snuttegull_789@crossnet.se

Japp ni läste rätt! Mycket att göra just nu...Dagarna spenderar vi framför datorn och lägger in medlemmar, svara på mail etc. Kvällarna spenderar vi i telefon för att uppdatera våra medlemmar. Det blir sjukt många samtal man ringer. "Hej jag heter Emma och ringer från Ny Generation. Det är så att vi uppdaterar vårt medlemsregister och tänkte höra om det går bra att jag rabblar dina uppgifter så säger du till om nåt inte stämmer? Bra! Långåkravägen 17 i Glimåkra, din email är snuttegull_789@crossnet.se?..." Men det är sånt som behöver göras. Förra veckan var Sara och jag ute på en härlig resa! Jag gjorde en underbar upptäckt nämligen de första vårblommorna och solen tittade fram. Asså jag blir så lycklig av solen. Euforiska floder av glädje bara sköljer in över min ande, själ och kropp. Ja jag vet att det kanske låter lite väl men jag vet inte hur jag ska beskriva det. Dessutom träffade vi massa härliga grupper och han med till och med fläskfilé i Växjö! Kan det bli bättre? Kolla förresten in den snygga Ball-Hallen i Strömsnäsbrk... Förlåt men det var faktiskt lite kul... Idag har vi spenderat en dag i Hässleholm vilken var trevligt men aningen kallare än förra veckan. Snart börjar mitt NG år dra sej mot sitt slut och ja... det är ju spännande. Jag har kommit på att jag även måste skaffa mej en hobby. Så jag kastar ut frågan till er kära läsare, vilken hobby ska jag satsa på? P.S Vill hälsa till en av min trognast läsare Sussie att jag uppskattar dej. Bara för att du är du D.S

Gå hem!

Tänkte inte skriva så mycket om denna turnén idag (kanske på freda) utan mer visa er med bilder. I morgon drar Sara och jag till Växjö och njuter av våren som har kommit hit till södra Sverige!

Allergisk reaktion!

Låt mej presentera dej för ett kvinnligt dilemma; det växer hår på benen som är oönskade av många kvinnor. Jag säger inte alla, men många, mej själv inräknad. Min kära kusin och jag har i en aktion tillsammans de senaste åren gått in för att utrota the litle suckers och börjat vaxa benen. Ja du hörde rätt. Denna smärtsamma (dock mindre smärtsam efter några gånger) metod ska enligt undersökningar utrota hårsäckarna och om man alltså håller på att bara vaxa och inte raka så kommer man en dag få uppleva synnerligen lite hår på benen. Worth a shot, absolutely så idag tyckte jag att det var dags igen för att chocka mina hårsäckar när dom trodda att jag hade gett upp. HA! Men till saken hör att jag precis innan varit på gymmet och svettats. Jag tänkte att för att bara behöva duscha en gång så vaxar jag och sen hoppas in i duschen. När jag hade tagit en del att vänster smalben fick jag kramp i höften och började lite på höger ben. Efter ett tag kände jag att det kliade nåt så förfärligt på väster benet. När jag tittar ner inser jag att min annars så ljusa vad har blivit röd och knottrig och svullen! Som att ha blivit bränd av en mannet. Efter ytterligare några minuter har jag ingen känsel i min hud på vänster ben och till min förskräckelse blir högerbenet bara mer och mer lik det andra. Eftersom jag trodde att mina dagar nog var räknade kastade jag mej in i duschen. Min teori om varför detta hände är följande: Vaxa aldrig benen med svett på dom! Nu är benen håriga fläckvis men dock ej röda. Jippie.

