You've got a friend in me

If you haven't noticed it yet I'm writing in English today. The reason is a new friend of mine. Her name is Julie and I met her during our "leaderweekend" that we had a couple of days ago here in Malmö. Since then I've run ínto her a couple of times and last Saturday we had a conversation about blogging and she promised to visit my blog (which she already has) and I promised to write a post in English so that it would be easier for her to understand. Maybe I should tell you that she's from the states. You know where all the moviestars and rich people live (opps! prejudice). It's so cool to have an American friend! (It's always like this, I think it's so great to meet people from other countries because I have this really sick idea that all countries I haven't visit don't really exist because I haven't seen them with my own two eyes so it's always great when you meet "a living proof" haha) And as a blogger it's important to satisfy all your readers :) So what's going on here down south? Arash and Sara are gone (like Joel said "the parents are gone so we're having a party in the office") and Joel and I are trying to meet our groups nereby. You might think that we are lazy and all that but we're not. See, this morning we walked to a school to join them on one of their meetings and we left the apartment at 7.15 and walked for like half an hour (is that one word?) and it was, as usual, raining. On our way home we bought some ingridients for the pie that we are making later today. We've invited all our gruops in Malmö to a fika (such a swedish word but I really think we can promote it abroad) so that they can learn to know eachother and just have a good time. As I'm writing today I'm actually feeling frustation. It's not as easy as I remember it to write in English and it's making me sad. I really have to start using my English again... Maybe I can take a course or something? It's scary how you lose knowledge if you don't use it frequently. One year ago I was thinking in English just because I had an exam comming up and my friends and I spoke Englinsh in the cafeteria, in the library, during lessons and all the time! I constanly used new idiomatic exspressions that I heard just to get used to them, I watched BBC and looked up every word I encountered that I didn't know. But like Arash often says "It's time to stop talking and begin walking" so I might as well take my English book and dive into it now. I just want to dedicate this post (even though I haven't written anything of intrest) to my new friend Julie and if you read this I want you to know that I'm glad I met you and that I like you a lot! Something just hit me... It's almost February and I don't know what to do after the summer. Should I continue with New Generation? Is it better to begin studying but if that's the case what would I study? Maybe I can move to England and do something there or go to a bibleschool... Why isn't God keen on writing things with fire on walls in front of His children when they need answers? What will become of me...Anyway, Joel and I are having a siesta right now and next week we're going to vistit all our groups in Blekinge so we better start planing that trip.

Att kommunicera med män Del 3

Jag börjar så smått ana att det inte går faktiskt. Eller, jag börjar få en annan vinkling på problemet tror jag. För att vi kvinnor ska kunna börja tala med arten man måste mannen i sin tur ha ett intresse av att kommunicera med kvinnan. Män har ju ett visst problem med det kvinnliga uttrycket så att säga så vårt första steg blir alltså att få mannen intresserad av att tala med oss. För att hänvisa till mina tidigare upptäckter gäller det att inte tala för detaljerat och vara rak i sitt uttal. Lägg heller ingen vikt i vad mannen egentligen säger eftersom han bara blir arg när man försöker förstå vad han menar. När mannen inser att han talar med en kvinna som verkar förstå honom (trots att vi inte förstår ett dyft) blir han intresserad av vad kvinnan har har att säga och där! Där har vi den kontakt med det motsatta könet vi behöver för att bygga vidare på en kommunicerande relation.

Det är viktigt för kvinnan att inse sina egna och mannens begränsningar. Som Svenska och Norska. Vårt språk låter så klart och så rent och inte komplicerat alls medan männen uttrycker sej aningen, vad ska man säga, luddigare och med underliga tonlägen som gör det lite svårare, ja ibland helt omöjligt, att fatta poängen. Men när man väl är medveten om skillnaderna kan man acceptera olikheterna. Låt mej ta ett exempel: Jag, Arash och Joel satt härrom kvällen och spelade ett strategispel (som har med pengar att göra) och Joel utbrast helt plötsligt "Det går faktiskt bra för Emma den här gången". Saken är den att jag har vunnit 60% av alla gånger jag spelat och jag tyckte liksom att "faktiskt" och "den här gången" antydde att det skulle ha gått dåligt tidigare gånger så jag gjorde misstaget att utbrista "Bara den här gången?!" Suck! Den missförstådda mannen svarar "ÅHHH det där var en typiskt tjejig komentar 'bara den här gången'," Men ur-säk-hta mej då att jag är tjej och råkar tänka som en tjej.

