Wannabe!

Här är jag i vårt kök i Lisebergshallen under första Nordicen. Jag såg rätt glad ut ju. Jag känner även att jag fått till NG-stilen. Kanske lite väl snygg för NG men dom måste ju göra undantag ibland :)... Om mina vänner från Falköping hade sett mej den här dagen hade jag nog fått en och en annan kommentar som "va vad det vi sa, du blev hipphoppare!". Därför valde jag mina kläder noga ocg hade mina mest propra sådanna när gänget kom...

Längst upp där ser ni min kära teamledare pussa vår favvo-britt! Det var på en resa till Köpenhamn som detta skedde. Danmark för män tillsammans, så är det bara.

Nu ska jag gå och köpa en vinterkappa!

Med kärlek!

The moment is here

Här kommer bildbevisen ni alla väntat på. Ni som kanske undrade "hur var det egentligen med den där korven, hur såg den ut och hur kunde det tänkas lukta?" här kommer en illustration som möjligen kan hjälpa er... HELT SJUUUKT ÄCKLIGT!!! Tjejen på bilden heter Emma och går på bibelskolan Alterna. All heder. (Saras föräldrar lär har mått illa vid synen av denna bild så jag ber dem härmed om ursäkt för att jag publicerar den)...

Dagen flyter på ganska så lugnt här i Malmö så jag passar på att visa lite gamla bilder från våra tidigare äventyr.

Kaos och välgång trots allt...

Yo! Back in the south! Måste säga att det var grymt kul att vara hemma i helgen. Det var första gången jag var hemma sedan hela ng-äventyret började så det var lite speciellt. Mitt ena kusinbarn, Valle, hade lärt sej gå. Ja det är konstigt vad världen snurrar i Falköping trots att jag inte är där.

När jag åkte tillbaka hit till Malmö var jag väl medveten om att det snart var dags att börja jobba med Nordic igen, men det är konstigt hur man kan se på en tidsperiod från en dag till en annan. I söndags tänkte jag; ja men det är luuuungt! Nordic är ju inte förrän nästa helg. Idag, bara några futtiga timmar senare, tänker jag snarare; Nordic är till helgen AAAAHHHHH!!!! Hur ska detta gå? Ingen bröd och ingen yoghurt... Men det har vi nu! För jag har beställt yoghurt (mindre än förra gången) och jag har fixat bröd (aningen mindre än förra gången haha). Det har gått så smidigt och det bästa är att leverans ingår på brödet! Hurrah, hurrah, hurrah! Den tid jag fick över (!) ägnade jag åt att ringa kyrkkontakter och informera om Nordic. Det är nog det jag kommer pyssla med i morgon också. Dessutom ska jag steka mer strimmlade kossor. 10 kg för att vara exakt. Ska med spänning föjla den stundande Nordic. Vore så skönt och slippa hela korv incidenten.

Dagens tips: Kolla in min kära kusins blogg; www.vig.blogg.se

Hem ljuva hem...

Helt sjuk resa hem igår. När tåget hade rullat ut från perongen i Malmö stad igår tog det inte mer än 10 minuter innan vi stannade. Jag trodde att vi typ inväntade ett möte så jag gjorde inte så mycket åt saken tills dom sa att det var ett tekniskt fel på loket som måste undersökas (jag gjorde förövrigt ingenting åt saken då heller). Helt plötsligt slogs ljuset ut och där satt jag i en bäcksvart vagn. Eftersom Sara var på samma tåg, fast i en annan vagn, gick jag till henne. Ganska snart berättade tågpersonalen att det var en kabel som brann i loket och att det var rökutveckling så alla passagerare skulle röra sej mot vagn 6. Helt sjukt! Efter 40 minuters väntan i den vagnen kom ett tåg som vi blev evakuerade till. (Fatta! Jag har blivit evakuerad!) Då var vi 1½ timme sena så jag hade missat mitt anslutande tåg från Nässjö för länge sen. Istället skulle jag få åka buss som enligt uppgift skulle komma om 10 minuter. As if! Efter 40 minuter kom bussen och då var det 1½ timme till innan jag kom hem till trygga Falköping.