Idag bloggar jag om typ allt

Sitter här på kontoret och tittar ut i gråa Malmö. Det regnar och jag får panik. Seriöst. Jag blir deprimerad av väder. Men men. Ska gå och gymma idag och det är jag så glad för. Tänk egentligen vad mycket det finns att va glad för. Ett springband, tricepsmaskin, bicepsmaskin, ryggmaskin, magmaskin, rumpmaskin...you name it! Ne okej det kanske låter nördigt, vi byter ämne. Har ni hör den där historien om mannen som trodde han va en skåning fast det var han inte, han bara visste inte...ne okej... God mat idag. Köttfärs-bacon-purjolök-gryta med makaroner. Arash försöker göda mej och hävde på mer mat när jag redan var mätt och, nej "jag kunde inte alls avstå från att äta om jag hade velat" som några av er säkert tänkte.... Jag har hittat en ny hobby också, nämligen att gå in på affärers hemsidor och låtsas att jag ska köpa massa skor och blusar och klänningar och nya väskor... Idag har jag bakåtslickad hästsvans... Ingen höjdare men jag ska tvätta håret ikväll. Ikväll händer förutom mitt tvättande av hår en annan rolig grej nämligen LOST börjar JIPPIE! TVTVTVTVTVTV! Skulle vilja hälsa till min syrra just nu... Hon om nån förstår kärlek till tv i dom där stunderna man verkligen behöver dom. Hörrni, jag är inte på blogghumör idag... Ses nån annan gång!

Min spontana action

I torsdags fick jag bara nog! Så jag åkte hem. Det låter kanske värre än det var men vi hade inte så mycket kontorsarbete så jag tänkte överraska min familj och komma hem. Satte mej på tåget vid fem, vilket var ett under i sej eftersom alla tåg innan var inställda på grund av snöstrorm och liknande. Det är alltid lika stor chock för Sveriges tågtrafik varje gripande vinter när det kommer snö... Hemma var det en fröjd att återse mina päron och Syrran som precis kommit hem från Rom. Det blev en lång helg med kusinerna, kusinbarnet Valle och hans jakt efter godisskålen, shopping i Skövde, Melodifestival, familjegudstjänst, våfflor, jordgubbar i yoghurt, mys med Blomqvistarna, omsynad av cityshorts och prat om framtiden. En välbehövlig helg. Måste bara ta upp dagens i-landsproblem. Mina fötter är olika stora! Så när jag köpte skor i helgen passade den jättefint på vänster fot men var aningens liten på höger fot. Emma har haft för små skor förr och trampat ut dom så jag tänkte liksom att det blir ju inga problem. Men... jo! Efter några timmar när jag provade skorna igen insåg jag att det finns ingen chans i världen att jag ens skulle stå ut med att ha skorna på mej upp till stan... Jag skulle dööö, jag skulle om inte annat bokstavligt talat kunnat förstå sägningen "These shoes are KILLING me". Så idag gick jag och bytte till en storlek större. Men då blev den för stor på vänser fot. Det blev bra när jag hade en sula i den vänstar skon och inte i den högra men skorna såg liksom inte alls lika nätta och fina ut. Klumpfot. Har gymmat idag igen och denna gång fattade jag hur alla maskiner funkade. Ha! Hon går att lära!

It's done!

Emma Jonsson har växt (vuxit?) som människa tror jag. I lördags gick jag och Sara helt sporadiskt (mitt nya ord) till Friskis och Svettis och började gymma. This is really something special if you knew me och idag var jag där igen och köpte ett gymkort. Till min glädje fick jag lite ungdomsrabatt så jag får träna hur mycket jag vill för 850 kr i tre månader vilket är great eftersom jag bara kommer bo kvar här i 3.5 månader. Känner mej så stolt och glad och lycklig att jag äntligen ska få bygga lite muskler och släppa lös lite endorfiner i min kropp. Skulle vilja tacka min pappa för att han alltid har tvingat mej och mutat mej och fullkomligt vart asjobbig när det kommer till att träna. Men det payar ju off sej nu så det ä ju gött! Måste bara fortsätta att berätta om mitt första gymbesök asså. Det var typ en tant på gymmet som kom kanske från Ryssland eller Polen eller så som liksom satt och tittade på mej och log när jag lyfte lite skrot (hahi) och sen så hamnade jag bredvid henne i en maskin som jag inte alls förstod hur man skulle göra med. Jag slet i spakar och tryckte på knappar och kikade och pillade men inte blev jag klokare för det. Det blev liksom som på en pinsam film när huvudpersonen börjar typ titta sej omkring och skratta lite lättsamt och nicka godkännande till alla andra som går förbi och bara önska att den gripande spaken kunde släppa så man slapp känna sej så dum...Efter ett tag fick vi ögonkontakt och jag var liksom trött på att hon bara satt och log fånigt åt mej så jag frågade "vet du hur man gör det här?" och hon kommer över till mej och säger (snarare skriker) "Nej nej nej, do kan inte ha tio kilo, de e alldeles for tongt, nej nej nej, gor inte so, du ska ha sjuan her och fem der" Tack ska du ha, jag tror inte att dom i Alaska hörde vad du sa... Men det är okej... Tanten ifråga tittade sedan på Sara och sa menande om mej "Hjälper do henne"? Jaja, jag är dålig men hur ska man bli bra om man inte är dålig först, ha?