För att inte fastna i onödiga dissusioner var jag tvungen att bara inse att jag la lite väl mycket vikt i vad han sa istället för att tänka "han är man och lägger ingen vikt i vad han säger". Å andra sidan kan jag ju tycka att hanen kunde ha sett min reaktion som en chans att lära sej några till bokstäver i det kvinnliga alfabetet. Det jag borde ha gjort istället i situationen som uppstod var att ha tagit meningen och skalat av den som en banan för att se vad mannen egentligen menade nämligen "det går faktiskt bra för Emma den här omgången". Ser ni skillnaden?

Skulle bara vilja tillängna dagens inlägg till Joel som i denna del blev lite utelämnad men han har nog redan glömt det, han är ju trors allt en, ja, man.

Back on track

Hej på er! Nu är On the Road avklarat och även en underbar SSS helg. Alltså Skolan Staden Sverige helg som vi kallar våra ledarhelger för. Det har varit så grymt kul att fått ha träffat alla dessa underbara människorna! Skolkonserterna har varit ljuvliga och nu är jag så trött som jag aldrig varit förut men glad och lycklig. Denna veckan har jag växt som människa och utvecklats och det känns så bra. Har också varit grymt kul att få träffa konsertteamet igen. Det har skrattats många skratt och skämtats och kramats och allt möjligt bland oss allihopa och det har varit en underbar stämmning. Ni kanske hör att jag låter lite väl euforisk men ja... jag känner mej euforisk. Nu ska det bli spännande att höra vad alla ungdommar kommer göra ute på sina skolor. Det kommer bli en så bra vår denna våren...

Skriver mer nån dag då jag är mer vid mitt sinnes fulla bruk.

The answer is blowing in the wind

Ja nu har orkanen kommit till södra sverige. Det blåser väldigt mycket nu faktiskt. Känns ju verkligen jättebra att vi ska ut och köra i detta vädret. Varför är det alltid så att så fort jag är jättenervös inför någonting så blir det alltid jättemycket värre av t.ex. trafikgrejer. Jag är en såndär människa som tycker att man ska ta det väldigt försiktigt när man är ute och kör, köra lagligt och så. Och om det är så att man varnar för att åka ut idetta vädret så ska man liksom ha den mentaliteten att resan kanske inte kan genomföras precis då man hade tänkt eller på samma sätt som man tänkt.

I alla fall, med orkan eller inte, börjar On the Road idag. Nu är det dags asså och det ska på ett sätt bli väldigt skönt att sätta igång. Jess box... Vi kommer vara borta nu några dagar och nästa helg har vi ju en ledarhelg. Den ska bli grymt intressant och grymt kul! Att få "skämma bort" alla våra unga ledare och få lära känna dem lite bättre och så.

Idag vill jag hälsa till min underbara familj som jag saknar otroligt mycket.

Soon on the road!

Samtalen är ringda, lokalerna är fixade, programmmet är spikat och talarna börjar förbereda sej. Snart är vi på väg! Eller som det så käckt heter på engelska; on the road! Det första glädjande beskedet är att den första paniken i mitt inre börjar lägga sej. Till och med tror jag att det nånstans inom mej börjar bryta fram...bryta fram...kanske ...jag vet inte...förväntan... förväntan sa jag... jag sa FÖRVÄNTAN ! Jag tror jag börjar se fram emot det. Jag börjar lukta mej till utmaningar och tror att jag är sugen på att än en gång ge mej i kast med en ja...utmaning. Då kan jag säga när jag blir intevjuad i en en eller annan tidning " Jo det är ju så att jag gjorde det här projektet för att jag såg det som en utmaning, för jag, Emma Jonsson, gillar utmaningar"...

