It's done!

Emma Jonsson har växt (vuxit?) som människa tror jag. I lördags gick jag och Sara helt sporadiskt (mitt nya ord) till Friskis och Svettis och började gymma. This is really something special if you knew me och idag var jag där igen och köpte ett gymkort. Till min glädje fick jag lite ungdomsrabatt så jag får träna hur mycket jag vill för 850 kr i tre månader vilket är great eftersom jag bara kommer bo kvar här i 3.5 månader. Känner mej så stolt och glad och lycklig att jag äntligen ska få bygga lite muskler och släppa lös lite endorfiner i min kropp. Skulle vilja tacka min pappa för att han alltid har tvingat mej och mutat mej och fullkomligt vart asjobbig när det kommer till att träna. Men det payar ju off sej nu så det ä ju gött! Måste bara fortsätta att berätta om mitt första gymbesök asså. Det var typ en tant på gymmet som kom kanske från Ryssland eller Polen eller så som liksom satt och tittade på mej och log när jag lyfte lite skrot (hahi) och sen så hamnade jag bredvid henne i en maskin som jag inte alls förstod hur man skulle göra med. Jag slet i spakar och tryckte på knappar och kikade och pillade men inte blev jag klokare för det. Det blev liksom som på en pinsam film när huvudpersonen börjar typ titta sej omkring och skratta lite lättsamt och nicka godkännande till alla andra som går förbi och bara önska att den gripande spaken kunde släppa så man slapp känna sej så dum...Efter ett tag fick vi ögonkontakt och jag var liksom trött på att hon bara satt och log fånigt åt mej så jag frågade "vet du hur man gör det här?" och hon kommer över till mej och säger (snarare skriker) "Nej nej nej, do kan inte ha tio kilo, de e alldeles for tongt, nej nej nej, gor inte so, du ska ha sjuan her och fem der" Tack ska du ha, jag tror inte att dom i Alaska hörde vad du sa... Men det är okej... Tanten ifråga tittade sedan på Sara och sa menande om mej "Hjälper do henne"? Jaja, jag är dålig men hur ska man bli bra om man inte är dålig först, ha?