Teamarlivet vs. Expedition Robinson

Jess box! I tisdags förmiddag begav sej tre glada tjejer vid namn Emma, Anna och Lina på väg till Västergötland och Falköping (utom Anna som skulle till Vårgårda). Det var nämligen så att den första terminen som teamare på Ny Generation var slut och vi var redo för lite jullov. Denna terminen har varit minst sagt spännande och speciell. Och jag har levt mina första månader utanför skolans murar och börjat få känna på själva livet; spä-nnan-de!

Det är ju lite konstigt får man väl säga att kastas in i ett teamarliv och med människor man inte vet vilka de var (förutom "Arash i bibeln" HAHA) och så förväntas man jobba med dessa människor och allt ska liksom funka och man ska äta samma mat och sånt. Trots att det har varit väldigt jobbigt emellanåt har det varit så nyttigt. Gång på gång tvingas man ställas inför sin spegelbild och se hemska saker som har flytit upp till ytan (och då snackar vi inte typ dålig hy även fast detta också är ett resultat av extremt dåligt hyvatten i Malmö) utan mer att man har fått svälja sin stoltet och se sina fel och brister och jobba på dom. Man skulle kunna säga att teamarlivet är som en helgad version av Robinson.

17 augusti anländer 24 teamare till Robinsonön Ribbingebäck där tävlingar, snack, exotiska utflyckter i kanot, utmaningar både för kropp och själ och ande äger rum. Vi delas upp i olika väderstreck som alla har samma mål; att överleva på ön men som samtidigt ansvarar för olika områden. (Vi tävlar ju dock inte rent officiellt mot varandra). Dagarna avlöser varandra med mer eller mindre exotiska maträtter och efter ett tag kommer den mytomspunna jokern in för att röra om i grytan. Månader senare har lagen placerats ut i den mer moderniserade världen (där det till och med finns täckning till mobilen) och börjar ha sina ö-råd. Inte där vi röstar ut varandra utan mer tvingas ta kritik och beröm och påallvar börja interagera med de andra individerna i laget. Men till skillnad från Robinson älskar vi varandra som systrar och bröder och accepterar varandras olikheter. Vi behöver sällan utbrista "Varför springer Joel?" och "Vad sa Sara som fick Arash att åka till McDonalds"... Skönt...Men i natt har jag faktiskt fått erfara hur det är att drömma om sina teamarvänner. Hela natten drömde jag att hela NG 06/07 skulle sätta upp ett julspel och Arash hamnade i nån sorts livskris för han hade aldrig gjort nåt julspel förut och Joel var svinarg på Arash och Sara var arg på mej för att jag höll med Joel och Isak sprang på toa hela tiden och det var en stor cirkus. Men ganska kul...

Fick just höra att min mor råkade tappa en tårta i golvet och behöver mer ägg. Och eftersom jag känner minst för att åka och handla och eftersom jag är den enda som fortfarande inte har ducshat och sitter i pyjamas bad hon mej att åka till affären. Det är väl det som står näst på agendan antar jag. Annars har familjen Jonsson ganska bra koll på julen i år tror jag. Kanske kanske kommer Herr Julgran få komma in i vardagsrummet redan idag faktiskt.

Till alla er där ute önskar jag er riktigt härlig jul!