Idag är det fredag och en liten melodi dyker upp i mitt huvud "På torsdag äts det ärtsoppa på lördag är det fest, men fredag är ändå den dagen som känns bäst, kyckling på fredag det gillar jag mest, kyckling på freda: det enda jag vill ha, kyckling på fredag då mår jag riktigt bra, kyckling på fredag: vad var det jag sa, jag vill ha fredag idag." Och det nästan läskiga är att: VI HAR ÄTIT KYCKLING IDAG! Kan du tänka dej! Som om det vore Guds plan eller nåt att vi skulle äta kyckling idag?! Tokigt...

Fredag är nästan alltid min favoritdag. Det vilar liksom en frid över fredagar. Imorgon är det helg men jag måste ändå fixa lite grejer inför nästa vecka. Vi har kommit på så många lustiga små roliga och finurliga grejer till vår ledarkonferens nästa vecka som måste tas omhand.

I kväll blir det lite spel i form av "Speculation" (hett speltips) och mysipys med apelsiner.

ha!

this website has been hacked.. every person who visit it will get a monster virus in their computer.

so be it.. / Darth Wader

Nybörjare på rinken igen?

Hej på er. Nu ska jag börja blogga igen. Äntligen. Tanken var liksom att jag skulle gjort det under jul också men det liksom just inget av det där med bloggeriet då. Kom ner till Malmö i måndags morse efter att ha avnjutit en 4 timmars bilresa med min älskade pappa. Det var ju en del att packa upp också så det tog väl sin lilla tid. De resterande 75% av mitt team kom inte ner förrän på tisdag så vid lunch igår fick jag återse dom allihopa. Det är ganska så mycket att göra nu, vi ska ju ut på turné nästa vecka: MAGSÅR! säger jag bara. Men det ordnar sej alltid, det är bara att göra det, men jag är ju som jag är och förstorar allting så... Jag är nog lite magsårsaktig när jag ska göra saker jag aldrig gjort förut.

Som när jag var 6 år och skulle åka skridskor för första gången. Pappa hade köpt ett par fina nya "tjejskridskor" och packat ner dom med en fin röd jaffa-hjälm i en gul-svart-randig väska och kört mej till lekis. När grindarna stängdes bakom mej och pappa skulle åka gjorde jag värsta dramaqueen grejen och sprang efter pappa och rasslade i grinden som jag inte visste hur man öppnade och stortjöt som bara jag kan. Åka skridskor liksom! Nu ska jag vara ansvarig för en dag på On the Road och prata och dona på scenen och det enda som skiljer denna dramaqueen reaktion från den när jag var 6 är att jag nu kan öppna grinden. Men när dagen var slut och jag hade provat att stå på de gripande skridskorna tyckte jag att det var rätt kul. Och idag kan jag till och med åka baklänges! HA! Så vi får väl se vad jag bloggar om en vecka eller två framåt.

Mina teampartnes är sej ganska så lika. Joel har idag sagt saker som "Jag måste ju ofta dra ner på min karisma när jag träffar folk" och Arash har rent spontant skrivit en dikt innehållande frasen "Livet utan Gud är som när en häst kastar sej ut för att flyga och upptäcker att den inte har vingar, utan Gud är jag ledsen". Sara har räser (racer) -planerat en teamresa till Örkelljunga som bara hon kan och ja...det mesta är sej likt. Det enda jag önskar mej nu är mammas fläskfilé med limesås och basmatiris...Ahhhh...

Jag vill bara säga ett stort grattis i efterskott till Maja som fyllde 27 år igår! Och ja, det är ett litet kalkonhjärta på bilden...