Nu har jag sovit en natt i min säng och det var helt underbart! Just nu sitter jag faktiskt på Ållebergsgymnasiet och skriver i väntan på att träffa min gamla mentor Marta Brobjer. Grym kvinna den där Marta. Det känns så konstigt att vara här när man förut spenderade typ hela livet här och nu är man bara en främling. Man tror på nåt konstigt vänster att bara för att jag slutar så fungerar inte skolan men knäckande nog gör den tydligen det. Jag gick förbi mitt gamla skåp och där vi brukade hänga och där stod nu helt andra människor som jag aldrig sett förut. MÄRKLIGT!

Idag har grabbsen dratt till Köpenhamn för att göra stan. Hoppas dom har det bra. Kanske, kanske kommer Justin hem med en hel del nya kläder. Det är inte det allra lättaste att shoppa med Arash och Joel. Själv sitter jag och väntar på min morfar som ska kika förbi. Jag har inte tränat idag och det stör mej för jag hade verkligen planerat att göra det. I samband med branden igår drog jag på mej en förkylning. Trökigt! Men något som lyser upp lite är att jag nog ska upp till stan idag!

On the road again

Jess! Om några timmar far jag, Arash och vår käre Britt Justin till Kristianstad för att träffa ungdomar. det ska bli grymt kul och jag ser verkligen fram emot det. Man har pratat med grupperna på telefon och nu ska man äntligen få se dom små liven hihi. Innan jag skriver någonting annat vill jag berätta att jag är stolt över min teamledare. Om du läste vår blogg i sydteamet (www.ngsyd.blogspot.com) så ser du att Arash hela tiden skriver om hur stolt han är över oss i sitt team och att " Emma var så duktig i Staffanstorp". Jag ska be att få tala om att Arash var grym i Staffanstorp! Och han är grym annars också. Det finns få människor som har ett så hejdlöst stort hjärta som han har där alla får plats och några till. Han kan inte inte bry sej om du förstår vad jag menar. Jag är så glad och tacksam för att han är min teamledare för han insprerar mej och uppmuntrar mej hela tiden. Nåväl. Inatt ska jag spendera min tid i ett kapell och det ska bli lite läskigt. Jag har väldigt lätt att göra en elefant av en mus och jag har även blivit välsignad med en livlig fantasi så vi får väl se hur många yxmördare jag inbillas höra i natt. Ja men asså helt seriöst! Jag kan få för mej vad som helst. Som på Ribbingebäck när jag var ute och joggade och fick för mej att det var en psykiskt sjuk man som skulle döda mej så vad gör Emma? Jo kutar genom en dunge och bränner sej på massa brännässlor och allt. (Mannen jag såg var grannen, men han såg läskig ut, ja lovar!) ... Jag skulle vilja avsluta dagens blogg med ett minne av en ung tjej som jag kände och älskade (som jag fortfarande älskar) men som har lämnat mej och som jag nu saknar otroligt mycket. Den 15 september var det 2 år sedan Anna dog. Tänk att tiden går så fort. Vid den här tiden för två år sedan gjorde jag ingenting. Kunde inte plugga, kunde inte göra annat än att gråta. Jag kunde inte förstå varför hon var tvungen att dö, varför inte Gud kunde laga henne och ta bort alla dumma tumörer och göra henne frisk. Jag bad och bad och bad men ändå gjorde han ingenting. Idag är jag inte arg, inte bitter men hon fattas mej. Sista gången jag pratade med henne var 5 augusti 2004 och då sa jag "Jag ska be för dej" hon svarade att "Ja gör det. Men va inte rädd, det kommer att bli bra". Det blev det inte men jag har funnit frid. Jag hoppas hon har det också. Jag glömmer dej aldrig. (Tack mina underbara vänner som fortfarande finns hos mej. Evis, Jossan och Alison bland andra). I know you're gone you said you're gone but i can still feel you're here.. Till minne av Anna-Effie med kärlek

Staffanstorp in my heart

Staffanstorp var grymt! Dom blev heltända på ng... Beställde biblar och boka in samlingar och den ena av dom hade typ värsta kontakterna och allt... En härlig dag. Arash och jag har varit hungriga och kissignödiga om vart annat hela dagen men vi har även lagat en framruta på ena bilen som spruckigt. Asså rutan sprack, inte bilen. Nu är jag trött. Har promenerat runt i Malmö i 1½ timme och bara luftat huvudet. Skönt.