Jag är inte det minsta bitter

Tanken är inte att min blogg ska bli nåt sorts place för filmreviews eller så men jag bara måste få skriva lite om "The Holiday" som jag och Sara såg på Alla Hjärtans Dag i Helsingborg samtidigt som några sprängde ett 7 eleven i närheten. Anyways... Den var helt underbar och handlade om ja, kärlek. Jude Law asså man vill ju bara ta en tugga! Och för ovanlighetens skull var hans karaktär inte en idiot som man bara blir arg på och vill säga svin till utan en riktigt härlig ensamstående tvåbarnspappa som man bara vill gifta sej med! Kate Winslet älskar jag också och hennes karaktär var också helt underbar och hon var olyckligt kär och så får hon sitt hjärta krossat hela tiden och... Ja den slutar lyckligt och man får en sån där ropande känsla i kroppen att "allt kommer bli bra, livet är så härligt, vilken film asså den var ju helt underbar, tänkt när han sa så och hon svarade så och vad romantiskt, så ska min man också säga till mej....och så v-i-d-a-r-e..." Men sen kommer man ju på det där att jag har ju ingen sån där...vad heter nu igen?...pojkvän/man/span/kärleksobjekt call it whatever... Men jag är inte, jag upprepar; inte, bitter! Det är så skönt att va singel! Man kan sitta där och bara njuta av sin ensamhet och att det är tyst, att man inte har nån att pussa på eller köpa goda killparfymer till. Tänk vad mycket tid och pengar man sparar på att va singel. Va!

Men ja, ha en fortsatt trevlig kväll hörrni!

Bra film igår...

Jag vet att mitt inlägg i gårkväll kanske verkar lite väl deppigt men asså det är verkligen roligt att få mail. Långa mail, korta mail, glada eller allvarliga mail... jonemma@gmail.com bara så ni vet.

Söndagskvällen igår blev en riktig höjdare! Efter att ha avnjutit lite mat och lite heta diskussioner om... (ja det vanliga) så bestämde vi oss för att knalla ner till videomix och hyra Adam Sandlers nya film "Click", vilket visade sej vara värt pengarna. För omväxlingens skull var vi hemma hos oss och tittade på filmen och det var kul. Efter att Joel hade antytt att Sara hade ett dolt funktionshinder och Arash nästan strypte mej i sin kamp att bevisa sin manlighet stillade vi oss lite inför Herren och började titta på filmen. Den var verkligen jättebra!

Han, Adam Sandler, får en universell fjärrkontroll som han typ kan göra vad han vill med, spola fram tiden, spola tillbaka, pausa, höja och sänka volym osv. Detta är ju förståss bra om man har mycket på jobbet och inte hinner med barnen och så men eftersom att det var hög nivå på sensmoralen i filmen så visar det ju sej att även denna fantastiska fjärkontroll har en baksida. Stundvisa komentarer från teamet var t.ex. "Asså fy! Jag ska aldrig missa mina barns simtävlingar"- Arash och "Nej vad hemskt! Tänk att det finns familjer som har det så!"- Sara. Ja dessa två säger ja bara... Men Click är i alla fall ett hett filmtips, jag skrattade rätt ut några gånger och för att citera Gavin Degraw " That's really something special if you knew me..."