Guldglims och glams från julen

Mina godingar Valdemar Torsten Bertil & Noah Bo Arne
Hampus & Jag på nyår
Kosinerna de första sekunderna av 2007
Jossan & Evis (back from Spain!)
Jag och pappsen innan julklappsutdelningen...
Elina och pappsen på julafton

Vad har hänt i jul?

Jag antar att det är vad alla ni nu frågare er eftersom jag inte varit närvarande på min blogg de senaste dagarna. Jo efter att vi invigt skinkan på kvällen den 23 december och kontaterat att den var saftig och god gick vi och la oss utan att ha vunnit en bil på bingolottos uppesittarkväll i år igen. Julafton kom och gick med mys och pys. Morfar och Eva dök upp vid ett tiden och vi njöt av julmaten (fast jag äter mest skinka och smörgås med lite omelett vid sidan av) och älskade Kalle dök som vanligt upp i rutan kl 15.00. När tomtarnas julverkstad hade varit gick morfar och la sej för att sova och för ett tag var det bara jag och Eva som var vakna. Det är konstigt hur mycket jag älskar Kalle... Vad vore julen utan Disney?

Nyheten för jonssonfamiljens julfirande i år var att vi befriade morfar från bördan att dela ut julklappar. Tänk dej en "tomte" (vi har liksom inte tomte) som delar ut julklappar bara för att få det överstökat, inte så kul.. Därför delade pappa ut klapparna och det tog sin lilla tid efter det kom överraskningen numero dos; Elina och jag fick inget spel! Var försvinner alla traditioner? Så vi fick helt enkelt göra andra saker såsom äta gröt (fast jag skulle aldrig äta gröt), prova kläder, titta lite på tv och slutligen tog vi en liten promenad innan vi knoppade. Du kanske undrar vad Emma fick i julklapp?

Hugo Boss parfymen "Femme" (uttalas famm)
Snö of Sweden halsband
En tröja
En vattenkokare från OBH Nordica
Matteböcker från min mattelärare
En bok (Confession of St Patrick)
Ny handväska och lite annat

På annandagen kom släkten på pappas sida och vi åt kalkon, såg på film, lekte den berömda julklappsleken och mådde gott. Som vanligt började vi bråka när vi spelade Jeopardy men det gick över ganska fort. Maja och Tomas och deras lilla knodd (noah) är ju hemma från Indien nu och dom stannade länge. Vi tittade på "Sagan om Konungens återkomst" ch dessa filmen förtjänar ett blogginlägg helt om sej själva.

Man kan säga att julen har varit grymt skön och jag träffar så många av mina gamla vänner och bara njuter av att få vara hemma lite. Imorgon ska jag inventera och det ser jag fram emot!

Teamarlivet vs. Expedition Robinson

Jess box! I tisdags förmiddag begav sej tre glada tjejer vid namn Emma, Anna och Lina på väg till Västergötland och Falköping (utom Anna som skulle till Vårgårda). Det var nämligen så att den första terminen som teamare på Ny Generation var slut och vi var redo för lite jullov. Denna terminen har varit minst sagt spännande och speciell. Och jag har levt mina första månader utanför skolans murar och börjat få känna på själva livet; spä-nnan-de!

Det är ju lite konstigt får man väl säga att kastas in i ett teamarliv och med människor man inte vet vilka de var (förutom "Arash i bibeln" HAHA) och så förväntas man jobba med dessa människor och allt ska liksom funka och man ska äta samma mat och sånt. Trots att det har varit väldigt jobbigt emellanåt har det varit så nyttigt. Gång på gång tvingas man ställas inför sin spegelbild och se hemska saker som har flytit upp till ytan (och då snackar vi inte typ dålig hy även fast detta också är ett resultat av extremt dåligt hyvatten i Malmö) utan mer att man har fått svälja sin stoltet och se sina fel och brister och jobba på dom. Man skulle kunna säga att teamarlivet är som en helgad version av Robinson.