Med kärlek!

Nordic06 asså!

Har precis landat i min lya efter en helg och lite till i Götet och på en underbar konferens... Det har varit såååå kul för det första och jag har befunnit mej i så sjuka situationer för det andra. När vi kom fram till Göteborg åkte jag ocj Madde för att hämta bröd. Vi for fram och tillbaka och klockan gick och tillslut fick folksen på bageriet beskriva vägen för oss typ 3 gånger innan vi hittade fram (en timme sena) men dom var så glada ändå! Därefter var det ett kärt möte med alla andra teamare igen! Kändes så kul att träffa alla igen och vi, bambatanterna som man säger, ställde oss och gjorde pastasallad till dagen efter... Inne på Lisebergshallen hittade vi ett omklädningsrum där vi gjorde ett kök. Körde in spis och kyl och massor av mat! 18 burkar varmkorv, 4500 frallor, 2500 yoghurtar, massa ketchup och lök, ost och skinka och annat! Det roligaste denna helg i köket har ju varit diskningen. Ducshen hade ingen slang så vi har diskat allt i ducshen med vatten från taket och det har varit helt sjukt äckligt vissa gånger. Som när det till exempel låg gamla varmkorvar, potatissoppa och korvstråganoff (som efter ett dygn luktade spya) i ducshen och bara väntade på att bli upplockade av en sån som mej. Men asså, vi har haft så kul! Eleverna från bibelskolan Alterna har ju hjälpt oss och dom har varit så grymma ("vill du diska den äckliga korvgrytan som luktar kräks medan dina vänner går på stan?" "ja visst! jättegärna!")! Det är vad jag kallar Alterna-spirit! Det enda jag har att gnälla över är mina fötter. Dom har varit blöta sen i torsdags (p.g.a. diskningen) och jag kan tänka mej att mina fötter såg ut typ som gravida kvinnors fötter. Jag har skavsår under mina stortår! (Förstår ni vad jag menar? Goripande!) Sorry... NG-humor... Förutom alla våra äventyr i köket har det ju hänt en hel del uppe i själva möteslokalen... I only say wow wow wow... Så många underbara ungdomar som bara har blivit så peppade! Dom är toppen och igår fick vi vara med och be för folk där och det är hur coolt som helst! Jag bara vet att det kommer hända grymt mycket grejer ute på skolorna i Sverige och bara i västområdet startades det 19 nya grupper denna helg! Vi fick en beställning på över 12000 biblar och fatta! Var ska detta sluta?! Jag känner bara att jag är så glad att jag gör det jag gör och att jag får vara med om allt detta. Det finns så många människor i min närhet som bara inspirerar mej och som gör saker som bara får mej att se upp till dom. Jag har nog aldrig haft så här många förebilder som nu. Alla mina teamarkompisar är grymma och vissa av dom har verkligen berört mej på ett eller annat sätt denna helg...Ni vet kanske vilka ni är men vet ni inte det får ni säker veta det av Gud sen i framtiden. Vad mer vill jag säga innan jag knoppar för idag? Bilder från Nordic ska jag lägga upp så fort jag får tid, det är lite mycket nu. Imorgon drar Arash och jag till Staffanstorp och vi hoppas på nya kontakter. Just nu är jag trött (men lyckligt trött) och ska sova. Nu ser vi fram emot Stockholmsnordicen där jag även ska få ta emot Emanuel Ehlins skiva. Så de så! I helgen åker jag hem till Falköping och det ska bli grymt kul att träffa alla igen. Falköping är typ bästa staden ever. Och min hårda säng är typ den skönaste sängen ever. Med kärlek och trötta fötter!