Idag väntar vi på att timmarna ska gå så att vi kan börja ringa som tokar senare idag. Joel och jag drar ju till Blekinge imorgon och sen på torsdag ska mina två numera britiska vänner komma och hälsa på mej vilket ska bli så grymmans kul! Sofia skrev i sitt mail "Är det något från England du vill att vi tar med oss"? Vad svarar men på det, det är såklart att man vill men vad? En man kanske?

Ursäkta!

Men varför mailar ingen mej??? Blir faktiskt ledsen...

Enough!

Så hette en film om misshandel som Jennifer Lopez gjorde för några år sen men som sagt, nog om det... Igår kväll hade vi en underbar fikastund med många av våra grupper i Malmö. Under dagen hade Joel och jag bakat paj, chokladbollar och kladdkaka och sen fixade vi tända ljus och mys pys. Det var en jättehärlig kväll och man fick sitta och berätta hur det var på sin skola (jag berättar mer än gärna om min egna skoltid:) ) och det känndes som att det verkligen gav nåt att ha träffen. Jag är för lat för att lägga upp mina egna bilder men det var ungefär så mysigt som främlingarna på bilden har det. Fast mer tända ljus och inte lika mycket svett. Men gemenskapen var ungefär den samma. I morgon väntar en till runda till Lund och nästa vecka ska jag och Joel till Blekinge. Jag har bokat in den resan idag och det gick snabbt och lätt utan större skråmor Skönt! Dessutom ska vi till Helsingborg nästa vecka och det ska också bli roligt. Dessutom igen ska vi till pastorn i Pingstkyrkan i Trelleborg nu på Lördag och käka mat och spela playstation. Han är en rolig prick den där. När vi sa "men kommer nåt ivägen för er så känn inte att ni har bokat upp er utan ring och säg att vi inte kan komma" svarade han "ja ja jag ringer om barnen blir spetälska"... Bra inställning... Vad händer mer... Jag ska äta fisk och turkisk yoghurt. På tal om turkisk yoghurt måste jag tacka min faster Maria som på Annandagen nu i julas bjöd på såm och frukt. Det var verkligen gott och det öppnade en nu kulinarisk väg för mej...Puss på dej! Men för att avsluta som jag inledde: Enough!

You've got a friend in me

If you haven't noticed it yet I'm writing in English today. The reason is a new friend of mine. Her name is Julie and I met her during our "leaderweekend" that we had a couple of days ago here in Malmö. Since then I've run ínto her a couple of times and last Saturday we had a conversation about blogging and she promised to visit my blog (which she already has) and I promised to write a post in English so that it would be easier for her to understand. Maybe I should tell you that she's from the states. You know where all the moviestars and rich people live (opps! prejudice). It's so cool to have an American friend! (It's always like this, I think it's so great to meet people from other countries because I have this really sick idea that all countries I haven't visit don't really exist because I haven't seen them with my own two eyes so it's always great when you meet "a living proof" haha) And as a blogger it's important to satisfy all your readers :) So what's going on here down south? Arash and Sara are gone (like Joel said "the parents are gone so we're having a party in the office") and Joel and I are trying to meet our groups nereby. You might think that we are lazy and all that but we're not. See, this morning we walked to a school to join them on one of their meetings and we left the apartment at 7.15 and walked for like half an hour (is that one word?) and it was, as usual, raining. On our way home we bought some ingridients for the pie that we are making later today. We've invited all our gruops in Malmö to a fika (such a swedish word but I really think we can promote it abroad) so that they can learn to know eachother and just have a good time. As I'm writing today I'm actually feeling frustation. It's not as easy as I remember it to write in English and it's making me sad. I really have to start using my English again... Maybe I can take a course or something? It's scary how you lose knowledge if you don't use it frequently. One year ago I was thinking in English just because I had an exam comming up and my friends and I spoke Englinsh in the cafeteria, in the library, during lessons and all the time! I constanly used new idiomatic exspressions that I heard just to get used to them, I watched BBC and looked up every word I encountered that I didn't know. But like Arash often says "It's time to stop talking and begin walking" so I might as well take my English book and dive into it now. I just want to dedicate this post (even though I haven't written anything of intrest) to my new friend Julie and if you read this I want you to know that I'm glad I met you and that I like you a lot! Something just hit me... It's almost February and I don't know what to do after the summer. Should I continue with New Generation? Is it better to begin studying but if that's the case what would I study? Maybe I can move to England and do something there or go to a bibleschool... Why isn't God keen on writing things with fire on walls in front of His children when they need answers? What will become of me...Anyway, Joel and I are having a siesta right now and next week we're going to vistit all our groups in Blekinge so we better start planing that trip.