17 augusti anländer 24 teamare till Robinsonön Ribbingebäck där tävlingar, snack, exotiska utflyckter i kanot, utmaningar både för kropp och själ och ande äger rum. Vi delas upp i olika väderstreck som alla har samma mål; att överleva på ön men som samtidigt ansvarar för olika områden. (Vi tävlar ju dock inte rent officiellt mot varandra). Dagarna avlöser varandra med mer eller mindre exotiska maträtter och efter ett tag kommer den mytomspunna jokern in för att röra om i grytan. Månader senare har lagen placerats ut i den mer moderniserade världen (där det till och med finns täckning till mobilen) och börjar ha sina ö-råd. Inte där vi röstar ut varandra utan mer tvingas ta kritik och beröm och påallvar börja interagera med de andra individerna i laget. Men till skillnad från Robinson älskar vi varandra som systrar och bröder och accepterar varandras olikheter. Vi behöver sällan utbrista "Varför springer Joel?" och "Vad sa Sara som fick Arash att åka till McDonalds"... Skönt...Men i natt har jag faktiskt fått erfara hur det är att drömma om sina teamarvänner. Hela natten drömde jag att hela NG 06/07 skulle sätta upp ett julspel och Arash hamnade i nån sorts livskris för han hade aldrig gjort nåt julspel förut och Joel var svinarg på Arash och Sara var arg på mej för att jag höll med Joel och Isak sprang på toa hela tiden och det var en stor cirkus. Men ganska kul...

Fick just höra att min mor råkade tappa en tårta i golvet och behöver mer ägg. Och eftersom jag känner minst för att åka och handla och eftersom jag är den enda som fortfarande inte har ducshat och sitter i pyjamas bad hon mej att åka till affären. Det är väl det som står näst på agendan antar jag. Annars har familjen Jonsson ganska bra koll på julen i år tror jag. Kanske kanske kommer Herr Julgran få komma in i vardagsrummet redan idag faktiskt.

Till alla er där ute önskar jag er riktigt härlig jul!

Ang. gårdagens inlägg

Vid halv tio igår kväll lokal tid fick jag ett argt samtal från en mamma som gastade "DUMMA UNGE" i mitt öra när jag svarade. Hon var väldigt stött över min antydan att jag skulle dö i gårdagens inlägg. Dessa "uppgifter dementeras härmed och jag vill bara säga förlåt mamma.

Skön tjej

Inom NG är väldigt många människor sköööna. Ni förstår vad jag menar när jag säger skön person. Men min fråga till allmänheten idag är: Hur exakt är man när man är skön? Så där skön så alla bara säger med ett sånt där leende "Asså du ä ju så sköööön asså"...

Imorgon drar vi till Uppsala på julavslutning och det ska bli skööönt (förstå va ja menar) och träffa alla sköna människor... Så nästa gång jag bloggar är jag hemma i Falköping eller hemma i himmlen beroende på om Herren låter mej leva eller inte. De senaste dagarna har jag varit lite seg med allt arbete med On the Road och allt. Men jag ska jobba lite på vägen imorgon och om jag inte hinner klart då så fortsätter jag väl hemma... Men om jag sammarfattar denna höst så har det varit en spännande och utvecklande höst. Jag kan inte fatta att jag faktiskt har flyttat hemmifrån och har bott i en storstad i 4 månader. Jag är ganska ball (hellre ball än skön)... Men ialla fall så vill jag bara från Malmö önska en god jul och ett riktigt gott nytt år...

Glöm ej skänka pengar på www.live8live.com och make poverty history and make promises happen!