10 kg köttfärs och Nordic06

Jess box here we go... Dagen har varit hektisk minst sagt...Jag har varit och mött ungdomsledaren och, som vi trodde, hon blev heltänd på NG! Ja asså i alla fall tillräckligt för att vilja ha kontakt med oss i fortsättningen. Sara och jag traskade då hem i det varma Malmövädret och möttes av ingen matdoft alls. Grabbarna hade inte börjat laga mat åt oss... Men som vanligt var det sedan Arash som kastade ihop lite lax (Joel åt köttbullar och makaroner:)). Nordic ja.. Vad ska man säga? Köttfärsen är i alla fall stekt och det var inte alltför jobbigt i alla fall men mina tre roommates sa typ 1000 gånger var: "Asså Emma, det luktar verkligen rått kött i hela lägenheten", sorry kids, det är smällar man få ta här på NG.

Imorgon bär det alltså av mot Göteborg (de va la sköj) och jag är hur nervös som helst. Jag måste typ ringa och checka av eller vad man ska säga, att bageriet verkligen har uppfattat rätt saker och jag måste höra av mej till folk hit och dit och hämta varor som jag har beställt på telefon och jag är dödligt rädd för att det ska ha blivit nåt missförstånd!!! Vad gör man då? Bläk, jag kan inte tänka så... Och i bilen på väg till Götet måste jag ringa och fixa saker till min och Arash miniturné som vi ska ut på efter Nordic. Hur galet som helst...

Mitt i allt dett måste jag också få nämna ett litet ljus i mörkret: SLÄKTA! Min släkt är liksom sååå bra. Tack fastrarna för era underbara inlägg och ett stort skratt och tack till min "coola farbror" som också kommenterat. Mirre ska också få ett litet blink förståss och Elin ska få en falafel när jag kommer hem :). Ni är bara så grymma hörni! JAG ÄR STOLT! Det är vad jag är! Kom ihåg att ni är allihop min lilla skatt...

Nu drar jag till Nordic och kommer komma hem mer laddad än någonsin (trust me, jag har varit på Nordic förr) så ha det så bra alla trogna läsare tills jag skriver nästa gång!

Med kärlek (och lite ångest inför helgen)!

I only say wow, wow, wow

Tjena mors! Nu märker man att Nordic kommer närmare med stormsteg för nu kronglar allt! Ok, kanske inte riktigt allt men det känns så. Helt plötsligt kan inte Melker ta emot faktura och Sven-Tomas vill inte va me längre och här sitter jag förvånandesvärt lugn och fin. Ja dagen har liksom rullat på idag och vi har fått gjort ganska så mycket faktiskt. Sara och jag har varit på vår första gruppträff och hur kul var inte det! Tjejen vi träffade var hur cool som helt och det var verkligen en urmysig stund i varma Malmö (jobbigt! jag har bara snygga tjocktröjor typ)... Ja hur är då stämmningen i teamlägenheten... Joel har spenderat oroväckande mycket tid framför datorn för att knäcka rekord på ett spel som typ bara han har spelat och Arash bara sitter och fnissar framför en annan dator. Sara och jag kämpar mot magkatarr och stress och Sara är typ hur duktig som helst. Vi har även hunnit tvätta lite idag och det känns skönt eftersom vi kommer vara borta ganska mycket framöver...

För er som bor i Falköping kan jag ju glädja er med att jag, den högste (jo mitt namn betyder faktiskt nåt sånt), kommer antagligen komma hem fredagen den 22 september. Då blir det lajbans vill jag lova! Ska bli kul att träffa hela tjocka släkta då speciellt mitt lilla lilla kusinbarn Valle som jag inte har bitit i på månader... Han är så go ska ni veta.

Förresten ska jag och Sara träffa en ungdomsledare imorgon. Hoppas det går bra och att hon blir helt såld på NG! Vem är inte helt såld på Ng liksom? Arash sa att hon (ungdomsledaren) förväntade sej att jag skulle predika två timmar om nåt med förhänget och det allra heligaste så jag har förberett mej nu. HA! Han skoja bara men hade han vart allvarlig hade jag sagt ja. Detta är utmaningarnas år så det skriker om det. När senast beställde jag 850 3-pack festisar liksom. Det är ju helt sjukt att en hel ungdomsorganisation litar på att jag (som har beställt sjukt mycket festis förut, not!) ska fixa det. Men jag tackar för förtroendet!