Att kommunicera med män Del 3

Jag börjar så smått ana att det inte går faktiskt. Eller, jag börjar få en annan vinkling på problemet tror jag. För att vi kvinnor ska kunna börja tala med arten man måste mannen i sin tur ha ett intresse av att kommunicera med kvinnan. Män har ju ett visst problem med det kvinnliga uttrycket så att säga så vårt första steg blir alltså att få mannen intresserad av att tala med oss. För att hänvisa till mina tidigare upptäckter gäller det att inte tala för detaljerat och vara rak i sitt uttal. Lägg heller ingen vikt i vad mannen egentligen säger eftersom han bara blir arg när man försöker förstå vad han menar. När mannen inser att han talar med en kvinna som verkar förstå honom (trots att vi inte förstår ett dyft) blir han intresserad av vad kvinnan har har att säga och där! Där har vi den kontakt med det motsatta könet vi behöver för att bygga vidare på en kommunicerande relation.

Det är viktigt för kvinnan att inse sina egna och mannens begränsningar. Som Svenska och Norska. Vårt språk låter så klart och så rent och inte komplicerat alls medan männen uttrycker sej aningen, vad ska man säga, luddigare och med underliga tonlägen som gör det lite svårare, ja ibland helt omöjligt, att fatta poängen. Men när man väl är medveten om skillnaderna kan man acceptera olikheterna. Låt mej ta ett exempel: Jag, Arash och Joel satt härrom kvällen och spelade ett strategispel (som har med pengar att göra) och Joel utbrast helt plötsligt "Det går faktiskt bra för Emma den här gången". Saken är den att jag har vunnit 60% av alla gånger jag spelat och jag tyckte liksom att "faktiskt" och "den här gången" antydde att det skulle ha gått dåligt tidigare gånger så jag gjorde misstaget att utbrista "Bara den här gången?!" Suck! Den missförstådda mannen svarar "ÅHHH det där var en typiskt tjejig komentar 'bara den här gången'," Men ur-säk-hta mej då att jag är tjej och råkar tänka som en tjej.

För att inte fastna i onödiga dissusioner var jag tvungen att bara inse att jag la lite väl mycket vikt i vad han sa istället för att tänka "han är man och lägger ingen vikt i vad han säger". Å andra sidan kan jag ju tycka att hanen kunde ha sett min reaktion som en chans att lära sej några till bokstäver i det kvinnliga alfabetet. Det jag borde ha gjort istället i situationen som uppstod var att ha tagit meningen och skalat av den som en banan för att se vad mannen egentligen menade nämligen "det går faktiskt bra för Emma den här omgången". Ser ni skillnaden?

Skulle bara vilja tillängna dagens inlägg till Joel som i denna del blev lite utelämnad men han har nog redan glömt det, han är ju trors allt en, ja, man.