Disney on Ice

Idag är det en Herrens söndag och Sara och jag har precis kommit hem från kyrkan. Det blev Europaporten idag eftersom barnen skulle göra en julmusikal... Den var hur mysig som helst, ja, jag blev till och med lite rörd emellanåt. Nu är det verkligen snart jul och alla paket är färdighandlade. Eller rättare sagt, nu har jag inga pengar kvar att handla för så nu måste jag helt enkelt vara klar med inköpen. Igår hade jag en dag för mina julkort. Temat för iår är hjärtan tror jag och jag gjorde julkort hela dagen och bara njöt. Vi får väl se om det dimper ner nåt kort hos alla er därute. Själv känner jag mej iallafall nöjd och glad och julig. "Christmasy". Malmö har vi i teamet utsett till världens bästa julstad (vi har ju trots allt inte varit i New York eller London) och här kommer mer bilder från vår lilla skridskotur. När mamma såg dessa bilder messa hon mej och skrev "Disney on ice?" vilket resulterade i att jag blev helt överlycklig för jag trodde att hon och pappa efter kanske 6 års tjat om att "kan vi inte åka på Disney on Ice i år" hade insett hur viktigt det var för mej och beställt biljetter. Men när jag svarade "JAAA Äntligen!" skicka hon tillbaka "Nej! Ja menar era bilder!". Buuuuuhuuuu..... Föresten har min vän Gabbe tagit körkort och till det säger jag GRATTIS! Gabbe, om jag inte hinner innan du drar får du en påse salmiak som välkommen hem present. Med dessa ord vill jag bara önska alla där ute en härlig andra advent och att ni kommer ihåg att njuta nu lika mycket innan jul som under julhelgen...

Dear Santa Claus

"Dear Santa Claus, Jag önskar mig ett farligt djur i julklapp. Till exempel en hummer" Safor, Slovenien

"Dear Santa, Jag önska att farfar ska få nya tänder till jul, så att han kan äta kött tillsammans med oss." Cora, Belgien

"Dear Santa Claus, Jag önskar mig norska kronor i julklapp." Morita, Japan

"Til Julenissen, Jag önskar mig leksaker som låter, saker på bordet som går sönder när de ramlar ner på golvet och Spindelmannenhandskar som skjuter ut spindelväv och slem." Petter, Norge

"Querido Papá Nöel, Större bröst, större bröst, större bröst. Men inte muggar!" Carolina, Spanien"

"Hej Tomten! Det är jag! Jag önskar mig många fler nallar. Vet du vad? Mamma säger att jag har 100 nallar men jag har bara 40!" Julia, Sverige

Ja här ser ni några av de önskningar som har stigit till nordpolen där Tomten bor. Här i Malmö njuter vi av den stundande julen och har varit ute och promenerat i denna ljuvliga julstad! Ser ni oss på bilden? Vi är på en isbana i en park, sug på den! Isbana! I so totaly love it! Vi hade en jättemysig stund då faktiskt. Imorgon ska vi ha julmys i teamet eftersom vår älskade teamledare lämnar oss andra att själva sköta fabriken fram till jul. I fönstret hänger min röda stjärna så fint och mitt liv brar glimmar just nu...

Det är ganska så mycket att göra nu eftersom vi har "On the Road" efter jul, dvs en turné där vi ska sköta typ allt och ja..... Jag börjar få lite ångest faktiskt. På riktigt. Så är det alltid när jag ska göra saker som bara inte får gå fel som jag inte kan. Det sköna är ju då att jag får lita på att Gud kommer med så mycket mer hjälp när jag kan desto mindre. Snart är det jul HURRAH!

Strålande jul!

Nu har arbetsveckan dragit igång igen men jag har fått avnjuta en underbar helg här nere tillsammans med min lillasyster som var här på besök. Vi har shoppat och fikat och mysigt och varit på bio och bara varit tillsammans. Sen har har ju Arash och Joel kommit hem också och det var ju såklart jätteroligt att äntligen få träffa dom igen. Malmö har under tiden jag varit borta förvandlats till en skimmrande sagostad! Det finns tre stora julgranar med ljus, kulor och en stor stjärna på topp. Utmed hela gågatan hänger det ljus från himmlen och stora ljustält som gör att det känns som man går i värsta palatset! Maschaller som sticker upp ur marken och sitter i behållare i olika former överallt OCH små stugor säljer munkar, brända mandlar, glögg och pepparkakor och det luktar jul i hela luften. Jag blir så glad! Det skänker frid in i själen verkligen... Ja, imorgon ska jag ta lite kort och lägga upp så ni får se. Tills vidare får ni fortsätta visualisera och ha en trevlig kväll!