För att förmana mina läsare vill jag nu bara säga att be för mej de kommande dagarna och kom ihåg att uppmuntra varandra! Idag vill jag också dela ut två grattis; till min kära systeryster som fyller 17 år (17 år tror jag visst att jag var...) och till min kusin som har fått jobb idag! Love you both!

Med kärlek!

We are family

Åhhh! Igår kväll kom min underbara syster, min fantastiska mamma och min hjälte pappa hit ner till Malmö för att hälsa på mej och det var verkligen så värdefullt! Dom fick träffa mitt team och det kändes också väldigt värdefullt. Vi gick ut och åt och sen gick vi vidare ner på stan för att känna in stadsfeelingen så att säga. Kan inte fatta att detta är där jag bor nu. Mitt hem det närmsta året. Men jag gillar Malmö mer för var dag som går. Morgonen startade vi med en tur till Turning Torso, Malmös stolthet, som ligger alldeles vid havet. Vi tittade ut över havet ända till Copenhagen och jag tror att jag höll min mamma i handen typ hela tiden. Om ni visste där ute, vilken stark mamma jag har så skulle ni... ja jag vet inte vad...Hon har verkligen varit ett sånt stöd för mej den här sommaren när man stod inför ett år som man egentligen inte visste någonting om. Helst av allt ville hon att jag skulle stanna hemma och vara hennes lilla Emma föralltid men samtidigt ville hon att jag skulle ge mej ut i livet och prova mina vingar. Som min mor och jag konstaterade:
"Mammor håller sina barn i handen ett litet tag men i sina hjärtan förevigt"
Verkligen sant. Surely. Mamma, jag vet att du läser detta och jag vill bara säga att du vet inte vad du betyder för mej. Nej du vet inte det och jag kommer nog aldig kunna uttrycka det på ett bra sätt så du förstår. Sen vill jag också bara säga att min pappa är min förebild och jag vill att han ska skriva en bok om barnuppfostran. Jag är så stolt över min pappa! När han spelar och spexar och bara är så rolig och snäll. Ja om jag har samma inställning till livet som min pappa har när jag är i hans ålder då ska ja va stolt även över mej själv.

Tack mamma och pappa också för att ni handlade så mycket god mat till oss idag. Ni är verkligen givmilda och generösa. Det är inte många som hade gjort vad ni gjorde.Det blev ett ett väldigt seriöst och känslomässigt inlägg idag men så måste det vara ibland. Relationen till sina föräldrar är så viktiga. Dagens konstaterande!

Alla naturares bästa vän...

Det slog mej härrom dan när jag talade med min gammal klasskompis, Tilda, att jag har glömt att packa ner en sak som för tre månader sen var en sån viktig del av mitt liv. En slags skyddande hand som alltid fanns där och gav svar på många av livets svåra frågor t.ex " har funktionen X^2- 4X+36 en min eller maxpunkt?", eller " vart skär sin2X y=3?"... Jag talar såklart om min GRAFRITARE! Min texas...För vissa av er skulle man även kunna kalla en grafritare för en miniräknare men det namnet är lite för klent för denna ljuvliga uppfinning... Så här på ålderns dar inser jag nu värdet av att ha haft den i mitt liv och jag ska komma ihåg att packa ner den nästa gång. För att riktigt tillfredställa mina naturvetargener vill jag också härmed påpeka att jag fortfarande kan räkna ut vilken kraft som skapas mellan två kroppar av massan m med hastighet v som rör sej i en radie r, nämligen F=mv^2 / r

Idag har jag även ringt en massa folk, varit på lunch i Rosengård (utan att se Zlatan ,buhä), och än en gång blivit påmind varför jag är här på ny generation. Det är kontakten med alla underbara ungdomar som finns ute på de södra skolorna och kämpar för sin tro. Dom gör mej så glad och ger mej så mycket energi och min kärlek till dem växer för var dag.