Back on track

Hej på er! Nu är On the Road avklarat och även en underbar SSS helg. Alltså Skolan Staden Sverige helg som vi kallar våra ledarhelger för. Det har varit så grymt kul att fått ha träffat alla dessa underbara människorna! Skolkonserterna har varit ljuvliga och nu är jag så trött som jag aldrig varit förut men glad och lycklig. Denna veckan har jag växt som människa och utvecklats och det känns så bra. Har också varit grymt kul att få träffa konsertteamet igen. Det har skrattats många skratt och skämtats och kramats och allt möjligt bland oss allihopa och det har varit en underbar stämmning. Ni kanske hör att jag låter lite väl euforisk men ja... jag känner mej euforisk. Nu ska det bli spännande att höra vad alla ungdommar kommer göra ute på sina skolor. Det kommer bli en så bra vår denna våren...

Skriver mer nån dag då jag är mer vid mitt sinnes fulla bruk.

The answer is blowing in the wind

Ja nu har orkanen kommit till södra sverige. Det blåser väldigt mycket nu faktiskt. Känns ju verkligen jättebra att vi ska ut och köra i detta vädret. Varför är det alltid så att så fort jag är jättenervös inför någonting så blir det alltid jättemycket värre av t.ex. trafikgrejer. Jag är en såndär människa som tycker att man ska ta det väldigt försiktigt när man är ute och kör, köra lagligt och så. Och om det är så att man varnar för att åka ut idetta vädret så ska man liksom ha den mentaliteten att resan kanske inte kan genomföras precis då man hade tänkt eller på samma sätt som man tänkt.

I alla fall, med orkan eller inte, börjar On the Road idag. Nu är det dags asså och det ska på ett sätt bli väldigt skönt att sätta igång. Jess box... Vi kommer vara borta nu några dagar och nästa helg har vi ju en ledarhelg. Den ska bli grymt intressant och grymt kul! Att få "skämma bort" alla våra unga ledare och få lära känna dem lite bättre och så.

Idag vill jag hälsa till min underbara familj som jag saknar otroligt mycket.

Soon on the road!

Samtalen är ringda, lokalerna är fixade, programmmet är spikat och talarna börjar förbereda sej. Snart är vi på väg! Eller som det så käckt heter på engelska; on the road! Det första glädjande beskedet är att den första paniken i mitt inre börjar lägga sej. Till och med tror jag att det nånstans inom mej börjar bryta fram...bryta fram...kanske ...jag vet inte...förväntan... förväntan sa jag... jag sa FÖRVÄNTAN ! Jag tror jag börjar se fram emot det. Jag börjar lukta mej till utmaningar och tror att jag är sugen på att än en gång ge mej i kast med en ja...utmaning. Då kan jag säga när jag blir intevjuad i en en eller annan tidning " Jo det är ju så att jag gjorde det här projektet för att jag såg det som en utmaning, för jag, Emma Jonsson, gillar utmaningar"...

Idag är det fredag och en liten melodi dyker upp i mitt huvud "På torsdag äts det ärtsoppa på lördag är det fest, men fredag är ändå den dagen som känns bäst, kyckling på fredag det gillar jag mest, kyckling på freda: det enda jag vill ha, kyckling på fredag då mår jag riktigt bra, kyckling på fredag: vad var det jag sa, jag vill ha fredag idag." Och det nästan läskiga är att: VI HAR ÄTIT KYCKLING IDAG! Kan du tänka dej! Som om det vore Guds plan eller nåt att vi skulle äta kyckling idag?! Tokigt...

Fredag är nästan alltid min favoritdag. Det vilar liksom en frid över fredagar. Imorgon är det helg men jag måste ändå fixa lite grejer inför nästa vecka. Vi har kommit på så många lustiga små roliga och finurliga grejer till vår ledarkonferens nästa vecka som måste tas omhand.

I kväll blir det lite spel i form av "Speculation" (hett speltips) och mysipys med apelsiner.

ha!

this website has been hacked.. every person who visit it will get a monster virus in their computer.

so be it.. / Darth Wader

Nybörjare på rinken igen?