I got home!

Sådär ja! Då var det avklarat och det känns otroligt bra faktiskt. Resan har varit rolig och lärorik och man har sett så många olika städer, sovit på så många olika ställen och träffat så mycket underbara människor! Under 10 dagar har vi avverkat Nybro, Kalmar, Högsby, Vimmerby, Gamleby, Västervik, Oskarshamn, Mönsterås, Karlskrona, Karlshamn, Olofström & Bromölla. Dagarna har vi fördrivit med 8 pastorsträffar & 15 gruppträffar. Grupperna är så olika. Vissa bara pladdrar på om allt möjligt. Ibland inget väsentligt alls men ändå. Andra sitter tysta och förväntar sej att vi ska hålla en monolog framför dom. Vissa är 10 st och andra är helt ensamma. Många har egna rum men vi har ofta fått sitta i korridorer och i cafeterian och prata med grupperna. Vissa träffar har tagit 20 minuter andra har dragit över timmen. Gud har verkligen varit med ända från start och har lett oss rätt hela tiden. Bara en sån sak som att vi har hittat rätt och kommit i tid varje träff är helt otroligt tycker jag. (Kanske för att jag själv inte är världsbäst på att hitta i nya städer). Det är så coolt när man träffar en grupp eller en pastor/präst och man får känna att man ger dom nånting. Det jobbiga är att ibland träffar man människor på sånna här resor som man skulle vilja ha kontakt med privat. Som nu i veckan träffade vi en jättemysig tjej som var hur rolig som helt. Henne skulle man liksom vilja lära känna lite bättre och inte bara umgås med genom "jobbet". Och en pastor som vi träffade var så vis och jag skulle kunna ha suttit och pratat med honom i timmar om jag fick men vi var tvugna att åka vidare. Sånt är synd. Förhoppningsvis kommer vi att ha kontakt iframtiden på ett eller annat vis. När Sara och jag var i Kalmar hade vi en stund över så då tog vi lillbilen och åkte till Öland. Det var nästan läskigt att åka över bron med Sara bakom ratten för hon blev eld och lågor när hon insåg att hon skulle få återse sitt kära Öland. Det blev en rolig eftermiddag när jag ficj äta Nasi Goreng. Gott. Jag gick och frågade om jag fick mer och det fick jag, snällt. Helgen spenderade vi hos familjen Sundkvist i Karlskrona och vi hade så mysigt! Bakade julgodis, kollade på film, pratade med älskade Linn och var med på gudstjänten. Julmarknad var det också. Sundkvistarna är ju lite av min extrafamilj. Har ju växt upp med dem. Natten till tisdagen spenderade vi hos min gamla dagisfröken. Det är så coolt att man kan knyta sånna starka band när man är ett barn. Jag har liksom inte pratat med Helena sen jag var 5 år och så träffade jag henne på "Växthuset (mitt dagis) 15 år" tidigare i höstas och lovade att jag skulle höra av mej om jag kom till Karlskrona. Hon öppnade upp sitt hem och bäddade i sin dubbelsäng med duntäcken och gjorde det så mysigt! Så beställde hon pizza åt oss. Vi hade en jättemysig kväll och pratade gamla minnen. Stackars Sara fick lyssna. Tänkte visa lite bilder från resan. Idag kommer syrran hit och det ska bli urkul. Innan dess ska jag julpynta! JIPPIE!

I'm on my way...

Tomorrow is the day when it will happen! Vi ger oss ut på Ny Generations första tvåveckors non-stop turné! Det ska bli kul jag ser med förväntan fram emot allt som kommer hända. Vi kommer träffa massa nya människor och kommer säkert ställas inför många hemska situationer men kommer nog få va med som saker vi aldrig trodde skulle hända. Jag har verkligen förväntningar på min Gud. Att Han när Han äntligen får chansen ska använda mej att göra bra saker. Först imorgon ska vi vara i Nybro. Pastorsträff och sedan ett möte med alla skolgrupper i Nybro på kvällen. Sova i kyrka den natten och sen vidare uppåt. När vi kommer hem är det december. Det är lite konstigt. Julen kom i år igen liksom.

