Att kommunisera med en dansk. Del 1

Ibland kan man liksom se sej själv i situationer som skulle passa bra in i en humoristisk film. Ett sånt tillfälle var det i söndags när jag gjorde helgen goda gärning, nämligen att vara med på den årliga höststädningen.

För en vecka sen damp det ner ett papper med den käcka rubriken "Dax för höststädning" i brevinkastet på Celsiusgatan. Den käcka rubriken följdes av den inte lika trevliga texten "du som inte deltar får betala 100 kr i straffavgift". Genast sjönk den mysiga "hej-vad-mysigt-vi-ska-ha-tillsammans-känslan" i bott. Slutraden "Men styrelsen bjuder på fika!" övertygade inte riktigt så mycket som jag tror styrelsen hade hoppats.Tydligen träffas alla grannar för en gemytlig stund ute på bakgården varje höst för att röja upp. Och jag tänkte att jag ska minsan vara den goda granne jag låtsas vara och deltaga. Göra ett gott intryck på dom som faktiskt inom de närmsta veckorna ska ta beslutet om jag får bo kvar i lägenheten helst enkel. Ja, du kan kalla det suck up, kort och gott jag ska inte hymla...

Så ut stövlade jag på söndag morgon och hälsade på diverse grannar. En norsk, två eller tre danska, en liten nervös dam, Stockholms-morsan som svor sådär som bara stockholmare kan göra och de andra i styrelsen som vara glada för hur många de kunde skicka straff-avgift till sen.
Uppgifterna började delas ut av en inflyttad tysk som nekade mej och den nervösa damen att både städa vinden och tvättstugan. Han tyckte att damen inte skulle bära så tungt så han satte en kratta i händerna på henne. Och jag blev ansvarig för att ställa i ordning och flytta och slänga gamla cyklar. "Snälla inte med dansken, snälla inte med dansken snälla inte med..." tänkte jag samtidigt som den danske mannen i sällskapet säger .......ja, jag förstod ju inte va han sa men jag fattade att han skulle va med mej alla fall...

Jag lyckades föra en konversation med den danske mannen i en timme utan att veta ett dyft vad vi hade prata om. Bra gjort! Ibland pratade vi om cyklarna vi flyttade så jag pratade på om luft i däcken och allt möjligt... När han prata sa jag mitt vanliga "jahhha! Åhhh! Jassså! Va kul! Jag det är klart, säger du det så..." och hoppades att jag skulle matcha in rätt tonfall... När allt var klart blev det dags för den utlovade fikan. Med en platsmugg earl grey i handen stod jag och socialiserade med ett mina grannar. Idylliskt, inte sant? Kände mej som ett UFO och tänkte "kan jag gå nu utan att dom tycker jag är otrevlig?" när mannen bredvid mej sa "jag måste gå in nu tack för idag", lämnade även jag min plats på den nykrattade gräsmattan (SÅÅÅ onödigt då alla löv på det stora trädet fortfarande inte rammlat av!) och kände att jag varit en god medborgare den dagen...

Kanske kommer det kännas gemytligare vid vårstädningen... Den som lever får se...