Hej på er. Nu ska jag börja blogga igen. Äntligen. Tanken var liksom att jag skulle gjort det under jul också men det liksom just inget av det där med bloggeriet då. Kom ner till Malmö i måndags morse efter att ha avnjutit en 4 timmars bilresa med min älskade pappa. Det var ju en del att packa upp också så det tog väl sin lilla tid. De resterande 75% av mitt team kom inte ner förrän på tisdag så vid lunch igår fick jag återse dom allihopa. Det är ganska så mycket att göra nu, vi ska ju ut på turné nästa vecka: MAGSÅR! säger jag bara. Men det ordnar sej alltid, det är bara att göra det, men jag är ju som jag är och förstorar allting så... Jag är nog lite magsårsaktig när jag ska göra saker jag aldrig gjort förut.

Som när jag var 6 år och skulle åka skridskor för första gången. Pappa hade köpt ett par fina nya "tjejskridskor" och packat ner dom med en fin röd jaffa-hjälm i en gul-svart-randig väska och kört mej till lekis. När grindarna stängdes bakom mej och pappa skulle åka gjorde jag värsta dramaqueen grejen och sprang efter pappa och rasslade i grinden som jag inte visste hur man öppnade och stortjöt som bara jag kan. Åka skridskor liksom! Nu ska jag vara ansvarig för en dag på On the Road och prata och dona på scenen och det enda som skiljer denna dramaqueen reaktion från den när jag var 6 är att jag nu kan öppna grinden. Men när dagen var slut och jag hade provat att stå på de gripande skridskorna tyckte jag att det var rätt kul. Och idag kan jag till och med åka baklänges! HA! Så vi får väl se vad jag bloggar om en vecka eller två framåt.

Mina teampartnes är sej ganska så lika. Joel har idag sagt saker som "Jag måste ju ofta dra ner på min karisma när jag träffar folk" och Arash har rent spontant skrivit en dikt innehållande frasen "Livet utan Gud är som när en häst kastar sej ut för att flyga och upptäcker att den inte har vingar, utan Gud är jag ledsen". Sara har räser (racer) -planerat en teamresa till Örkelljunga som bara hon kan och ja...det mesta är sej likt. Det enda jag önskar mej nu är mammas fläskfilé med limesås och basmatiris...Ahhhh...

Jag vill bara säga ett stort grattis i efterskott till Maja som fyllde 27 år igår! Och ja, det är ett litet kalkonhjärta på bilden...

Guldglims och glams från julen

Mina godingar Valdemar Torsten Bertil & Noah Bo Arne
Hampus & Jag på nyår
Kosinerna de första sekunderna av 2007
Jossan & Evis (back from Spain!)
Jag och pappsen innan julklappsutdelningen...
Elina och pappsen på julafton

Vad har hänt i jul?

Jag antar att det är vad alla ni nu frågare er eftersom jag inte varit närvarande på min blogg de senaste dagarna. Jo efter att vi invigt skinkan på kvällen den 23 december och kontaterat att den var saftig och god gick vi och la oss utan att ha vunnit en bil på bingolottos uppesittarkväll i år igen. Julafton kom och gick med mys och pys. Morfar och Eva dök upp vid ett tiden och vi njöt av julmaten (fast jag äter mest skinka och smörgås med lite omelett vid sidan av) och älskade Kalle dök som vanligt upp i rutan kl 15.00. När tomtarnas julverkstad hade varit gick morfar och la sej för att sova och för ett tag var det bara jag och Eva som var vakna. Det är konstigt hur mycket jag älskar Kalle... Vad vore julen utan Disney?

Nyheten för jonssonfamiljens julfirande i år var att vi befriade morfar från bördan att dela ut julklappar. Tänk dej en "tomte" (vi har liksom inte tomte) som delar ut julklappar bara för att få det överstökat, inte så kul.. Därför delade pappa ut klapparna och det tog sin lilla tid efter det kom överraskningen numero dos; Elina och jag fick inget spel! Var försvinner alla traditioner? Så vi fick helt enkelt göra andra saker såsom äta gröt (fast jag skulle aldrig äta gröt), prova kläder, titta lite på tv och slutligen tog vi en liten promenad innan vi knoppade. Du kanske undrar vad Emma fick i julklapp?

