen. Det blir mysigt. Sen ska jag spendera resterande delen av dagen i telefon bör att hinna igenom hela kontaktpärmen. Måste bara nämna att det börjar märkas att hösten kommer till Malmö. Jag får alltid julkänslor när hösten kommer och julkänslorna bara växer sej starkare och starkar. Härrom dan lyssnade vi på "These are the special times" med Celine Dion. Då bestämde vi i teamet att innan vi åker och tar jullov ska vi ha en minijulafton bara vi i teamet. Mysigt va? Ja dom är så mysiga mina storasyskon. Tänk att jag äntligen har fått 2 storebröder och en storasyster bara sådär...

Fruktan är bruten!

Nästan i alla fall. Back from Stockholm and back to work...Men det är inte vilken dag som helst idag. Jag har nämligen klippt mej idag. Utan att lipa efteråt. Hurrah! Det var min kära rumskamrat som klippte mej och det kändes så bra. Det är konstigt det där med hår. För mej har det liksom alltid betytt så mycket vad jag har haft för frill och jag har inte vågat göra något med mitt långa hår eftersom det har varit just det, långt. Ett helt livsverk som bara klipps av kroppen liksom. Men idag är dagen då jag insåg på riktigt att hår bara är död materia på en levande kropp. (Lustigt förövrigt att något dött kan leva i så vacker symbios med nåt levande). Man skulle kunna säga att jag i alla fall lite granna har brytit lite av den fruktan som ligger över mitt liv. En dunk i ryggen till mej själv.

PÅ förmiddagen idag åkte Joel och jag för att handla på ICA Maxi... Det va kul. Vår taktik var att "ta allt det tunga i slutet" eftersomvi inte hade något mynt att stoppa i en vagn så vi hade korg. Efter det konstaterandet gick vi direkt till mejeriavdelningen och tog allt det jätte-super-duper-aslätta mjölkpaketen och juicen och filen. Sen tog vi alla fjäderlätta grönsaker och äpplen och bananer och allra sist tog vi de jätte-mega-heavy korvbröden (?)... Ibland slår det slint mina damer och herrar.

Just nu läser vi i teamet en bok som heter "Kärlekens fem språk". Mycket bra bok som talar om de fem primära kärleksspråk som finns och hur man ska vara för att visa kärlek till sina medmänniskor på det språk som dom talar so to speak. Jag ska verkligen ta det på allvar och försöka visa mina medteamare mer kärlek på deras språk så fort jag förstår vilket språk det är. Tänk liksom att en hel värld öppnar sej och man kan tala kärlekens språk. Smaka på orden; kärlekens språk. Vackert!

Snart kommer Nordic till Malmö och jag känner mej trots allt inspirerad att göra denna Nordicen till den bästa Nordicen någonsin! Allt för mina skåningar! Det ska även bli kul att träffa alla andra teamare igen. Jag längtar typ alltid till att träffa dom även om det är väldigt skönt att bara vara med sydfamiljen ibland. Konstigt att jag har fått så många fina vänner på så kort tid. Dagens tack skulle jag vilja ge Rahel i konsertteamet för att hon alltid uppmuntrar mej. Hon visste säkert inte om det men under Nordic sa hon uppmuntrande saker till mej i precis de stunder jag behövde höra dom så.... Dagen ros till dej Rahel!

Why?

Måste be om ursäkt för min förra inlägg som lades in för några minuter sen. Det blev fult. Men jag är trött på datorer. Jag förstår inte deras språk. Kan inte kommunicera med dom. Vi hoppas på bättre bloggtider helt enkel!

There are no words!

Okej... datorn tvingar mej att börja här så då lyder jag väl då... Nordic i Stockholm... Smaka på orden... Nooooorrdicccc iiii SSSStockhooooolm! Vad säger det dej egentligen? Det låter som "kul helg med mycket ungdomar som blir laddade, passionerade och mycket musik, möten, roliga människor med mera, med mera." Ser ni bilden på mej längst ner till höger. En talande bild. JAG HAR ALDRIG VARIT MED OM DESS LIKE! Jag, matansvarig med Madde och Therese, har aldrig stött på så många problem under så kort tid som denna helg. Vi har haft dåliga förutsättningar minst sagt. Laga mat utan ett kök. Se berget framför dej. Jag tar det från början och tänker utelämna vissa delar som inte bör dras fram i ljuset på allmän plats som denna men i alla fall.

Vi skulle laga mat i logerna. Fine, i GBG var det ett omklädningsrum så; no probs... På fredag eftermiddag får vi veta att nej ni får inte laga mat i logerna men ni får låna den utrustning och matsal som finns till den skolan som fryshuset också driver. Nej det fick vi inte. Inte ens vistas på området som vi var lovade. Men ok, vi har sett värre saker hända och vi har ju en egen spis så vi kopplar ju bara in den. "Inte? Okej vart får vi koppla in den då? Va sa du? Sa du ba... bakom scenen?"

Fel yoghurt, får inte hämta vatten, bröd som kommer alldeles för tidigt, fejk brandlam som går, arga människor som skäller, frukost som vi tvingas sluta sälja kaka på kaka på kaka... Kan det vara så att någon förlorad själ inte ville ha Ny Generation och Jesus i Stockholm? "Jag skrattar faran rätt i ansiktet HAHAHA! HA!" För oj vad det har varit jobbigt och oj vad jag har gråtit men OJ OJ OJ vad helgen har gjort mycket. 26 nya gruppen i östra området är grymt!

Alla har jobbat så otroligt hårt och jag har inte sett en enda sur min. Alla har ställt upp till 150% och är sånna fantastiska människor. Trots att maten har blivit försenad och kall och uteblivit så har alla bara överöst mej med uppmuntrande ord och allt. Själv har jag fått lita på Gud och nu ska jag, trots att jag egentligen inte vill, använda ett ng-ord: Varenda måltid är ett enda stort goripande bönesvar! Gud finns för dej som inte vet. Jo, jag skämtar inte, Han finns som aldrig förr.

Idag har vi slappdag och jag tror det behövdes. Vi i syd åkte från Stockholm vid halv sex igår kväll och körde hela vägen. Hade en mysig tur i bilen och åt på McDonalds. "Nu åker vi till McDonalds" blev faktiskt en sanning denna gång. Tack Jesus för McFeast Fullkorn med minimorötter och vatten.Sen blev allt svart och jag vaknar upp av att Arash ropar "TJENA!". Vi har kört in i värsta åskvädret och blixtarna kommer så ofta och är så stora och starka och lyset upp hela himmelen. Jag var inte direkt rädd men lite. Jag är alltid lite rädd. Jag måste verkligen sluta med det. Rädsla är inget bra, inte alls. Det begränsar människor. Det begränsar mej ofta. Skulle vilja bli en modig tjej.

Nu regerar Herren. Han är klädd i majestät och styrka. Därför står jorden fast, och kan inte rubbas. Gud, du har regerat från urminnes tid, ja redan vid tidens början fanns du till. De stora haven brusar och dånar, de sjunger sin mäktiga sång. men din röst är mäktigare och starkare än havens alla bränningar! Herre, ditt ord är alltigenom sant och tillförlitligt, och helighet omger ditt tempel för evigt.