Imorgon kommer min älskade familj hit och det ska bli såååå kul! Jag har aldrig i hela mitt runda liv varit ifån dem så här länge. En vecka på sin höjd. Max! men nu, typ tre veckor. Jag har mor, far och systerabstinens. Jag har verkligen förstått vikten av att ha en underbar familj de här veckorna. Tack mamma och pappa för att ni inte kunde ha gett mej en bättre uppväxt och för att ni inte lämmnar min sida nu när jag är vusken hihi.

4000 frallor mina damer och herrar

På vårt kontor sitter fyra ihärdiga ungdomar. Utan mat och utan pengar i tre dagar försmäktar vi på denna plats. Regnet öser ner utanför vårt blomtomma fönster och någonstans därute finns a circle of life.

This is the day that you will always remember as the day when ngsyd planerade sin första "resroute" och kom igång på riktigt på kontoret. Jag har idag också fått erfara hur en riktigt komersiell bagare säljer (försöker iallafall) sina frallor ("säljer en bagare frallor för 1 kr/st är det bara mjöl och vatten som de har blåst upp med luft och det kommer fastna i gommarna på dom som äter")... Ja vad ska man säga?

Nu nalkas Nordic06 mina damer och herrar och det ska bli sååå kul! Personligen är jag matansvarig för alla medverkande och det går väl framåt med det arbetet kan man väl säga. Som tur är jobbar jag med Madde som är en drivande ung kvinna och det känns otroligt bra. Detta ansvarsområde har fått mej att tänka tankar som jag tänkte att jag aldrig skulle tänka. Som t.ex: "Hur många frallor behövs under en helg till 2000 ungdomar?" Eller "Hur många kilo köttfärs behöver jag steka upp till 100 medarbetare och får all den köttfärsen plats i bilen till Göteborg?". Helt sjuka svar får man på dessa frågor kan jag meddela. "Hej, jag skulle vilja beställa ca 4000 frallor tills nästa vecka". Fatta hur mycket bröd det är! Men jag litar på Herren (trots att han är helt galen ibland) och tror Honom om stora ting.

Dagens sockervadd går till min älskade syster som jag saknar otroligt mycket!

Sara Sara Sara & Morfar

Alltså, vilken goding! På typ tre veckor har jag lärt känna en
helt underbar tjej som jag ska dela lägenhet med ett helt läsår. Det är så skönt att ha hennes stöd på vår arbetsplats och i vårt teams stora debattfråga: maten. " Stor falafel 15 kr", "kokt korv 5 kr", "extra stor falafel 20 kr"... Tack Jesus för fullkornsris säger jag bara.

Idag har vi i vårt team varit mycket duktiga och strukturerat upp hela vårt kontor, ringt lite präster och pastorer och bokat in de första gruppträffarna! Det ska verkligen bli jättekul att träffa alla ungdomar och prata med dom. Man får sån energi bara av att höra deras röster på telefon liksom. Till alla härliga ungdomar i Malmö : You make my day! Jag börjar trivas ordentligt i Malmö nu. Det kommer bli ett mycket spännande år och jag kan fortfarande inte fatta att jag ska bo i en storstad.

Förutom Sara i mitt vinnar-team har jag blivit välsignad med två falaflar, eh ja menar bröderliknande män som är så goa! Idag köpte Arash en ros var till mej och Sara för ingen anledning. Fatta att man blev hur glad som helst! Och Joel är så otroligt rolig. Han kommer verkligen förgylla vardagen framöver...Tack mitt kära team!

Måste bara nämna min Morfar också. Det finns ingen bättre Morfar än min Morfar. Liksom hur mångaa morfarar (?) skickar världens finaste email till sitt barnbarn. Jag saknar min morfar ska ni veta. Han är bäst! Morfar, du är bäst! Jag är jättestolt över honom och jag uppskattar att han alltid finns där och stöttar mej.

Äntligen ett freak

Well well well... Det trodde jag aldrig. Att jag av alla människor skulle skaffa mej en blogg. Men här är den och här kan du följa mej genom det närmsta året som jag förövrigt kommer spendera i en underbar stad vid namn Malmö.

Snart får ni ta del av mitt sagoår på nygeneration... Blessings Emma