Med tanke på att jag kommer leva i och från bilen från och med imorgon vet jag ej när jag kommer kunna sitta vid sånna här nymodigheter som en dator. Mina kära läsare får därmed hålla tillgodo med detta ilägg tills jag kommer åter och kan berätta vad som har hänt under resan. Jag skulle dock vilja uppmana er alla att kommentera! Det finns nästan inget roligare än när jag har fått ett nytt inlägg så snälla, skriv! Skulle gärna vilja ha lite förslag på bra julklappar. Den ultimata julklappen, vilken är det?

Blässings

Bio

Då var det dags för ett biobesök. Flags of our fathers blir det ikväll och det ska bli mysigt. Dagen har varit lugn eftersom vi har jobbat på så denna veckan. Det är nog tur det eftersom vi ska ut och resa i 10 dagar på måndag. Det ska också bli kul att komma ut och träffa alla ungdomar och prata med ungdomsledare och få jobba sej slut ett tag. Vi har ju inte varit ute och rest så jättemycket på skolorna eftersom vi har haft nordic att tänka på. Tänk! Sen när vi kommer hem är det bara två veckor till jullovet och då har vi liksom gjort hälften av teamåret. Konstigt! Livet är så konstigt!

I helgen ska jag bara slappa! Ska bli rätt gött faktiskt. Har sovit så dåligt hela denna veckan. Vet ej varför... Annars är hjärnan ganska så tom just nu.

Ang. Arash och Joel

För att svara på inlägget "Får man fråga om Arash och Joel är singlar?" svarar jag; ja och vill vedebörande frågeställare ha kontakt med någon av dom är dom välkomna att maila mej på jonemma@gmail.com

Va säger du Lena, ska du ha en PANNKAKA?

Min syster ringer mej ganska så ofta... Och det är inget fel med det för hon har ofta mycket roliga saker att berätta och idag delgav hon att hon, against all odds, har blivit en bloggare. Det gladde mitt hjärta en kort stund tills jag insåg att hennes blogg kommer bli så mycket snyggare än min blogg. I min till synes oskyldiga lillasyster finns en datanörd, en datahacker och en dataobsessive människa. Hon lever sitt liv genom den där burken. Jag har liksom aldrig fattat det där med datorer och det har liksom aldrig tilltalat mej att ha lunarstorm. Syrran blev alldeles till sej den dan jag stolt annonserade att jag hade msn. Hon har redan kommit mycket längre i sin computerdevelopment än jag. Det kan man ju se på Elinas profilbild. Jag har inte ens listat ut hur man sätter upp profilbilden på sin sida!!! (Nej! Det är inte mycket enklare än vad man tror, jag har verkligen försökt men det går inte!) Men nåväl... Det som gör mest ont i mej är att höra pappa säga "Elina är faktiskt mycket bättre på att köra bil än du, hon hittar dragläget så lätt och är så modig. Hon vågar redan köra på de stora vägarna" Jaha men... jättekul för henne! Skämt o sido, jag unnar henne allt gott. Vill bara berätta att jag igår fick bekräftat att vi lever i ett sketet manssamhälle :) Jag var ute och sprag och så mötte ja ett gäng killar typ7-8 st. När vi möts vänder sej den ena om och slår mej (ashårt) på rumpan! VILKEN GRIS! GGGRRRIIIIIIIIIIIIIIIIIIISSSS!!!!!!! Kristen som man är vände jag bara andra skinkan till. hahah... faktiskt inte alls kul egentligen. Arash sa att om han hade vart med hade det blivit bacon av killen. Dagens tips till er alla är att kolla in syrrans blogg: www.nogg.se/elinae Pöss och kräm