Hugo Boss parfymen "Femme" (uttalas famm)
Snö of Sweden halsband
En tröja
En vattenkokare från OBH Nordica
Matteböcker från min mattelärare
En bok (Confession of St Patrick)
Ny handväska och lite annat

På annandagen kom släkten på pappas sida och vi åt kalkon, såg på film, lekte den berömda julklappsleken och mådde gott. Som vanligt började vi bråka när vi spelade Jeopardy men det gick över ganska fort. Maja och Tomas och deras lilla knodd (noah) är ju hemma från Indien nu och dom stannade länge. Vi tittade på "Sagan om Konungens återkomst" ch dessa filmen förtjänar ett blogginlägg helt om sej själva.

Man kan säga att julen har varit grymt skön och jag träffar så många av mina gamla vänner och bara njuter av att få vara hemma lite. Imorgon ska jag inventera och det ser jag fram emot!

Teamarlivet vs. Expedition Robinson

Jess box! I tisdags förmiddag begav sej tre glada tjejer vid namn Emma, Anna och Lina på väg till Västergötland och Falköping (utom Anna som skulle till Vårgårda). Det var nämligen så att den första terminen som teamare på Ny Generation var slut och vi var redo för lite jullov. Denna terminen har varit minst sagt spännande och speciell. Och jag har levt mina första månader utanför skolans murar och börjat få känna på själva livet; spä-nnan-de!

Det är ju lite konstigt får man väl säga att kastas in i ett teamarliv och med människor man inte vet vilka de var (förutom "Arash i bibeln" HAHA) och så förväntas man jobba med dessa människor och allt ska liksom funka och man ska äta samma mat och sånt. Trots att det har varit väldigt jobbigt emellanåt har det varit så nyttigt. Gång på gång tvingas man ställas inför sin spegelbild och se hemska saker som har flytit upp till ytan (och då snackar vi inte typ dålig hy även fast detta också är ett resultat av extremt dåligt hyvatten i Malmö) utan mer att man har fått svälja sin stoltet och se sina fel och brister och jobba på dom. Man skulle kunna säga att teamarlivet är som en helgad version av Robinson.

17 augusti anländer 24 teamare till Robinsonön Ribbingebäck där tävlingar, snack, exotiska utflyckter i kanot, utmaningar både för kropp och själ och ande äger rum. Vi delas upp i olika väderstreck som alla har samma mål; att överleva på ön men som samtidigt ansvarar för olika områden. (Vi tävlar ju dock inte rent officiellt mot varandra). Dagarna avlöser varandra med mer eller mindre exotiska maträtter och efter ett tag kommer den mytomspunna jokern in för att röra om i grytan. Månader senare har lagen placerats ut i den mer moderniserade världen (där det till och med finns täckning till mobilen) och börjar ha sina ö-råd. Inte där vi röstar ut varandra utan mer tvingas ta kritik och beröm och påallvar börja interagera med de andra individerna i laget. Men till skillnad från Robinson älskar vi varandra som systrar och bröder och accepterar varandras olikheter. Vi behöver sällan utbrista "Varför springer Joel?" och "Vad sa Sara som fick Arash att åka till McDonalds"... Skönt...Men i natt har jag faktiskt fått erfara hur det är att drömma om sina teamarvänner. Hela natten drömde jag att hela NG 06/07 skulle sätta upp ett julspel och Arash hamnade i nån sorts livskris för han hade aldrig gjort nåt julspel förut och Joel var svinarg på Arash och Sara var arg på mej för att jag höll med Joel och Isak sprang på toa hela tiden och det var en stor cirkus. Men ganska kul...

Fick just höra att min mor råkade tappa en tårta i golvet och behöver mer ägg. Och eftersom jag känner minst för att åka och handla och eftersom jag är den enda som fortfarande inte har ducshat och sitter i pyjamas bad hon mej att åka till affären. Det är väl det som står näst på agendan antar jag. Annars har familjen Jonsson ganska bra koll på julen i år tror jag. Kanske kanske kommer Herr Julgran få komma in i vardagsrummet redan idag faktiskt.

Till alla er där ute önskar jag er riktigt härlig jul!